Tack för att ni har varit ni och tack för mig! ♥

Fantastiska ni! Dagen är kommen… Jag har så mycket som jag vill ha sagt, förklara osv men det är bäst att dra av plåstret snabbare än snabbast. Somliga av er har läst mitt avkedsinlägg som kom upp för cirkus en månad sedan, andra inte. Många av er har hoppats på att jag ska ångra mig och fortsätta jobba med blogg och krönika medans andra jublar för full rulle över att jag har valt att avsluta min karriär här. Jag personligen finner glädje i eran glädje oavsett vilket lag ni hejar på. MEN eftersom jag anser att jag fick med allt och ingenting i mitt tidigare inlägg så kör vi en repeat på den. Förhoppningsvis finner fler av er förståelse till varför jag väljer att göra som jag gör. Faktumet är ganska enkelt och det är faktist en av dom första rader som en ung människa brukar få ta del av när man ska ut i världen i någon form och det är ju att ”Man ska aldrig göra något som man inte tycker känns bra” ” Följ ditt hjärta”, låter det bekant?  Dessa ord för mig är lag, livet kan så snabbt bli så mycket underbarare om du gör det på DITT rätta sätt. Any ho- här kommer kopian :

”  Älskade Älskade älskade.. Rubriken talar klarspråk, ett tyvärr till en fantastisk värld av underbara medmänniskor och en high five till övriga hatare. Jag har sagt upp mitt kontrakt med Veckorevyn och det innebär som bloggare samt deras krönikör i självaste tidningen. Anledningarna är många och en hel hög håller jag för mig själv, mest för att inte ta upp onödiga minuter som ni aldrig får tillbaka MEN jag måste ju givetvis förklara vad tusan jag håller på med.

Anledning 1. Bloggandet tar en alldeles för stor del i mitt liv och vart denna makt som bloggen greppade om kommer ifrån har jag ingen aning om, inte heller om hur jag kunde tillåta makten omfamna mig som den gjort. Jag har alltid varit en stark och självständig människa, haft redig kontroll på mig själv och mina val men bloggen tar timmar som jag aldrig får tillbaka som jag personligen anser att saker och ting i min omgivning förtjänar mer. Jag bloggar även när jag inte bloggar och har ALLTID något att göra på datorn! Vilket te x. gör att jag blir beroende av andra människor för att få hjälp med att te x. ta foton för att det ska se proffsigt ut med rätt vinklar( Vad hände där? ).

Anledning 2. Självförtroendet.  Att helt plötsligt ”vara” någon sätter sådan otrolig press, stress och att man ALDRIG nöjer sig där man är utan kladrar sig själv för att du inte kom ett steg längre. Vara först, se ut som ingen annan och samtidigt vara du. Ha nyast kläder eller mixa gamla kläder bäst! Vara trendig men inte för trendig, man ska ju trots allt ha fantasi. Veta vad som är inne, vad som är ute. Klä dig i mode, våga sticka ut ( säger ett helt samhälle där alla helt plötsligt ser ut som Angelica Blick ? ). Synas mest, höras mest och vara överallt!  Jag vet inte ens vart på vägen som jag tappade självförtoendet, men hur jag än ser ut så känner jag mig för ” vanlig ”- NÄR blev jag så ytlig? Och ska JAG föreställa en förebild?

Anledning 3. Påverkan. Ute i världen finns det flickor och pojkar som skulle slita sig gröna för att göra det jag gör idag. Betald bloggare med uppmärksamhet och en helsida i Sveriges största tidning. Men idag är det jag som har den sitsen och bortom skärmarna sitter det tusentals som undrar varför dom inte duger för samma sak, varför dom inte syns, varför ”vi” är så mycket speciellare än dom ( När DOM är dom som faktist lägger ner hjärta och själ på det dom gör? När dom är dom som vill?). Vi bloggare verkar leva livet, glider runt på maffiga event, partaj och träffar ”viktiga” människor. Vi är alltid lyckliga och omringade av kära vänner som ”älskar oss precis som vi är” och när vi inte är lyckliga så köper vi oss en pralinask och tittar på kärleksfilmer ( Eller hur var det Blondinbella? ) NEJ NEJ NEJ kära vänner, Vi lever livet bakom en skärm och en kamera, undviker att tala om det dåliga för att inte belasta eller för att riva ner våran fasad som vi noggrant valt ut stenar till, vi går på event där första dagen i klass 7 återspelas- gruppering, viktiga med viktiga ,övriga med övriga och när man ska presentera sig så trycker dom upp handen i ansiktet som om dom vore kungligheter ( JA det har faktiskt hänt att en välkänd bloggare, -undviker namn- HAR tryckt upp handen mot mitt ansikte i väntan på en majestätisk puss )- eh ? Där bakom sitter små tjejer och bönar och ber för att sitta i samma situation och känner sig odugliga för en fasad som JAG har varit med och påverkat.. det är liksom inte okej! Vi, precis som du är människor, BARA människor och jag är trött på att bloggvärlden tror sig vara kungliga glädjepiller- det är inte konstigt att dagens ungdomar mår som dom mår.

Anledning 4. Den mäktiga rubriken. Veckorevyns krönikör, mode&VIPbloggare, jag- Amanda Astor 17 år! Folk blir alltid lika chockade och därefter får jag en fet klapp på axeln för att jag är ”sååååååååååååååååå” duktig. Det är lätt att komma av sig och ta vara på sina fem minuter i rampljuset, utan mening.. Jag har haft många inlägg här på bloggen om att rubriken på ditt visitkort inte är allt och ändå så har jag fastnat i den biten själv. Det- är – så -illa! På senaste tiden har jag inte varit super pepp på bloggandet, vilket har synts. Jag har tankar på mycket annat och har bollat med himmel och helvete MEN ändå har jag inte slutat bara för att tanken av att stryka över min nuvarande mäktiga rubrik har varit alltför skrämmande. Att jag kanske aldrig får chansen att göra det här igen, att tankarna kommer att äta upp mig senare av att jag SKULLE ha kunnat komma längre och sen slutligen det värsta argumentet som jag haft med mig själv- FOLK kommer tro att jag misslyckats. WTF håller jag på med? Sen när har det varit ett problem, folk är folk och kommer alltid att vara folk men ska det verkligen få mig att fortsätta med något som är mot min vilja? Det vore klent. Vi sätter för höga krav på oss själva, vi glömmer bort resan till målet i jakten på det ”perfekta livet”- eller åtminstonde vad vi TROR, är det perfekta livet ( dvs att det som låter som det perfekta livet- måla måla måla måla upp din fasad ). Vi strävar efter ett mål men skiter i resan dit och vips så har ett helt liv gått åt för att du glömde bort att det egentligen är resan till målet som ÄR själva målet. En lyckad människa är inte en mäktig rubrik som lyder ” Advokat”, ”hjärnkirurg”, ”Sveriges största bloggare”, ”Artist”, åtminstonde inte bara. En lyckad människa är du då du helt och ärligt kan säga att du älskar det du gör och att du njöt av precis varje sekund BARA för att du följde ditt hjärta- Allt detta MED handen på hjärtat. En klok man sa en gång ” Hade du kul?”, i ärlighetens namn? Var allt du gjorde värt det? Eller var det bara det för stunden? Fundera på frågan ” hade du kul?”, och då menar jag inte tivoli kul. Efter allt du har gjort är dom lyckade sakerna i ditt liv dom som du kan svara JA( helt ärligt) på när den enkla frågan ställs, om den skulle ställas dagen då  möter döden ( brutalt men värt att fundera på).  En människa som älskar det den gör men är städare skulle vara så mäktigare än ett visitkort dom lyder ” Advokat ”. Och jag älskar just nu inte det jag gör utan har skjutit upp det jag faktist älskar bara för att det har känts lite mäktigt att bära en sådan kraftig rubrik- Skärpning Amanda! Fick jag den frågan ställd, så skulle jag i dagens läge svara nej…

Anledning 5. Den sista och den viktigaste. När jag pratar med människor om mitt jobb så får jag oftast höra i någon form- ” åååh du lever verkligen din dröm, Amanda ” . – Va, jag, nej?! Sen när då? Jag startade min blogg för att skriva av mig, för att få uttrycka mig i ord och ha någonstans och lägga upp alla mina bilder sedan att massa människor på bara några månader gillade det jag gjorde gav mig, givetvis, en kick! Men jag gav mig i princip ut på främmande vatten, det fick bära eller brista och helt plötsligt, ett år senare så vann jag Svergies största bloggtävling. Kicken fick mig att glömma resan och hoppa pang på målet men tror ni att jag kände mig som en vinnare den där dagen? Nej för jag började leta efter nästa grej, hur kan jag pumpa upp egot lite till? Och än idag letar jag, trots att det tog mig TVÅ år att ta mig dit jag är idag så letar jag och SER fortfarande inte HUR bra det har gått utan gräver fortfarande ner mig om jag inte lyckas ta mig upp ett endaste trappsteg till och när jag lyckats ville jag ha mer. STOPP! Där tog det stopp, när jag t om gör något som jag inte vill, som jag aldrig aldrig blir nöjd med hur bra det än går, när jag tillåter något så värdelöst att sänka mig. Då har det gått långt. Jag lägger inte ner hjärta och själ på det här längre men jag vet att det finns så många duktiga och vackra damer och herrar där ute som gör det, som FAKTIST VILL det jag inte VILL. Det gör det ganska lätt för mig att ge stoltheten en box i ansiktet och skicka pipan vidare, det vore egoistiskt att behålla något som jag inte ens vill ha när någon annan i princip skulle kunna offra en arm för det jag har ( notera ivan )  och inte nog med oärligt mot er utan ännu värre, oärligt mot mig själv… Kick och dröm är två helt olika saker! Livet är för kort för att spendera det bakom en dataskärm, ut och lev, ät och njut av varje sekund föfan♥

MEN visst fan har jag haft kul många gånger, upplevt en hel del grejer och träffat många fina människor och sist men inte minst haft er med mig vart jag än har gått i två år!  Bloggen kommer att sluta uppdateras om två månader, minus 2 dagar för att vara exakt och jag lovar er att tills dess kommer allt att fortsätta som vanligt och denna gången så gör jag det helt och hållet med hjärtat. Så nu ger vi järnet och chillar lite med att slänga in handduken, låt oss ta vara på dom här fantastiska två månaderna!

Sammanfattning: Jag är redo för nya äventyr ( om två månader )och ni har varit bäst och jag ångrar ingenting♥ ”

Detta blev faktiskt lite tyngre än väntat.. Men från och med NU kommer jag inte att uppdatera här på bloggen längre. Hemskt som det må låta så känns det helt underbart och jag vill på något sätt smitta denna känsla vidare. Och det kanske jag gör om jag på något sätt lyckats uppmana er att lyssna en gång extra på vad just erat hjärta har att säga. Lev livet, på erat sätt- det blir inte annat än rätt i slutändan. NU  tackar jag för mig OCH NI ÄR och HAR VARIT VÄRLDENS FINASTE MÄNNISKOR. Tack för att ni har varit ni!

( Ps. HEJA min fina bloggkollega Frida Grahn som är så fantastiskt grym, glöm inte att rösta på henne i årets Blog awards 2012 HÄR och så håller jag tummarna för att se henne pyssla om min f.d krönika i Veckorevyn- Heja dig fina fina vän, du är så värd detta ♥ ds.)

 

LÄNGE LEVE DIG, LÄNGE LEVE MIG, LÄNGE LEVE OSS- LÄNGE LEVE LIVET! ♥

  1. jäkla va synd det är att du slutar blogga, för det är rätt grymt att en tjej från våran lilla stad borlänge kom så långt. Men jag är glad att du kommit fram till vad du ville göra, iallafall för stunden, right? 🙂 du har varit en grym insperationskälla och jag hoppas jag får se mer utav dig, om inte kanske jag ser dig ner på stan, i våran lilla stad borlänge. Kram!

  2. Tycker att det är jättesynd att du slutar, men GUD vad kul det har varit att följa dig tills nu. Du har varit en superstor inspirationskälla och jag säger det en gång för alla nu, JÄKLAR VAD SNYGG DU ÄR AMANDA! Och tack för att du drivit en så pass bra blogg 🙂
    Kram!

  3. Talar nog för fler när jag säger att jag är ordlös.. Ursh vad ledsen jag blir 🙁 du kan ju inte sluta nu Amanda!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..