Nu har jag sådär himla många bollar i luften igen, idag satt vi och diskuterade om mammas, min och min systers nystartade ideella förening: Jag bryr mig om, om mina uppgifter kring det hela, vad jag kan medföra osv.  ( JAG BRYR MIG OM är en ideell förening vars huvudsakliga syfte är att skapa och ge ett program för personlig utveckling och utbildning i livets skola. Föreningens syfte är att stödja unga människor med någon form av emotionell/känslomässig/psykisk ohälsa och/eller störning eller/samt vars föräldrar och ev syskon har någon form av emotionell/känslomässig/psykisk ohälsa och/eller störning…. läs mer om det här! Om du är nyfiken på vad vi och jag sysslar med just nu ). Jag har så mycket idéer som snurrar, pratar med så många stora företag runt om, diskuterar gäst kollektioner  ( spännande!! ), har börjat peta på den stängda boken om att ev starta eget, Jag och cocoo.se har en massa bus för oss, min modesida i veckorevyn har snart nått deadline för inlämning, tittar efter resor och en lägenhet i storstaden, körkorts läget börjar springa ikapp mig, jag har fakturor på hög inne på Resman där jag är ekonomiassistent, jag åker fram och tillbaka till stockholm nästan varannan vecka, springer på massa pressvisningar och event, måste prioritera bort en hel del inbjudningar bara för att jag inte har råd att åka fram och tillbaka som jag gör, stress,  jag svarar på mejl som aldrig tycks ta slut och typ som om det vore vara nock här. Mitt i allt så ska jag även vara, en av Sveriges topp 40 bloggare, vuxen, tonåring, hund och kattägare, dotter, flickvän, vän,arbetskamrat, bästavän, syster,barnbarn, hyresgäst osv osv osv. Den ni, jag är inte så lat som jag ser ut faktist. Jag blir lite chockad själv faktist, hej 17 år! Skönt att bara skriva av sig lite, min finurliga vän Petra har berättat för mig att deet brukar lätta på trycket om man får placera ut vilka roller man har i livet och jag lyckades visst få med några nu. Lite lättare? Ja faktist! Jag och Susanna brukar ha diskutionen om att ha den där förbaskade stämpeln i pannan, stämpeln som säger LAT. Jag får oftast höra att jag är lat, mest för att jag gärna sitter i mjukisbyxor i soffan så fort jag får chansen men är det så konstigt egentligen? Om man ständigt har så mycket att tänka på och har mer bollar i luften än vad folk egentligen kan ana( mest för att jag inte går i skolan så antar folk att jag inte gör annat än att sitta och inte göra någonting på dagarna, för att jag hoppade av) , gör det mig verkligen till lat? Jag och susanna brukar säga att vi inte är lata, vi är filosofer och är det inte lustigt att det är vi som tydligen ska vara så lata, som lyckats åstadkomma mest än så länge och fortfarande mår bra utav det? Är jag verkligen lat och oansvarig ( som vissa gillade att kalla det ), bara för att jag inte slösade bort tre år i onödan bakom skolbänken? Tvärtom skulle jag vilja påstå då ovan nämnda meningar inte ens är en halva av kakan som jag just nu håller på att baka. Men vad vet jag? Vad har ni för roller just nu i livet? Kanske behöver ni också lätta på trycket lite? ♥

Natti löves!