Så har den hemska dagen kommit. Min sista dag som Göteborgare. Nästa gång jag kommer hit (fredag) kommer jag bara vara någon som bor långt bort och som hälsar på. Hur trist är inte det liksom.Och jag flyttar inte bara ifrån en fantastisk stad; jag flyttar ifrån underbara kombon Sandra. Sandra jag älskar dig du är grym, se till att du vågar vara djärv och modig. Ge inte efter så lätt.

Jag har verkligen haft en helt troligt fantastisk tid här i GILEAD (<—- klicka för att komma till hemsidan) där jag har varit medlem i ett team som jobbat i kyrkan och lärt oss massor om teamarbete och samarbete, om hur man bygger en församling och hur man drar ungdomar till en kyrka och hur man får dem att tycka det är det absolut roligaste man kan göra en fredag kväll. Det har betytt så sjukt mycket för mig och min personliga utveckling och jag lämnar den här staden som en människa med mycket större förståelse för hur man arbetar med osäkra människor, hur man faktiskt bygger en levande församling och hur man får ett så tajt samarbete att fungera trots att man inte alltid kommer överens personligen.

Jag har lärt mig tålamod. Tålamod med äldre människor, med människor som bara snackar utan verkstad, tålamod med människor som INTE snackar men som gör saker som de inte borde göra och tålamod med otåliga ungdomar.

Tack alla i fantastiska Gilead för att jag fått vara en del av er församling och för att ni tog emot mig med öppna armar och har älskat mig från dag 1. Så SJUKT inspirerande att få vara del av en församling som lockar till sig människor från hela landet och med söndagsgudstjänster där människor blir frälsta och dit man vill ta med sina vänner!

Älskar er. Älskar spårvagnarna. Älskar Göteborg.