Partner in crime

Jag tränade armar ikväll som jag skrev i förgående inlägg att jag skulle göra. Jag vill inte påstå att det gick direkt bra, men det gick inte heller förfärligt dåligt. Jag är mest glad att jag tog mig dit och att jag körde genom passet utan att skrika rätt ut att jag skiter i biceps och gått hem. Det var nämligen lite så som jag kände idag…

PicMonkey Collagebernh

Jag var så trött att jag inte ens orkade ta mig till gymmet så jag gick ner till mitt ”gamla” gym, Flex och körde med Anton. Kärleken till den killen går inte ens att beskriva i ord, jag är så otroligt tacksam att få ha honom som vän nu år efter år, alltid ställer han upp vad det än gäller. Om det nu är så att jag ligger hemma sjuk och vill att någon ska komma och tycka synd om mig eller om det är att jag har något riktigt roligt att berätta eller om det är som idag, ett pass som måste bli gjort som jag inte riktigt har motivationen till att klara själv. Då är han där och puschar mig tills vi är klara trots att jag är lite grinig. Så utan Anton så hade jag nog gått hem mitt i passet, MEN ICKE!

Nu hoppas jag nästan att kvällen får sluta hemma i soffan hemma hos pappa med en bra film, bra häng och en brasa. Det vore så himla skönt med en riktig myskväll utan måsten. <3

// I trained arms tonight as I wrote in the previous post. I would not say it went exactly good, but it was not terribly bad either. I am most happy that I took myself there and I did fight through the session without shouting right out that I dont care about biceps and walked back home. Because that was how I felt today …

I was so tired that I didt even dried to go to the gym so I went down to my ”old” gym, Flex and did a session with Anton. The love for the guy can not even be described in words, I am so incredibly grateful to have him as a friend now, year after year, he always sets up whatever it is. If it is that I was lying ill at home and want someone to come and feel sorry for me or if I have something really funny to tell or if it’s like today, a session that must be done that I do not really have the motivation to fend for yourself. Then he is there and pushes me until we’re done even though I’m a bit grumpy. So without Anton I probably would have gone home in the middle of the session… But no!

Now I almost hope that the evening may end up in the sofa at home with a good movie, good company and by the fireplace. It would be so amazingly good with a real cozy evening without musts. <3 //

  1. Vad skönt att ha en sådan vän!

    Har en liten fundering jag skulle vilja ta upp med dig….

    Jag tränar på grupp pass flera gånger i veckan, spinning, bodypump osv. Har framför allt en instruktör som jag VERKLIGEN gillar och ser upp till. Går alltid på just hennes pass. Funderar på att köpa en present till henne, för att visa min uppskattning och så, i samband med alla hjärtans dag, typ nån sak och ett kort. Min sambo tycker inte att jag ska göra detta, för att det är typ att fjäska och bara löjligt, hon gör ju bara sitt jobb typ. Vad tycker du??

    1. Jag tycker absolut att du ska ge en present till henne om du vill göra det! Jag tycker inte att det är att fjäska i alla fall utan snarare att visa uppskattning. Jag tycker i så fall att det är din pojkvän som är lite löjlig som förminskar instruktören. Nog att hon ”bara gör sitt jobb”, men vissa lägger ner lite mer hjärta och energi i sitt jobb än andra och om du tycker att du vill tala om för henne att du tycker att hon är en bra instruktör så kan jag lova dig att hon kommer att leva på den gesten LÄNGE. Jag tycker att det är en jättefin idé av dig, hon kommer att bli jätteglad. 🙂 <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..