Min viktnedgång

På senaste har det varit väldigt många som har kommenterat min vikt och min viktnedgång. Vissa har frågat hur jag har gjort och andra har frågat om jag har fallit tillbaka i min gamla anorexi. Jag har varit väldigt tyst och ignorerat att svara på frågor om min vikt då jag vet att det kan vara triggande för vissa. Men eftersom att det är så många frågor och i vissa fall påhopp om anorexia så vill jag prata om det. :)

För er som är nya här och inte har följt mig jättelänge så vill jag göra en snabb tillbaka blick. Jag har varit diagnostiserad med anorexia nervosa men har idag varit friskförklarad i nästan 5.5 år  vilket är ganska så länge och jag är jättestolt över mig själv att jag vann den kampen.

År 2014 fick jag tyvärr samma diagnos som både min mamma och mormor har, nämligen hypotyreos. Jag skrev väldigt mycket om detta när jag fick sjukdomen då det tog väldigt hårt på mig samt att det tydligt syntes i form av en viktuppgång på närmre 25 kg på 3 månader. Hypotyreos är en sköldkörtelsjukdom som påverkar otroligt många olika delar av kroppen men bland annat ämnesomsättningen. Vill du veta vilka symtom man har vid hypotyreos så kan du läsa om det HÄR (klick!!). Det är väldigt ovanligt att man får den här hormonsjukdomen när man är så ung som jag var/är men den är tyvärr ärftligt och min mormor har haft den sen födseln.

Jag har ätit medicin i form av konstgjort sköldkörtelhormon sen 2014 men det tog nästan 2 år innan läkaren lyckades hitta en dos som gjorde att min kropp fungerade normalt igen. Men sen min medicinering blev rätt och jag började må mer så som man ska göra så har min ämnesomsättning börjat fungera igen och jag har gått ner i vikt sakta men säkert under en 2 års period.

Idag väger jag 2 kg mer än vad jag gjorde innan jag fick min diagnos och det är min ”normala” vikt så som jag väger när jag mår bra. Jag har alltså inte ätstörningar utan tvärt om så äter jag ÄNTLIGEN normalt. Jag äter när jag är hungrig, tills jag är mätt och jag unnar mig godsaker flera gånger i veckan. 🙂

Såhär såg jag ut 2014 cirka 3 månader innan jag utvecklade hypotyreos.

Bilderna ovan är från min instagram @ellenfarnstrom sommaren 2014. Jag utvecklade hypotyreos hösten 2014.

Idag ser jag ut såhär:

Dessa bilder är från min instagram den här veckan. Februari 2018.

Som svar på frågan så har jag gått ner till min ursprungliga vikt under de 2 senaste åren sen mina hormonnivåer blev normala igen. Jag har tränat mindre än tidigare och samtidigt ätit mer och inte gått på någon diet eller liknande. Utan idag äter jag så som min kropp säger till mig att äta, jag räknar alltså inga kalorier så jag har ingen aning om hur mycket jag äter. Men kroppen är väldigt smart och vet vad den behöver. Så jag lyssnar på vad den säger och så äter jag och tränar efter det. 🙂

  1. Har också hypotyreos och äter sedan våren 2017 Levaxin för det. Som väl var regareade min kropp på medicinen relativt fort vilket för mig var en lättnad då jag hört att det kan ta lång tid att hitta en bra dos. I och med att jag även har anorexi bröt jag ihop totalt när jag fick beskedet om hypotyreosen. Blev fullkomligen livrädd och fick panik av tanken på att rusa upp i vikt(något som inte hände). Vid den tidpunkten var min kost oerhört restriktiv o ensidig, inte direkt fördelaktigt för ämnesomsättningen. I dagsläget äter jag en varierad vegetarisk kost och med mina bättre kostvanor har ämnesomsättningen kickat igång. Lämnade prover för ett par veckor sedan och såg idag att värdena nu är närmare hypertyreos än hypo. Något som inte heller är bra då kroppen går på konstant högvarv. Känner en konstant inre stress och har dessutom fått fler kommentarer om att jag ser mindre ut. (Tyvärr göder den sortens ord enbart anorexin.) Hoppas hur som helst på att få ordning på såväl kroppen som den skeva knoppen innan året är slut. Blev en lång utläggning vilken inte var menad. Men ibland blir det inte som man tänkt. Vill avsluta med att skriva att du verkar vara en så genuin, godhjärtad och fin person. Uppskattar att du delar med dig av dina erfarenheter och din tillvaro. Ta hand om dig ❤️

  2. Hej Ellen,
    Jag fick samma disgnos för lite mer än ett år sedan. Jag hade då troligtvis gått med det ett tac och fått ganska många (typ alla) och ordentligt starka symptom. Jag tyckte många av sakerna var småsaker men de kom bara fler och de blev värre så tillslut blev jag skickad till akuten och så började min utredning innan de kom på vad som var felet. Jag hade då gått upp ganska mycket men efter medicineringen stannade det upp och nu har jag gått ned nästan allt det jag hade gått upp på ganska kort tid innan. Det är en svår sjukdom i den meningen att det är så ”luddiga” symptom som kan bero på så många andra orsaker också och jag viste inte ens att den fanns när jag fick diagnosen.

    Men det är skönt för oss som har den att det är en ganska smidig sjukdom att ha när man fått koll på rätt dos. En tablett om dagen och läkarbesök någon gång om året om inte annat händer. Jag tänker att det finns så många andra diagnoser som är väldigt mycket jobbigare att leva med, men det är bara min tanke om det hela.

    Ta hand om dig!

  3. Så skönt att höra att du mår bra Ellen! jag tar själv sköldkörtshormon, levaxin och jag har gjort de lite mer än 2år men jag upplever fortfarande att jag har svårt att gå ner i vikt. Ska genast kolla upp så jag får en tillräcklig dos av medicinen! Tack för din ärlighet
    Du är bäst! ❤️

  4. Att du ens ska behöva förklara! MEN, såå skönt för dig att du mår bra och att kroppen vill samarbeta igen! Fortsätt med din grej 🙂

  5. Hej Ellen! Har du möjlighet att berätta vilken klinik du senast opererades på? Jag ska göra om mina bröst nu igen och vore tacksam att komma till någon som faktiskt vet vad de gör 🙂

  6. Hej Ellen,

    Jag har tidigare enbart klickat in på din blogg då och då, men när jag för snart två år sen själv fick diagnosen hypotereos har jag följt din blogg dagligen. Jag tyckte det var kul att följa din resa och se att medicineringen faktiskt kunde hjälpa en till att leva ett normalt liv.

    Förutom det har jag precis som du lidit av anorexia. Tyvärr har jag ännu inte blivit av med min störda relation till mat, men idag försöker jag (trots en stenhård kontroll på mitt kaloriintag) faktiskt att gå upp i vikt med hjälp av styrketräning och hälsosam mat.

    På senare tiden har jag dock slutat att gå in på din blogg eftersom din viktnedgång blivit triggande för mig. Det är svårt att ligga på ett kaloriöverskott när en förebild till en själv går ner i vikt.

    Vet egentligen inte vad jag vill få fram med min kommentar. Möjligtvis en ursäkt för jag låter min sjukdom göra så jag inte längre kan följa dig, men jag måste ju prioritera mitt eget välmående.

    Vill bara tillägga att jag är väldigt glad över att du äntligen hittat en hormonbalans och en sund relation till maten. Du är grym och du kommer att förbli en förebild!

    Och dessutom! Du är fin oavsett vikt och det vet jag att du håller med om. Sen tycker jag det är förståeligt att du känner dig mer bekväm i din ”normala” vikt än i en vikt som du fått på grund av en sjukdom. Tycker inte du förtjänar påhopp på grund av det.

    Ta hand om dig! Massa kramar till dig och din minifamilj

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..