Provprat

Hej!

Här om dagen satt jag, Sirp och Kak och åt middag och började prata om våra syskonbarn. Alla har vi minst ett syskonbarn som kommer växa upp som tjejer (vad vi vet nu i alla fall), i en patriarkal, sexistiskt och rasistisk värld. Detta gör oss så innerligt ledsna och lämnar oss med en känsla av maktlöshet. Framför allt gör det oss rädda. Rädda för att de ska känna sig dömda, ifrågasatta, mindre värda eller någonting annat vi tjejer (och killar såklart, men pratar generellt nu) ständigt får höra. Allt vi vill är ju att de ska få bli exakt de de vill vara, när de vill vara det. Så här kommer lite provprat!

Så kom vi in på maten. Denna JÄVLA mat. En livsnödvändighet som för många har blivit en fiende. Siri frågade om vi är sådana mostrar och fastrar som ger barnen precis allt de vill ha att äta och både jag och kakan sa ja. Vi diskuterade att det finns vissa som inte alls ger deras syskonbarn eller barn extra godis om de vill ha det, för att de ska veta att man äter vissa saker med måtta. Att det är bra att så tidigt som möjligt i barnens liv införa fysisk aktivitet i deras vardag, så att en springtur med familjen bara är någonting man gör, utan att fundera på det. På så sätt blir också maten en naturlig del i den fysiska och psykiska aktiviteten. Tränar man, blir man hungrig och då äter man. Dessutom kunde man också försöka berätta för barnen tidigt att bra mat är nyttigt och att socker äts på lördagarna. På så sätt skulle de kanske få ett sundare sätt att se på det, att begränsningar när det kommer till ”onyttigheter” är en naturlig konsekvens. .

När jag lyssnade på vår diskussion förstår jag verkligen hur man kan mena med det tankesättet. Jag tycker att det är logiskt och relevant att redan vid start förklara hur saker och ting ligger till, för att barnen ska få en sån avslappnad relation till maten som möjligt. Däremot kände jag snarare att jag inte alls är säker på och jag kommer vilja ta upp någon som helst diskussion om mat. För så är jag uppvuxen. Det bara fanns i mig, att man åt det man ville och slutade äta när man var mätt. På så sätt kopplade jag inte ens ihop att det jag åt kunde påverka hur jag såg ut, förrns jag var ungefär 15-16. ”Det bara var så”. Därför köper jag gärna en godispåse OCH en chipspåse till Alicia, för att jag vet att hon kommer sluta äta när hon inte vill ha mer och i samma veva kommer hon inte heller bli rädd för det hon äter. Oavsett om det senare kommer att vara glass eller äpplen.

Vi diskuterade länge om vad som var den bästa vägen att gå, för vi vill ju uppnå samma sak. Att våra barn ska ha en avslappnad och avdramatiserad relation till mat och fysisk aktivitet. Ska man försöka uppmuntra dem till att göra smarta val, och på så sätt förbereda dem på att det finns olika val? Eller är det bättre att inte ens ta upp ämnet som någonting som är värt att tas upp? Ska man avdramatisera genom vetskap och medvetenhet, eller genom att invalidera själva problemet? (obs, självklart inte om problem uppstår, men att inte ge prat om att mat ens kan vara onyttigt plats i det vardagliga).

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men jag tycker att det är en så intressant diskussion, just för att den kan anammas på den psykiska ohälsan också. Är det bättre att prata om att en depression också är vanligt och inte alls konstigt att få? Eller är det bättre/lika bra att inte agera annat än att det är självklart att det är så? Vad tycker ni?

Jag kommer nog fortsätta ge Alicia exakt det hon vill, för det är också något av det finaste med att vara faster. Att jag får vara den som springer tillbaka till disken och köper henne en tårta på Ica om hon blir sugen i kön.

/E

  1. Emma. Jag tror att du har helt rätt. Som barn hade jag ÄLSKAT att ha en vuxen i mitt liv som aldrig tog matdiskissionen. Som på något sätt är en frizon. Precis som du verkar vara för Ali: Ta en till tårtbit om du vill. Såklart! Jag förstår Siri, men tro mig, kidzen lär sig vad som är
    bra/”rätt” att äta ändå via diverse medier. Jag tror verkligen att ju mindre matfixion desto bättre. Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..