Att leva som man lär

När vi kollar tillbaka på hur mycket vi har hunnit med på inte ens tre år så kiknar vi. HUR har vi klarat det och DESSutom levt med psykisk ohälsa? Kanske är det precis därför vi har klarat det. För att vi har levt med vår egen sjukdom.

När det kommer till ohälsa överlag, men främst psykisk ohälsa är det lätt att blanda ihop ”att leva med” och ”att leva utifrån”. Att leva med handlar om att du är medveten om din egna kapacitet och inte låter dig stoppas av din ohälsa. Med det inte sagt att du inte tar hänsyn till dina egna begränsningar. Att leva utifrån ohälsan betyder att du utgår från dina begränsningar snarare än drar fördel ur dem. Vi har gjort båda.

Att leva som man lär tycker jag känns svårt. Det är mycket lättare att berätta för andra hur man ska hantera saker än att anamma dem själva. Det är jag nog inte ensam om att tycka. Däremot börjar jag mer och mer förstå vikten av att VI lever som vi lär och inte bara behandlar varandra som om vi vore annorlunda. Vi måste helt enkelt kliva av våra höga hästar. (snarare kossor, eftersom att Siri är hästallergiker och jag vill ha stabilitet).

I vårt jobb pratar vi om vikten av att ställa frågor istället för att leta efter svar. Det är till exempel alltid bättre att säga ”jag vet inte vad jag ska säga” än att inte säga någonting alls, eftersom att man då både validerar och normaliserar. Dessutom öppnar man för samtal. Men det glömmer vi ofta bort i både vårt arbete och i vår kompisrelation. Vi antar ofta, eftersom att vi är så nära att vi tror att vi vet vad den andra ska svara. Det kan resultera både i besvikelse och missförstånd.

Nu när jobbet är igång igen och vi växlat upp i både tempot och innehållet får vi inte glömma att också lyssna på det vi själva säger. I veckan har vi haft fyra föreläsningar med samma innehåll. Då borde ju en del ha fastnat i alla fall. Jag har bestämt mig för att verkligen jobba aktivt på att påminna mig själv och oss båda om att prata mer med varandra. Inte bara anta. Hjälp oss gärna, om ni märker att vi verkar ofokuserade.

Nu är jobbveckan över, så jag och sirp byter om från jobbkostymen till kompiskoftan. PUSS <3

/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..