Ur S:2 11 ”Terapi”

Både jag och Siri har erfarenhet av att gå i terapi, men Siri vinner ändå striden i vem som har gått till psykologen längst. Terapipatienternas Sarah Sjöström skulle man kunna säga. På grund av det har hon lärt sig extremt många tekniker för avslappning, ångesthantering och känsloreglering. För henne har terapin varit livsviktig, bokstavligt talat.

Jag själv har gått till många olika psykologer. Jag har aldrig lyckats hålla ut tillräckligt länge för att faktiskt känna att det räddat mig. Men jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen var meningen för mig?

I skrivande stund (kl. 14.45, 14/8-17) var det 4 år, 4 timmar och 50 minuter sedan min pappa dog. På de åren känns det som att jag har utvecklats något enormt. Inte bara på grund av att jag har blivit äldre, utan för att jag tvingats till det. Dagar har kommit och dagar har gått. Många av dem utan att jag märkt av dem. För mig har det varit terapi. Den terapin som inte ger mig läxor eller livsråd, utan den som gjorde att livet faktiskt fortsatte, vare sig jag ville eller inte.

I dagens podd tar vi upp just ämnet terapi. Och oj, oj, oj vad man kan snacka om det. Å ena sidan, å andra sidan. KBT, psykodynamisk, DBT eller en blandning? I don´t know. Får man säga att det är terapeutiskt att måla i en mandalabok, bara för att man tycker att det är lugnande? Måste man göra det mesta arbetet själv? I don´t know, och inte gör Siri det heller. Vad som är viktigast av allt är vi ändå överens om, och det är ändå att ta sig till den nedsuttna skinnfåtöljen. Hur? Vad? Varför? När? I don´t know. Förmodligen är det ett skäl nog för att faktiskt göra det. Länge leve terapi!!!

Lyssna på avsnittet på Pillerpodden.com eller sök på Pillerpodden i vilket podcastapp som helst!! PUSS

/E

 

LOADING..