Överlevarguiden #10

När vi är ute och föreläser är ett av våra viktigaste budskap, och det Pillerpodden bygger på, att ”normalisera och validera UTAN att avdramatisera”. Normalisera och avdramatisera låter ju som samma sak tycker ni. Att avdramatisera är ju samma sak som att inte göra problemet så konstigt längre, att visa att det händer alla. Eller som 1177 skrev om ångest förut, att ”det tillhörde livet”.

Stop it right there och låt mig förklara.

Ponera att du skulle ramla på stan. Du kanske slog i huvudet lite lätt, stukade foten eller bröt ryggen och var tvungen att åka in till sjukhuset akut. Hur många skulle då komma fram till dig och säga ”åh, jag ser att du har ont, men alla ramlar ibland så ryck upp dig”? Inte många va? Snarare skulle låta såhär ”Åh, jag ser att du har ont och alla ramlar ibland, det är inte konstigt. Men jag kan hjälpa dig till doktorn! Kom med här”.

Skulle du däremot få en panikattack, ångestpåslag, social fobi eller gråtattack mitt på gatan vore den första meningen inte så ovanlig.

Skillnaden på den första och andra meningen är ganska stor, det tror jag vi alla ser. Problematiken ligger inte bara i att ryck upp dig-attityden är livsfarlig, utan också i att folk faktiskt tror att den ska hjälpa. Många menar nämligen väl. Skillnaden på att avdramatisera vs. normalisera och validera handlar inte om att bara göra det ”normalt”, utan om att också se problemet och bekräfta känslan (validera).

För att gå tillbaka till exemplet med 1177 så är vi säkra på att de inte menar illa. De vill förmodligen bara förmedla att det inte är konstigt att ha ångest. Men effekten blir tvärt om. Står det att det tillhör livet är det mindre chans att du söker hjälp, eftersom att allt som tillhör livet tillhör….ja, livet. Hade vi däremot sökt på tumör, som kan vara ett symtom på cancer (precis som ångest kan vara ett symtom för till exempel depression) är vi säkra på att det inte hade stått ”en tumör är en knöl…. tumörer tillhör livet”. Även om det är ungefär lika många som får hjälp för allvarlig psykisk ohälsa som för cancer.

Nu står det i stället såhär på 1177, ”Ångest är en stark oro eller rädsla som tydligt känns i kroppen. Det är obehagligt men inte farligt att ha ångest. Om du har så mycket ångest att det börjar begränsa ditt liv kan du behöva söka hjälp. Det finns bra hjälp att få.” Här snackar vi allt annat än avdramatisering, utan istället normalisering och validering. BRA jobbat 1177!

/E

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..