2016-01-18

”Julen. Jingle bells, Tipp tapp, bjällerklang, guds födelse. Mat, kärlek,glädje, gemenskap, värme och julklappar. Saknad, kyla, o helga natt, sorg och förväntningar. Förväntningar, förväntningar, förväntningar. På alla de sätt och vis.

Nyår. Happy new year, ring klocka ring, Auld lang syne. New year, new me. Lycka, spänning, vänner, familj, alkohol, glitter, grevinnan och betjänten och nya tag. Regn, slask, ångest, avlsut, folksamlingar, påminnelser, ofrivillig kollektiv påtvingad glädje.

Födelsedagar. Nä, här finns ingen generell uppfattning. Åldersnoja vid 30 plus och ålderslycka vid 18. That´s about it. Vi har inte heller upplevt tillräckligt många födelsedagar för att vi ska kunna jämföra. Vi har ju liksom bara varit vid medvetande ungefär femton gånger. De första fem var vi bara glada för presentpappret.

För oss är det som är gemensamt med dessa dagar (som egentligen bara är sociala konstruktioner) är förväntansångest. Rädslan och antagandet att få ångest som leder till att man får ångest. En ångest som egentligen inte existerar med som i sin tur genererar ångest. Denna JÄVLA ångest. Ångest, ångest, ångest. Det sägs att ord eller meningar ska tappa dess laddning och mening ju fler gånger man säger det, men ångest är fan alltid ångest. I och för sig så vet jag inte om den spekulationen är sann, penis, penis, penis, män i grupp, män i grupp, män i grupp. Nej, det låter fortfarande lika läskigt.

Men vi gillar tanken. Tanken på att om du uppfyller en viss kvot av någonting, så tappar saken i sig sin innebörd. Tillräckligt mycket smärta, tillräckligt mycket mättnad, tillräckligt mycket gråt, tillräckligt många orättvisor eller tillräckligt mycket spenderade pengar. På så sätt skulle vi kunna slippa så mycket lidande i världen. Synd bara att det inte verkar finnas någon gräns. Hur mycket vi än upplever tycks det aldrig ta slut.

I allafall, förväntansångest. Den har uppkommit runt den femtonde december och hållt i sig i ungefär två veckor, varje år de senaste tre åren. Okej, för att vara ärlig har den nog funnits där inför varje uppkommande prov, sms-svar, släktträff eller dejt. Den är alltså inte begränsad till perioden innan jul och nyår, även om det kanske är då den gör sig som mest påmind, då den är som lättast att kategorisera in i just förväntansångestfacket och inte vilken ångest som helst.

För att beskriva förväntansångesten skulle vi säga att det är som att som att tro så mycket på det man fått för sig att det blir sant. Som att säga om, om, om utan att det tappar dess innebörd. TÄNK OM, TÄNK OM, TÄNK OM. Så blir det kanske så, eller så blir det inte så. Du har oavsett tagit ut din fruktan så mycket i förtid att du redan varit så rädd att rädslan när den kommer (OM den kommer) inte är så farlig som du trodde. Du har redan känt värre. I din ångest förlorar du också som känt allt ditt sans och vett, så du kan inte förställa dig något annat än det du just då tänker på.

Egentligen skulle man kunna tänka att hela livet är uppbyggt av förväntansångest, att den är någon slags modersångest där alla andra ångestar förgrenar sig utifrån, men det förvärrar kanske din förvirring kring alla de olika ångesttyperna vi har presenterat för dig. Vi kanske gör det bättre i att hålla oss till att förklara dem en och en, även om de hör ihop. Du får själv försöka klura ut hur just dina ångestar förhåller sig till varandra.

Det är kanske egentligen en slags frisk rädsla att vara rädd för att bli rädd, eller få ångest för att du tror att du kommer få ångest, det är ju någonting din kropp vill skydda dig ifrån, men istället går den till attack mot sig själv. Hur som helst, oberoende på om den är frisk eller inte så kan vi verkligen snacka om ofrivillig dubbelbestraffning.”

/E&S

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..