Överlevarguiden #41

Ni som har följt oss länge, kanske inte bara på bloggen utan även i podden, vet att mitt våra sätt att hantera våra depressioner och ångestdagar, har varit väldigt olika under åren. Mitt sätt har varit att isolera mig. Jag har varken velat träffa folk, se folk, prata med folk, eller ens vetat av folk. Siris sätt har länge varit att, tvärtom, se till att befinna sig där folket befinner sig. Med tiden så har våra hanteringsprocesser kastats runt, och idag är ofta jag den som vill umgås i min ångest, och Siri drar sig tillbaka. Våra sätt att överleva har helt enkelt förändrats under åren, i takt med att våra psyken och behov har ändrats. Någonting som är helt naturligt.

När jag mådde som värst, umgicks jag inte med någon. Jag orkade inte med mina vänner (speciellt inte de som också mådde dåligt, eftersom att jag kände att vi bara sänkte varandra), pratade inte med familjen eller någon annan utanför. Tanken på att behöva vara bland andra personer gjorde mig vid den tiden både panikslagen och utmattad. Känner du igen dig? Det är nämligen väldigt vanligt att reagera såhär när man mår dåligt. Det är inte konstigt.

Hur som helst, har vi insett att inget av mitt eller Siris sätt att hantera vår ångest har varit jättebra. Det har inte varit bra för mig att mata min egen ångest i och med att upprätthålla rädslan över att få en panikångestattack i ett rum fullt av folk, och det har inte varit bra för Siri att reflexivt välja folksamlingen och faktiskt FÅ en panikångestattack när hon egentligen borde ha stannat hemma. Men det är sådant man lär sig under tidens gång.

Det som däremot HAR varit bra, är att vi den senaste tiden har sett till att sysselsätta oss, eller ta oss ut, när vi har mått dåligt. Självklart finns det situationer som kräver en säng och egentid, men vi snackar om de gånger då hela kroppen skriker nej, men förnuftet säger ja. Vi snackar om att våga ta en promenad för att bryta ”ligga i sängen-trenden” för tredje dagen i rad och faktiskt gå till ica för att köpa mer godis. Eller varför inte be en vän om hjälp att smacka på sig ett läppstift och ett linne för att gå ut och ta en bit mat. Vi snackar helt enkelt om att trycka på reset-knappen, om så bara för en stund.

Det finns så många gånger jag har tackat nej till vänner, utekvällar, bio-dejter och middagsbjudningar, för att jag har varit för trött, mått för dåligt, eller för rädd för att gå utanför min bekvämlighetsbox. De gånger jag faktiskt har varit med har slutat på både bra och dåliga sätt. Vissa gånger har jag gått hem och gråtit, avslutat dansen mitt i, eller sprungit ut från porten. Vissa gånger har mamma fått lv att swisha taxi-pengar för att jag velat somna i hennes famn. Men de allra flesta gångerna har jag faktiskt haft kul på. Tro det eller ej!!

På alla dessa bilder har jag eller Siri haft stark ångest. Men vi har ändå pallrat oss ut. Med eller utan hjälp av varandra. Och det har nästan alltid varit värt det. Om inte för att få komma hem och sova sen.

Veckans överlevarguide summeras alltså såhär: VÅGA ta dig ut. VÅGA andas ren luft. VÅGA välja hälsan. (och gör det på ditt sätt. ICA > läppstift, eller drinkar > familjefest. Du väljer).

PUSS

/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..