Vem är du utan din prestation?

Efter ett schema där jag fått planera in telefonsamtal med mina vänner (oftast 20 minuter exakt) och kissat HÅRT för att vinna tid så kom lugnet för ett tag sedan. Vår viktiga deadline passerade den 3e maj, och sedan dess har mitt liv mest handlat om att svara på mail och packa flyttlådor. ”Vad skönt!” har jag fått höra. ”Mm, jättehärligt” har jag fått höra mig själv svara. Sanningen:

VIDRIGT. Helt plötsligt får tankar plats, och detta innebär inte bara att jag ligger och gråter precis innan jag ska sova, utan det innebär att jag -skratt- funderar över vad jag ska ha på mig, vad jag ska äta, vad jag ska träna för muskelgrupp och vilken färg jag ska ha på väggen i nya läggan, men framför allt: vem jag ÄR. Vart jag SKA. Hur allt ska BLI. Vilket självklart inte är ett problem. Fortfarande ser det, förutom gråten, ganska najs ut. 

Men det kommer ett men: MEN jag känner mig fruktansvärt ensam. Jag har insett att vännerna jag pratat i telefon med också haft scheman att förhålla sig till, och att jag nu får slåss om deras 20 minuter. 

Fast, om vi (jag) såhär tre stycken in ska vara totalt ärliga (ärlig): jag vet inte vem jag är när jag inte presterar. I rollen som ”ledig” , utan kontext, så blir jag tom. Jag var det förra sommaren, om ni går tillbaka ett år i arkivet. Jag var det i julas. Jag är det nu. 

För mig är det inte skönt att inte ha något att göra. Att ha något att göra är det som är skönt. Och egentligen borde jag väl jobba på skiten. Känna mig hel och fylld och värdefull som ledig och frikopplad prestation. Men det är enklare att GÖRA något. Därför skrev jag det här. 

/S

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..