Snyggast i världen och fulast av alla

Välkomna tillbaka till denna finkulturiga tv-serie klubb där vi diskuterar allas våran sex and the city varje onsdag.

  1. Nick dates models? På riktigt frågetecken.
  2. Modeljägare. Frågetecken igen.
  3. Vem är christy turlington?
  4. Jag vill också maintaina en fabulus lifestyle utan att någonin behöva sälja en målning.
  5. Jag kan inte hjälpa att undra. Om man spelar in en scen när man ska äta en macka eller nått som Carrie gör, måste man äta typ 20 mackor för att få den perfekta scenen.
  6. ” Jag drömmer om att han ska vända sig om och säga: Stanford jag älskar dig” Gör vi inte alla?
  7. DET VAR MR BIG. Och han tycker Carries texter är gulliga. Gillar inte riktigt säsong 1 Mr Big.
  8. Ja. Miranda ska bara köpa kattmat. Är det något fel med det?
  9. Miranda kunde inte motstå bilden av sig själv i Skippers orena glasögon. Klassiker.
  10. Vart är Charlotte?
  11. Skönhet: Något orättvist som tillför dem som minst förtjänar det. Håller ni med?
  12. Det finns så många vackra kvinnor men efter ett tag vill du bara vara med henne som får dig att skratta. Jag tycker inte vi behöver skämta om det.

Hur viktigt är skönhet undrar Carrie.

Jag har tänkt en del på det här med skönhet.

När jag var femton smög jag alltid in i spegeln för jag var rädd för vilken bild som skulle möta mig. Att hon som tittade tillbaka på mig inte var så där fin som jag önskade att hon skulle vara. Oftast möttes jag av en liten tjej med kakigt smink och frissigt hår. Jag var helt övertygad att jag aldrig skulle få känna mig vacker.

Någon gång under gymnasiet ändrades detta. Jag var inte längre rädd för spegeln. Vi blev vänner. Jag accepterade det jag såg. Tillslut gillade jag det. Älskade det.

Igår satt jag på bussen hem från skolan. Jag hade haft en jättebra dag. Jag kände mig jättebra. En liten puckelryggad man satt framför mig och precis innan jag ska gå av så ursäktar han sig:
– Ursäkta mig, jag ville bara säga att du är så vacker.
Jag flög hem.

Idag skulle jag spela in en films sekvens till en sak i skolan. Sitt där. Kolla hit. Okej nu kan du börja. Action. Vill du kolla hur det blev? Visst.
Så blev jag femton igen. Hon som syntes på kamerans lilla monitor måste varit den fulaste och vidrigaste person jag någonsin sett. Igår var jag snyggast i världen, idag var jag fulast.

Det är helt ärligt lite jobbigt att skriva om dessa händelser. Varför? Därför det är jobbigt att acceptera att dom påverkar mig. Varför kunde inte jag säga idag till mig själv att jag är vacker? Eller varför inte igår, istället för att låta en gubbe (som kanske var en pytte bit creepy) bekräfta att jag duger?

Jag har tänkt på det här med skönhet. Vem är det som bestämmer vem som är vacker? Var händer om den objektivt sätt fulaste personen i världen tänker att hen är vackrast i världen? Då måste ju hen vara det eftersom vi alla lever i våra egna verklighet.

Jag trodde jag hade accepterat hur jag såg ut. Kanske har jag dom flesta dagar det med. Men inte idag. Och jag ville väll egentligen bara säga det. Det är inte alltid lätt att känna sig bra. Känna sig fin. Men vi förtjänar alla att få känna oss vackra.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..