Annonsen laddas.

bebis i magen5 inlägg

Lyxmiddag

april 16, 2015 2 kommentarer
Mat

    

I kväll blev jag, Angelica och hennes bebis i magen bjudna på middag hos Sandra! Det är en himla lyx att ha en sån mästerkock till kompis kan jag tala om, jag känner mig alltid så bortskämd när jag kommer dit. Jag och Angelica klampade in, blev serverade cola, slängde oss i soffan och blev serverade godsaker som:

  

Pizza! Och:

  

Fruktsallad! 

Alltså, en av oss kan ju skylla på att hon är gravid men jag moffade nog mest av alla och var lika lat ändå, hehe. Oops. *drömkompis* :))))

  

Kvällens huvudperson var inte sugen på att fastna på bild så ni får njuta av hennes rygg i stället. Tack för en megamysig kväll Sandra!

Nu ska jag hem och avrunda den här torsdagen med lite té. Jag tror att telefonen får vila till i morgon, jag behöver sociala medier-detoxa åtminstone några timmar om dygnet känner jag, så vi hörs igen först då. :) Sussa sött!

Graviditeten – vecka för vecka

januari 27, 2015 16 kommentarer
Graviditeten / Ur arkivet / Vecka för vecka

Jag fick ett ryck härom kvällen och började gå igenom mitt bloggarkiv från tiden då jag var gravid. En lyx med att vara bloggare är ju att jag har allt dokumenterat, men trots det känns det som att mycket försvinner och glöms bort av mig själv när det gått några månader. Därför har jag gått igenom mina graviditetsveckor och sparat ner alla veckoinlägg, så att jag har dem mer tillgängligt. Kanske framkallar jag dem någon gång i en fotobok att ha i bokhyllan? Vi får se!

Jag tänkte hur som helst att vi kunde ägna denna tisdagseftermiddag åt att ta en trip down memory lane och kika på bloggpreggoveckorna. Hur många av er har hängt med sen start? :)

Första magbilden! Plutt!

VECKA 17

VECKA 18

VECKA 19

VECKA 20

VECKA 21

VECKA 22

VECKA 23

VECKA 24

VECKA 25

VECKA 26

VECKA 27

VECKA 28

VECKA 29

VECKA 30

VECKA 31

VECKA 32

VECKA 33

VECKA 34

VECKA 35

VECKA 36

VECKA 37

VECKA 38

VECKA 39

VECKA 40

VECKA 41 (!)

 Sen kom han. <3

Nödmuffins och förlossningsbrev

juni 25, 2014 27 kommentarer
Graviditeten

Go kväll gänget! De här fula (men förhoppningsvis goda) muffinsarna plockade jag preciiiis ur ugnen. Vi hade prick 50 gram smör och en deciliter mjölk som går ut när som helst och det såg jag som en ursäkt att slänga ihop lite kvällsfika. Muffins har jag bakat sen jag var en liten plutt och därför går det så himla snabbt = bäst kvällsfika när man är inne i den unnigaste unnperioden livet har att erbjuda. Jag ville egentligen göra med blåbär och lemon curd (tänk vad gott!!) men den sistnämnda hade blivit dålig så i stället provade jag ett osäkert kort – blåbär och mjölkchoklad. Det kan nog bli ett något mjäkigt resultat men det slinker väl ner utan några större problem ändå, hehe.

Vet ni vad jag ska göra nu? Ja, precis, lägga mig i soffan. Jag är fortfarande så himla, himla trött och bebisen har vakenperiod inne i magen. Nu måste det verkligen vara trångt för honom för det känns ungefär som att ett fullvuxet vildsvin håller på att böka runt där inne. Stark är han också, vilket på sätt och vis är bra, men stundtals lite obehagligt för mig som står för bostaden.

En sak till! I kväll skrev jag mitt förlossningsbrev, som några kompletterande punkter till det barnmorskan skrev ihop. Jag skrev bland annat att jag är väldigt öppen för förslag när det kommer till bedövning och att jag gärna vill bli informerad när det är läge för eventuell epidural. Jag skrev också om mina rädslor och att jag vill ha mycket information att distrahera orostankarna med, och att personalen gärna får berätta för Martin vad han kan göra för att känna sig delaktig. Sen funderar jag lite på det där med manliga barnmorskor… Jag vet inte hur jag ska tänka! Å ena sidan vill jag ju inte neka någon man jobb och jag är säker på att man kan vara en bra barnmorska oavsett kön. Men samtidigt är jag rädd att jag mitt i min förlossningsdesperation/frustration ska bli förbannad över att nån som inte vet hur det är att ha en snippa som slits itu ska styra och ställa där nere. Eller att jag ska bli nervös och stressad och på så sätt försämra värkarbetet för att jag inte känner mig bekväm… Samtidigt vill jag ju hellre ha ett manligt barnmorskeproffs än en eventuell kvinnlig barnmorska med mindre koll. Hur kräsen kan man vara egentligen? Jaja, jag får sova på saken.

27 kommentarer till “Nödmuffins och förlossningsbrev”

Author’s gravatar

Amanda

Jag är faktiskt inne på samma spår som dig Josefin. Just när det kommer till en manlig sköterska. Jag är inte ens gravid men jag vet hur det känns när man i ca 8 år har gått hos en kvinnlig gynekolog och helt plötsligt när man fyller 23 så måste man vända sig till andra kliniker och just den som är närmast har bara 1 (?) manlig gynekolog och han är inte alls lika rolig att ha att göra med som min förra underbara kvinna :/ Så ja, jag skulle nog också ha bett om en eller flera kvinnliga när jag väl får barn, om det nu inte blir en akut situation där barnet far illa, då är det bara att infinna sig i det.
Hoppas lilleman kommer till er snart 😀

Author’s gravatar

Moa

En sak att ta med i bb-väskan som är bra är papper och penna! Och sedan låta sambon skriva så mycket som möjligt under förlossningen. Efteråt är det svårt att komma ihåg alla turer och ev roliga/konstiga episoder…

Author’s gravatar

Sabina

Vad ledsen jag blev när jag läste kommentaren nedan. Att du som individ och feminist på något vis är skyldig att se män i ett annat ljus än resten av samhället. Det är väl inte upp till oss att ändra synen på män? Jag känner mig inte alltid bekväm med män, ett tillfälle då jag inte gör det är när det handlar om min kropp, för lika lite som de kan relatera till smärtan och utsattheten som en förlossning innebär, kan de relatera till den psykologiska utsatthet kvinnor ofta och rimligt känner inför män(vi vet alla att de flesta förövare och maktutövare är män, och deras offer kvinnor). Jag vill absolut inte göra en feministisk grej av detta, men du har rätt till dina känslor, och du ska inte tänka på hur männen eventuellt kan bli kränkta av att du tackar nej till deras hjälp vid något så viktigt som din förlossning(varför skulle inte en man ha förmågan att förstå att du inte är bekväm? Och var ifrågasatte du kompetensen? Varför lades fokus på den manlige barnmorskan snarare än dig?) Nej, kommentaren nedan gav mig verkligen en klump i magen.

http://gravidvegan.blogg.se/

Author’s gravatar

JosefinKnave

Tack! Det är en svår fråga, för det ligger ju, precis som du skriver, så himla mycket i den. Att välja bort en man i den här situationen behöver ju faktiskt inte vara något antifeministiskt, även om det kan vara lätt att klassa det så vid första anblick. I en så känslig situation spelar ju lätt gamla erfarenheter och upplevelser in – och alla har vi gått igenom olika saker i livet.. Personligen ska jag nog ta det som det kommer – och möta barnmorskorna en och en för de de är (eller, ja, så gott jag kan i smärtdimman 😉 ) och ta det därifrån. Efter att jag skrev inlägget kom jag fram till att det, för min del, nog inte handlar om könet utan hur personen i fråga är – alltså kan en kvinna komma in och vara på (för mig) ”fel” sätt och få mig minst lika obekväm, så därför passar det nog bäst för mig att ta ställning där och då efter känsla. :)

Author’s gravatar

Maria

Muffins med blåbär och vit choklad brukar jag göra, himmelskt gott =) Jag utgår från att manliga och kvinnliga barnmorskor är lika bra, eller dåliga, men jag är glad att jag blev förlöst av en kvinna mest för att jag inte är bekväm med att visa underlivet för nån annan man än min make. Men hade jag fått en manlig barnmorska så hade jag nog gillat läget 😉

Author’s gravatar

JosefinKnave

Älskar vit choklad! Ja, jag får ta det som det kommer helt enkelt. Det känns bäst! :)

Author’s gravatar

Lilly

Jag hade en manlig sköterska med på förlossningen, han var bara såååå fantastisk! Han och barnmorskan var ett så grymt team. Jag minns inte vad han hette, men han var så underbar att jag minns hans lugnande röst som om det var igår. Var inte rädd för manliga barnmorskor/sköterskor det kan bli så bra! Om du verkligen tycker att det är jobbigt så ska du säga till såklart, men oroa dig inte nu, det där ger sig av sig självt! :)

Author’s gravatar

JosefinKnave

Ja, nu när jag har sovit på saken känns det rätt självklart att ta det som det kommer – i värsta fall får jag väl kasta ut någon men jag har ändå svårt att tro att det ska behövas. :) Tack för att du delade med dig!

Author’s gravatar

Therese

Alltså det här med att du kan föda barn när som är inte bra för mitt internetanvändande, går på riktigt in och tittar på din blogg en gång i timman och tänker varje gång ”TÄNK OM HON FÖDER NU”. Tycker lillkillen kan titta ut snart så jag slipper massklicka in på din blogg sjuttioelva gånger per dag :)

Author’s gravatar

JosefinKnave

Haha! <3 Vad kul ändå att du är med på resan. Jag vill OCKSÅ att han ska komma nu, helst i går! Men tyvärr får jag ju inte bestämma det. 😉 Håller tummarna för att han sätter igång förlossningen i natt! Kram

Author’s gravatar

Julia

Skulle skriva här men såg att du egentligen redan svarat (här i kommentarerna) det jag precis tänkte :) Nämligen att det är nog bäst att ta det som det kommer. Blir det en barnmorska du inte trivs med, oavsett om det beror på kön, personlighet eller kompetens så kan du be att få byta där och då. Du ska känna dig trygg och det är viktigast, men det är svårt att veta innan hur man kommer tänka där och då :)
Lycka till när det väl är dags <3

Author’s gravatar

Camilla

Du har rätt att känna och bestämma själv vad som känns bra och inte. Att föda barn, då är man ju i en ganska utsatt situation. Trivs man inte med barnmorskan manlig/kvinnlig tycker jag det är helt okej att byta :)

Author’s gravatar

JosefinKnave

Ja, förhoppningsvis behöver jag ju inte byta och skulle det hända förstår säkert personalen det också någonstans.. Man är ju ändå två om personkemi! :)

Author’s gravatar

Emma

Alltså Inge illa. Blev bara lite provocerad. Fick dåligt samvete av min lite bitska ton. Sorry för den :)

Author’s gravatar

Agnes

Förstår verkligen hur dina tankar går men tänk på att en manlig barnmorska gått en lika lång och bra utbildning som en kvinnlig. Har man läst 3 år till sjuksköterska och 1,5 till barnmorska så tror jag man kan leva sig in väldigt väldigt bra i den födande kvinnans situation, även om man är en man! och det finns ju kvinnliga barnmorskor som inte fött barn (som då inte heller ”vet hur det känns”). sen tror jag att när du väl ligger där kommer du vara så fokuserad på annat så du kommer nog ärligt inte bry dig så mycket om könet på barnmorskan 😉

hoppas muffinsen smakar gott! kram <3

Author’s gravatar

JosefinKnave

Ja, du har helt rätt. Det blir nog bäst att ta det som det kommer helt enkelt. :) Tack och kram! <3

Author’s gravatar

Emma

Jag är sjuksköterska och min släkting man och barnmorska. Alltså Josefin herregud (förlåt men snälla) du är feminist. Hur skulle du reagera om en kvinnlig läkare inte bedömdes kompetent att behandla en man, tex på urologen? Antagligen hade du tänkt att kvinnan behandlades annorlunda pga sitt kön och att det va anti- feministiskt. Varför ska då en manlig barnmorska behandlas annorlunda pga hans kön?

Blir lite ledsen av ditt resonemang. Du som är så vettig i övrigt.

Author’s gravatar

JosefinKnave

Joo, alltså jag VET precis hur det låter och det är jobbigt! Jag ÄR feminist och jag tycker verkligen inte att ens kön säger något om hur man är som person varken privat eller i yrket. ”Problemet” (jag vet ju inte ens om det är ett problem pga vet inte hur jag reagerar när jag föder barn) med just förlossningssituationen är väl att jag är rädd att jag ska bli så trött och ickesansad att jag kastar mina värderingar åt sidan och ser det som ett problem där och då. Åh, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men ett exempel är väl att jag absolut inte väljer bort manliga gynekologer till exempel – men skillnaden där är att jag är ”nykter”/mig själv/kan stå fast vid mina värderingar när jag går på en sån undersökning. Men hur blir jag när jag är helt galen av smärta..? Det jag vill är väl i slutändan att så få saker som möjligt ska göra mig stressad/orolig och på så sätt sabba förlossningsarbetet, och liksom röja banan på förväg från sånt som eventuellt kan störa. Men jag tror nog att en kvinnlig barnmorska kan göra mig minst lika obekväm om hon är på ett visst sätt, så det smidigaste blir nog ändå att ta det som det kommer och i värsta fall köra ut nån barnmorska om det inte funkar. Manlig som kvinnlig. Hoppas att du förstår vad jag menar…

Author’s gravatar

Emma

Jag tycker nästan hellre att en ska välja bort en manlig gynekolog än en manlig barnmorska- om nått ska väljas bort. PGA det är fortfarande fler manliga gynekologer medan manliga barnmorskor jobbar i underläge.

Det borde ju vara person och inte kön som avgör en barnmorskas kompetens. Personligen väljer jag kompetens. Verkligen i en utsatt situation.

Author’s gravatar

Jill

Problemet här är väl, vilket är hur jag tolkar inlägget, är att hur vettig och rationell man än är – vilket Josefin verkligen är, så är det en primitiv och irrationell rädsla inför en väldigt utsatt situation. Logiskt sätt är det på ett visst sätt men man kan ändå känna något annat och måste kunna få uttrycka det.

Author’s gravatar

Malin

Min barnmorska som förlöste mig hade med sig en barnmorske student som var en kille i 30 års åldern. Han var jätteduktig! Det sa även min sambo. Och inget kändes konstigt, men jag förstår hur du tänker.
Jag var JÄTTE full på lustgas, så det hade nog inte spelat någon roll vem som var i rummet 😛 Jag hade nog inte ens brytt mig om det hade kommit in ett filmteam. Haha!

Author’s gravatar

JosefinKnave

Haha! Barnmorskorna är ju säkert grymma oavsett kön, och förhoppningsvis bryr jag mig inte när jag väl är där. Jag tror att jag kommer skippa att skriva nåt om det i förlossningsbrevet och ta det som det kommer, skulle det kännas helfel får jag väl säga det då helt enkelt. :)

Author’s gravatar

Malin

Fast och andra sidan så är det eran förlossning och det är ju du som ska föda. Dina funderingar kring förlossningen är ju prio.
Sen tycker jag att det är tråkigt att läsa om att någon drar upp din feminism i detta. Alla förstagångsföderskor har väl jättemycket olika tankar som snurrar i huvudet. Jag tycker inte du ska behöva förklara dig för någon. Hejja er! Snart har ni eran son hos er. Kraam

Skriv en kommentar

Plåtning!

februari 24, 2014 Skriv en kommentar
VeckoRevyn

20140224-151543.jpg

20140224-151548.jpg

Dagens plåtning är avklarad och jag kan pusta ut! Jag minns att jag i min söndagsångeststress igår oroade mig en himla massa för taxistrul och att folk inte skulle komma fram till studion ordentligt (……det har aldrig varit nåt riktigt problem så fråga mig inte var denna oro kommer ifrån) så det känns skönt att allt gick så himla smidigt och bra. Idag plåtade vi bland annat gulliga Daniel Paris och ni kan absolut inte ana hur resultatet kommer bli, hehe.

Jag har deadlinevecka både den här och nästa så nu är det dags för mig att jobba vidare. Jag känner mig lite stressad och på grund av det också lite nojig över hur bebben i magen reagerar på det (ond cirkel!) så det känns snudd på livsnödvändigt att komma iväg på yogan ikväll. När vi hörs efteråt är det förhoppningsvis en snäppet lugnare, mjukare och härligare Josefin som skriver!

Skriv en kommentar

VR’s första gravidblogg = JAG?!

januari 31, 2014 29 kommentarer
Graviditeten

Jo, vänta, stopp! Du har kommit rätt! Du är fortfarande på Josefins blogg – den har bara fått nya, proffsiga kläder. Från och med idag ligger bloggen här på bästa VeckoRevyn.com vilket innebär att lilla jag fått ett fint bloggkontrakt och numera kan titulera mig proffsblogg. Det är sant, jag ljuger inte ens! Att bloggen har flyttats hit betyder mycket för mig och min lilla familj, speciellt eftersom bloggen blir allt mer av ett extrajobb ju mer tid jag lägger på den… :) Nu kan jag lägga allt mitt fokus på att skriva till er samtidigt som riktiga proffs sköter det praktiska. Det här innebär att ni, världens bästa läsare, måste vänja er med ett nytt bloggutseende som skiljer sig rätt markant från mitt förra – men jag hoppas att ni kan ha tålamod under invänjningsfasen och glädjas för den här flytten. Innehållet kommer självklart vara detsamma! Det är samma jag, samma bebbe i magen och det är inte som att jag kommer lyckas bli *tjusig* nu bara för att jag hamnat här. (….elleeeer…? *drar på mig armbågshöga sidenhandskar, rättar till det asdyra pärlhalsbandet som vilar om min hals och tänder en cigarill*)

Och till dig som aldrig någonsin har sett mig förut och som undrar vad det här är för blogg – välkommen! Vad kul att du klickade dig hit! Jag heter Josefin (nähä), är 23 år och har en liten, liten bebis i min mage. Jag jobbar som redaktör på VeckoRevyn och har bloggat sen 2007 på olika håll. Egentligen är det nog mina läsare som skulle kunna beskriva bloggen bäst (du kommer hitta några av dem i kommentarsfälten, de är underbara) men jag hoppas att den uppfattas som öppen, hemtrevlig, mysig och okonstlad. Varken jag eller min blogg är särskilt creddig eller plastig, och här kommer du nog aldrig hitta de senaste catwalklooksen eller få tips om dieter. Här ligger fokus på att… ja, ha det bra och känna att en duger trots att en ”bara” är människa? Ooookej, det här med att beskriva min blogg var tydligen inte det lättaste, hehe. Ett hett tips är att läsa några fler inlägg än detta för att skapa en mindre rörig bild av mig och bloggen. Pliiis, gör det. Här framstår jag ju som världens virrigaste person.

(Vilket jag eventuellt också är)

(Men det kommer jag inte erkänna för er nya läsare förrän jag känner mig trygg med att jag har er i mitt våld)

(Hehe)

Välkommen då!

MIN BLOGG I BILDER FOR DUMMIES:

Jag+min pojkvän Martin=bebisbula och världens bästa lilla 20-veckorsbebbe. Den dammiga spegeln talar också för hur mycket (…) min blogg kommer handla om städning och ordning och reda framöver…. :) :) :)

På dagarna jobbar jag som redaktör för VeckoRevyn vilket innebär en himla massa datornördande men även roliga träffar med gulliga kändisar. Jag älskar att laga mat och bloggar därför mycket om det och ni kommer märka att jag hyser en skrämmande stor kärlek för frukost… Min mage innehåller inte bara en bebis utan även rätt bråkigt innehåll i form av magsjukdomen Crohns som jag bloggar öppet om. Och till sist en liten bild som vittnar om hur att min blogg är mer mysig än glamorös. Jag väljer mjukisplagg framför röda mattan rätt många dagar i veckan. :)