Q/A

Q: Hej Mathilda! Linnea heter jag, är 15 år gammal och går ut nian nu till sommaren. Jag har i nästan ett år varit från och till med en kille som jag vet inte är bra för mig. Alla mina vänner säger samma sak och det gör även min äldre bror. Han ger mig jättemycket bekräftelse och säger så himla gulliga saker hela tiden, men visar aldrig samma saker när vi är med varandra. Då känns det nästan som att han skäms över att visas tillsammans med mig, och det händer också ganska ofta att han ställer in våra träffar med kort varsel. Men varenda gång förlåter jag honom, för jag faller för allt det gulliga han säger. Jag har aldrig varit tjejen som någon kille velat ha, vill tro att det här inte är för bra för att vara sant och att någon faktiskt skulle kunna ha känslor för mig. Jag vet att jag borde lämna honom, men jag kan leva på hans söta ord i flera dagar. Är så rädd att bli ensam igen. Vad hade du gjort i min sits?

A: Anledningen till varför jag väljer att ta upp det här mailet trots att jag egentligen bara svarar på liknande via poddmailen (mathildaochandrea@gmail.com) är för jag känner igen mig sååå mycket i dig, Linnea. När jag var i din ålder och något år yngre var jag extremt osäker i mig själv, upplevde alltid att jag – förutom gällande skolrelaterade saker – var sämst/fulast/minst värd i mitt kompisgäng och säker på att ingen ville ha mig. Innan jag blev tillsammans med Mattias nappade jag på vem som en skrev till mig, oavsett hur den personen närmade sig, hur den såg ut eller var den bodde. Jag var så beroende av uppmärksamheten, för även fast jag egentligen inte ville ha den av just de som skrev – så var det ju uppmärksamhet. 

Din situation blir ju ännu svårare i och med att du faktiskt har känslor för den här killen som ger dig uppmärksamhet. För din del handlar det inte om att du egentlien inte vill ha hans uppmärksamhet, utan att du vill att han ska visa den för dig på heltid. Något som jag däremot har lärt mig med åren och som jag önskar att jag lärt mig tidigare var att jag visst är värd mycket, jag ska inte nöja mig med något jag egentligen inte trivs med. Även fast det kan vara svårt för dig att se det nu så är det just det du måste banka in i ditt huvud; det finns supermånga out there som kommer vilja ha dig. Låt inte en kille som honom göra dig otillgänglig på marknaden. Han kan ju uppenbarligen inte ens stå för dig, är det en person du stolt skulle vilja visa upp för vänner och familj, samt anförtro dig åt när det gäller viktiga, privata saker?

När det kommer till det faktum att du inte vill vara ensam så är det verkligen ingen fara. Du är 15 år, vissa hittar inte sin första riktiga pojkvän förrän när de är 19, 22 eller 29. Det där är jätteolika och beror dels på hur aktivt man letar, vad man har för intresse i förhållanden och vad man har för typ av livsstil. Men hellre ensam än tillsammans med någon som inte kan stå för alla delar av dig, eller hur? Personen du är kär i ska vara någon du nästintill ser upp till, som inspirerar dig och peppar dig till att göra saker du tidigare inte gjort/inte vågat. Den ska uppmuntra dig till att tycka om dig själv, både genom att bekräfta dig på alla sätt och vis, men också genom att visa tillit och att den personen inte vill ha någon annan. Oavsett hur du ser på dig själv så ska du inte nöja dig med något förutom just det. Hoppas du börjar värdera dig själv högre och antingen tar ett allvarligt snack med killen i fråga, eller kastar honom åt skogen! Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..