Uni-student i 1 år

Nu har jag pluggat på SU under ett års tid, det känns verkligen helt sjukt att det var ett helt år sen jag blörjade. Jag får fortfarande väldigt mycket frågor om skolan, men jag lovar att jag gjort flera, flera inlägg om min utbildning under det här gångna året. Googla er fram!

Men jag pluggar alltså Medie- och Kommunikationsvetenskap på SU, men på deras institut för media och journalistik som heter JMK (fd Journalistikhögskolan). Jag är inne på termin nummer tre och den här terminen skriver jag min C-uppsats. Vill jag bygga på min examen till en kandidat så behöver jag ytterligare 90 hp inom valfritt ämne, vilket jag antagligen kommer göra. Det är alltså ett sätt att bygga sin egen kandidatexamen som ger en möjlighet att välja mycket av innehållet själv, det passar mig väldigt bra!

Hur som haver, jag ramlade över ett inlägg från förra året vid den här tiden. Jag berättade om min uppfattning av universitetet hittills. Då skrev jag såhär:

 ”Rent tempo-mässigt så tycker jag det går okej, det är inte flera uppgifter som man jobbar med samtidigt utan vi gör en sak i taget. I alla fall hittills. Men det jag kan säga är att det är väldigt mycket att läsa, jag trodde först att jag skulle kunna klara mig utan någon kurslitteratur, men där hade jag fel. Självklart så varierar det här från kurs till kurs, det här betyder alltså inte nödvändigtvis att ni kommer känna likadant när ni börjar plugga. Det känns som att jag inte gör annat än att läsa just nu!

Något jag däremot blivit positivt överraskad över är att ambitionsnivån är annorlunda än på gymnasiet. Jag tror det handlar om att alla börjar läsa på högskola/universitet och förväntar sig att det kommer kräva mycket eget ansvarstagande och väldigt liten hjälp. Och till viss del är det ju stor skillnad; på gymnasiet hade jag en väldigt nära relation med flera av mina lärare, här kommer ingen nånsin veta vem jag är vid namn (förmodligen). Det är upp till mig att lösa problem jag möter längs vägen när jag jobbar med en uppgift, jag kan inte lika enkelt vända mig till en lärare eller kanske ens andra elever.

Hur känner jag nu när det gått ett år? Jag håller helt med om det sista stycket, min utbildning kräver inte mer än vad min gymnasieutbildning gjorde. Jag pluggade ganska mycket mer på gymnasiet och eftersom vi läste flera ämnen samtidigt så upplevde jag tempot som högre då. OBS. Jag läser dock kurser inom media, jag tror definitivt att det är annorlunda på ett program eller inom mer akademiska ämnen!

Jag håller dock inte med om det första stycket, första delkursen på första terminen var typ den enda gången jag köpte kurslitteratur. Då behövdes den verkligen, men sen tycker jag man kommit väldigt långt på de texter och artiklar i PDF-format som mina lärare lägger upp på vårt intranät. Där publiceras även alla Powerpoint-presentationer från våras föreläsningar, så för MIG har inte böckerna varit så viktiga. Till skillnad från när jag skrev den här texten så känner jag verkligen att jag kommit in iett flow nu! Jag vet min egen kapacitet, jag vet hur jag bäst pluggar och jag vet vad som förväntas av mig på salstentor, seminarium, hemtentor etc. Det känns väldigt skönt!

  1. Hej! Jag ska själv söka in på högskolan nu till hösten men är lite kluven på om jag ska söka ett redan ”färdigt” program eller ”bygga mitt egna program” och därmed examen. Har du några tips om man vill bygga sin egna kandidatexamen? Finns det något man behöver ha extra koll på? Alla tips och tankar kring är guld värda just nu då allt känns som en djungel!
    Stor kram och tack för en underbar blogg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..