På perrongen

Det är söndag, och runtomkring mig står par tätt omslingrade och viskar hejdå medan deras hjärtan brister i takt till sekunderna som tickar mot deras avsked.

En tjej med en resväska full av kläder som fortfarande doftar som honom gråter tyst. Han smeker försiktigt bort tårarna från hennes kind och lägger sin sorgsträckade panna mot hennes. ”Vi ses om några veckor igen”. Allt sker så försiktigt, de viskar som de är gjorda av tunt glas som när som helst kan gå sönder. Som papper som kan fatta eld när som helst.

Hon håller i, håller om och vet att samtidigt som tåget rullar in på perrongen måste hon slita sig loss, gå itu, brinna upp och inte bli riktigt hel förrän hon är tillbaks på den här perrongen igen.

Avsked är vackert, men bara på håll.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..