Fortsätt

Jag fick ett meddelande på instagram av en tjej som berättade för mig att hon läser mina texter för att hon precis blivit dumpad. Att de får henne att må lite bättre. För fan vad man mår då.

Jag minns hur det var att lämna. Att bli lämnad. Det är samma grund, samma smärta.

Man måste sätta sig i sitt hjärta, dela upp vad som är sitt och vad som är den andras. Man måste gråtandes lägga deras i högar som man skär sig på när lådorna av ord och minnen fort måste stängas, tejpas igen och försvinna ur en. Man måste delas på mitten, riva av det försiktigt som ett papper men helst snabbt som ett plåster.

Man måste lära sig att vara en, ett enda, med hål i sidan och ett dåligt möblerat hjärta.

Men älskade ni. En sak ska jag lära er om tid. Den går, vare sig man vill eller inte, och plötsligt är man okej igen och vill smälta ihop med någon annan, någon ny, någon bättre. Någon bäst.

Det är det som är det finurliga med hjärtat. Det fylls upp och töms ut. Går sönder om och om igen. Blir halvt. Men det kommer aldrig ge upp kampen om att bli helt med hjälp av någon annans halva. Och det kan du inte ro för.

LOADING..