text

Jag vill sätta eld på varenda bokstav, låta dem brinna med lågor stora som hus, med rädslan som bränsle, låta den lysa av kraften från hundratals knappt bultande hjärtan, och den ska nå hela världen, den ska spridas från blick till blick, från röst till röst tills någon äntligen bär dem. 
 
Jag vill att mina talande ord icke skall te sig flyende, utan ståtliga och stolta, att de med sin fulländade elegans och fullsträndiga träffsäkerhet skall bringa en rikedom som bottnar även i de djupaste av, som syns även från de mörkaste skogar och som kan dansa från läppar till läppa med en försiktighet som om vore de gjorda av glas. 
 
Jag önskar en kristall av känsla som är så ren och makalös att den icke ter sig verklig, som skall föra orden som med sin självklarhet skall ropa ut det vi är så rädda att säga själva, som med den precision som bara en kristall kan ha ska uttala våra röster exakt som vi menade dem, ja den ska innefatta allt, den ska innefatta alla jävla  demoner som rider oss, som sänker oss och kväver oss, den ska innefatta den bottenlösa känslan av rädsla som vi alla känner någongång sisådär tre på natten en vanlig onsdag, då ensamheten överväldigar oss, ja, den ska vittna om de spöken som kramar oss till döds och smeker oss över håret, alla myror som springer över våra kroppar, alla tankar som fullkomligt äter upp oss innifrån, den ska dra till sig allas blickar och utan att darra på rösten vittna om vår overkliga verklighet och sätta ord på det vi inte vågar säga, på hur det faktiskt är att leva med ett sinne som aldrig ger oss frid.