Nu så

Känns som om jag långsamt börjar komma till sans när det gäller denna resa. Eller borde jag säga flytt? Fan, vad jag har varit kaxig. När folk frågat ja men hur känns det, du drar ju om ett halvår? så har jag ryckt på axlarna och sagt att jag längtade och såg fram emot att komma bort lite. Men nu! Nevositeten över att bli bortglömd, att inte längre vara delaktig, att folk ska börja prata om mig i dåtid. 
 
Okej, jag erkänner. Jag har inte ens börjat packa. Men idag gick jag i alla fall en runda på stan och köpte saker jag behöver. En kofta från hollister.. jo men, det måste jag ju ha. Ett par nya hörlurar? Ja hur ska jag annars kunna gråta till Ed Sheeran. En ny kamera? Jo men jag hade ändå alla dom där tusenlapparna skräpande på kontot, så det är lungt. Har bokat in fika varenda timme de närmaste dagarna, luncher, middagar, möten. Allt måste ju falla på plats. Ändå står min resväska uppe på vinden och samlar damm medan jag intalar mig att jag visst förbereder mig genom att köpa fyra nya armband som jag defenitivt inte kan klara mig utan. Hah! Nu får jag skärpa mig. 
 
Jag och fina Alva för ett bra tag sedan. Juste!  Har ju glömt att skriva om hennes födelsedag. Det får bli ett annat inlägg. 
 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..