morgon

​Godmorgon! Igår var jag hos tandis, sedan shoppade jag med Zara, och så har jag firas min lillasyster lite. Kollade på näst sista avsnittet av bron också! Det var så jävla spännande wtf. Wtf wtf wtf. Hurusom, Hampus kom sen på kvällen och vi låg i sängen och pratade och skrattade åt massa dumheter. Nu sitter jag i skolan medan han sussar vidare i  min säng hos mig. Buu. 

Sitter och försöker lista ut ett sätt att skriva om min underkända engelsk-uppsats. Som vanligt är det A på språk, stil, struktur, ja allt förutom den lilla detaljen att jag inte verkar ha läst uppgiften. Den är alltså bra, men irrelevant. Känns bekant. 

Ska snart hem och väcka Hampus och hänga med honom lite, sedan plugga, och i eftermiddag är det fan i mig dags för mattestuga. Dags!! Hundra procent. Och imorgon ska jag jobba, 9-21.30. Kul va. Nja. 

Vi hörs lite senare. Jag ska svara på din kommentar, du som kommenterade på mitt förra inlägg! Jag ska. 

  1. Hej Olivia!
    Jag har läst flera inlägg på din blogg om psykisk ohälsa och depressioner och tycker att du verkar ha bra koll på läget. Därför tänkte jag rådfråga dig då jag inte riktigt har någon annan att vända mig till som förstår/kan relatera till mina problem. Jag tror (eller jag vet) att jag lider av ångest. Jag har känt av ångesten ett bra tag, ända sen i somras och från tidigare perioder i mitt liv. Det finns alltid en gnagande känsla inom mig. Osäkerhet, oro, panik, rädsla och allt som ångest kan beskrivas i och jag drabbas av ångestattacker ganska ofta. Jag mår ganska bra i allmänhet, alltså så att jag kan klara av dagen på ett någorlunda bra sätt (så länge ångesten inte tar över). Jag känner inte att jag är deprimerad och har aldrig varit en person som skadat mig själv på ett fysiskt sätt eller varit direkt självmordsbenägen. Därför känns det som att jag inte blir tagen på allvar av varken min psykolog eller föräldrar. Jag vill ta mediciner mot ångesten men vet inte om detta är ''onödigt'', eftersom att jag bara har min egen ångest att jämföra med. Det känns som att man måste må dåligt konstant för att få medicin. Vad tycker du? Måste man vara deprimerad för att få medicin? För jag står inte ut med min ångest längre, men ingen verkar förstå.
    Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..