Galna bästisar och att bränna hans kläder

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks. 


Warning: DOMNode::appendChild(): Document Fragment is empty in /seagal/public/wp-content/themes/seagal-editorial/inc/akamai-content-image-srcset-parser.php on line 155

Hej gänget! 
Onsdagen har passerat och jag ska strax vidare till ett event med biblioteksstaden. Sedan fota med Emelie och träffa Hanna. Har haft en bra dag, ska bli skönt att ha torsdagen och fredagen åt att jobba med bloggen. Och så kommer ju min bästis. Har ni också en sådan person, som ni bara vet hör ihop med en? Som fattar precis allt man säger, gör en modig, stark, får en att skratta, som tar lika dumma beslut som du själv och är precis lika virrig? Visst är det underbart, att ha en sådan person. Hon får mig att må så sjukt bra, och om ni någonsin tyckt att jag var orädd så är det på grund av henne. Ibland fattar jag inte hur vi ens kan fungera på två olika kontinenter, känns omöjligt. Men imorgon kommer hon hit, och då är hon min i fem hela dagar. Min Megan.

Mitt fina skal är från iDeal of Swedens nya höstkollektion.

I veckan träffade jag Madison på ett glas vin. Hon åker till Sydamerika om en vecka och är borta i två månader. Känns helt knäppt egentligen, att alla ens vänner bara…drar. Jag kan inte ens hålla i huvudet hur många av mina vänner som försvunnit för att hitta sig själva i Asien eller plugga engelska i Australien. Och så sitter jag här, jag som trodde att jag skulle vara den som drog fort som attan efter studenten. Tänka sig, va.

Ovan ser ni mina fina gucci-inspirerade naglar, gjorda av Aida, såklart. Jag har numera helt slutat bita på naglarna, en vana jag har haft så länge jag kan minnas (fick pensla på stopp-och-väx i halva mitt liv). Känns så himla moget att inte göra det. Haha. Jag trodde aldrig att jag skulle vara en sådan som gjorde naglarna varje månad, men jag är ju tyvärr fast. Det är något med att ha fräscha händer och naglar som lyfter hela humöret hos mig. Vet inte riktigt varför. Kanske framförallt eftersom mina händer är så små och löjliga och mina naglar alltid varit sönderbitna och torra. Är mer än nöjd med min nageltjej. Kontakta henne på Instagram och hälsa från mig så kanske ni får rabatt!

Madison som ska iväg till Sydamerika </3

Fina Madison. Hur underbar är inte hennes tröja? Den är från H&M. Hittade en liknande här som jag är sugen på att beställa hem. Tröttnar seriöst aldrig på färgen rött. Eller gult heller för den delen.

Jag med mina smått såriga läppar. Trött efter en dag på jobbet. Min tröja är från Filippa K i en underbar Burgundy-färg, man ser inte så bra på bilden kanske. Typ samma som den här tröjan. Fun fact: kunde inte bära just denna på flera månader efter att jag och mitt ex gjorde slut. Det var nämligen hans favoritfärg.
Apropå det. Gjorde en så bra grej förra veckan när jag städade. Jag slängde allt som påminde om honom (okej, inte allt. det skulle varit väldigt svårt). Tröjan han köpte till mig, den gamla svarta t-shirten han brukade sova i, en kjol jag fått. Rakt ner i sopnedkastet. Jag vet inte varför jag inte gjort det tidigare, har väl känt att de haft affektionsvärde. Det sved till i hjärtat när jag smällde igen sopnedkastet och rusade upp för trapporna (tycker det är läskigt att slänga sopor). Sedan gick jag omkring i lägenheten och blängde på alla saker jag hade, letade efter något mer att slänga, jag väckte typ ett monster inom mig i och med bestlutet. Kände som om jag ville ryta lite över min nyfunna råstyrka, sedan lugnade jag ner mig och gjorde en kopp te istället. Men ja, det var skönt. Bort med allt sådant.
Vad tror ni om den saken, förresten? Att göra sig av med allting som påminner om honom? Jag skrev ett stycke om det i min bok, när jag försökte göra samma sak förra sommaren och insåg att om jag skulle ha ett bål där jag brände allting som påminde om honom skulle jag inte ha något kvar, inte ens mig själv. Nu känns det inte likadant. Nu känns det som om jag ville rensa. Gud, jag minns när min före detta bästis Addi fick totaltspel och brände alla hennes pojkväns kläder. Alltså, allt! Han fattade ingenting, han visste inte ens att de hade gjort slut. Jag och några killkompisar stod som förhäxade och stirrade på bålet medan hon flög omkring som en dåre och brände plagg efter plagg. Sedan lugnade hon också ner dig, och jag blandade en vodkadrink med lite sprite som hon klunkade på fyra sekunder. På ren impuls ställde hon till med fest samma kväll. Och så var de tillsammans igen veckan efter, har jag för mig, och allt var glömt. Inklusive Abercrombie&Fitch-tröjorna som numera inte var mer än aska.

Ja, det var väl tider det. Nu ska jag avsluta. Jag hoppas ni mår bra, mina små kycklingar. Vi hörs lite senare. Puss!

  1. Det jag tycker är mest synd att radera är i princip alla bilder på honom. Man försöker hålla tillbaka att inte göra det för man VET att man förmodligen kommer vilja se tillbaka på dem när man är 40. Men att radera allt är en sån himla viktig milstolpe i att komma över nån. När jag tagit bort alla bilder på honom kände jag mig så jävla stark? Fortfarande rätt trasig såklart, men som om jag gjorde allt i min makt för att må bra och faktiskt lyckades lite tillslut. ❤️

  2. Förstår att du vill slänga alla minnen av honom men som den miljömedvetna människan jag är så tänk på att inte slänga kläder/textiler (vet inte hur du annars bär dig åt men en psa bara) utan ge dom till second hand eller till en textilåtervinning om du inte vill att nån annan ska bära kläderna igen <33 puss på dig

    1. Hej du!! Gud vad fint av dig att anmärka. Brukar vanligtvis gå över till myrorna med kläder jag inte vill ha men med dessa ville jag bara kasta hehe.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..