On my mind: Vinter, filtar och mini-depression

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar. 

Hej gänget!
Tisdag, redan. Haha? Vaddå redan? Känns exakt som en tisdag, vem försöker jag lura. Nytt avsnitt av podden och en allmänt grå eftermiddag har denna dag levererat hittills.
Ikväll ska jag bara hem efter jobbet, blir inte att träffa pappa så tänkte däcka i soffan och inte röra mig. Har svårt att tänka när det är såhär grått ute men har ändå lyckats jobba ordentligt och skriva en ”tankar kring…” och varit ganska produktiv, om jag får säga det själv. Klapp på axeln. Har inte så mycket att säga om dagen så här får ni lite ”on my mind”.

Vintern
Jag har ju en tendens att förneka den. Gick omkring i skinnjacka fram tills förra torsdagen, typ. Det är oerhört barnsligt. Jag vet. Men jag står inte ut. Jag hatar vintern något innerligt, mår sämst när det är mörkt och är iskall precis hela tiden. Det är inte kul!! Förra veckan satt jag som en dåre och googlade desperat olika saker som kunde dämpa min ångest; “solarium stockholm”, “när blir det varmt”, “30-dagars väderprognos”. Ni fattar. Måste verkligen ha väckt medlidande hos FBI-agenten som är tilldelad mig. Hur som, anledningen till att jag började tänka på min knäppa tendens att förneka vintern är att jag precis beställde hem… Vårkläder. Som en jävla dåre. Vem gör något sådant, när allt man har i garderoben redan är vårkläder? Har inga tjocka jackor eller vintergrejer, har inte ens en mössa, och my stupis ass klickar hem kläder som utan tvekan kommer ge mig lunginflammation. Som typ detta set. När ska jag ha på mig det? Om fyra månader? Idiotiskt. Men ändå lite kul.

Halsdukar
Min favoritsak i hela världen. Jag bär halsduk även inomhus, har nog tagit efter min mamma på den punkten. Hasar omkring i tofflor, mjukiskläder och en filtliknande sak runt axlarna — fattas bara att det springer massa katter runt benen på mig. Hur nice är det inte, med halsdukar? Då menar jag inte små futtiga sjalar utan riktigt TJOCKA och STORA halsdukar som man kan gömma sig i på jobbet eller på bussen. Typ som den här. VARM och HÄRLIG. Okej, tror ni fattat grejen.

Mini-depression
Ni vet när man väger på stolen och håller på att falla tillbaka men återfår balansen det i sista sekund? Ibland känns det så för mig hela tiden — ett kontant ryck i kroppen och sug i magen.  Särskilt om jag kommer på mig själv med att vara stilla för länge, då vaknar jag upp ur min mini-dvala med ett ryck och så är hjärtklappningen där igen, och jag är övertygad om att jag missat något viktigt — en intervju, ett telefonsamtal, ett möte. När jag lägger mig i sängen på kvällen drabbas jag av en sådan otrolig trötthet över att leva. Drabbas av en liten mini-depression (som sedan går över) och tänker att fy fan vad jag inte orkar. Är helt matt. Men så somnar jag, vaknar sex timmar senare och sätter igång med dagen som om ingenting har hänt. Jag antar att det beror på stress, så ska försöka varva ner. Snart åker jag till Cannes och hälsar på familjen, då ska jag bara ta det launa.

Det var allt för just nu. Vi hörs senare gänget!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..