Introducing: min nya karaktär

Hej på er gänget!

Hur mår ni? Jag är uppe väldigt tidigt för att vara en söndagsmorgon. Har precis ätit frukost med en vän, låt oss kalla honom C för han kanske dyker upp igen här i bloggen. Vi ägnade lördagskvällen åt att äta middag på Urban Deli, dricka grönt jordgubbste och prata om… ja, men lite allt möjligt helt enkelt. Det är så sällan jag faktiskt stannar hemma och chillar, när jag väl gör det är det oftast för att jag är bakis eller trött, inte för att jag planerat det. Men fan vad skönt det är att vakna upp utan att bakfylletankarna molar i huvudet tillsammans med en redig huvudvärk. Visst? Kanske irriterande att läsa för er som var ute och röjde igår haha, men om så är fallet kan ni ju alltid läsa mina tips mot bakisångest. Det var uppskattat!

Hur som. Idag ska jag fixa med lite smågrejer som jag aldrig hinner ordna under veckodagarna; sortera kvitton, städa lägenheten, planera några blogginlägg. Apropå det, vad tycker ni om den nya designen? Jag älskar den. Så jävla nice med en liten makeover. Samt, lättare att navigera nu! Visst?

Jag har börjat skriva igen. Vet inte riktigt om det beror på att jag har mycket att processa at the moment eller om jag bara har kommit in i vanan igen. Men det kryper i fingrarna och på kvällarna ligger jag vaken och drömmer om min karaktär. Hon är verklig nu, det har gått över två veckor sedan jag lärde känna henne, hon har kort mellanblont hår och fnasiga läppar, röker Marlboro gold och bär alltid en lång, svart kappa. Hon är tystlåten, frånvarande och naiv på många sätt. Hon har för länge sedan bestämt sig för att världen är precis så platt som hon tror att den är men hon rycker på axlarna och hänger med, mest för att hon inte riktigt har något val.
Hon är tjugotvå år och heter Hanna.

Jag har redan hunnit fästa mig vid henne. Kommer på mig själv med att tänka som hon, se människor med hennes skepsis och fundera på vilket ansiktsuttryck hon skulle använda sig av i olika situationer. Jag gillar henne, även om hon kan vara lite irriterande ibland; hennes håglöshet och likgiltighet är så långt ifrån mig, väldigt provocerande. Men som sagt. Hon finns. Det är det viktigaste. Kan dela med mig av ett utdrag på en dialog (obs! bara anteckningar, långt ifrån genomarbetad):

Well, well, well. Det var det. Nu ska jag diska undan och sedan fortsätta skriva lite om Hanna. Vi hörs snart mina fina. Puss!

  1. Läser Stockholm Rosé nu men eftersom jag aldrig varit i Sthlm utan bara fått reda på saker om staden via dig så kopplas allt jag läser till bilden jag har av dig. Huvudpersonen ser ut som du, och hennes hem är din lägenhet. Hennes kompisar ser ut som Inez och Emelie och Jasmin och även om jag inte kommit speciellt långt så har det skapats en helt sjuk atmosfär där jag typ får hänga med i era liv? Konstigt, men myz ändå.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..