Katastroftankar

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

Hej på er gänget!
Hoppas ni mår bra. Får ursäkta lite dålig uppdatering denna vecka, har haft tankarna på annat håll. Det är pressdagar just nu vilket är superhärligt då jag får tillfälle att springa ut på lunchen för rundturer i diverse showrooms. Idag gick jag och Jasmine till Hanna Liska PR och kikade på lite grejer innan vi köpte en kaffe och satte oss i solen vid Stureplan. Vi avverkade det ena viktiga ämnet efter det andra; trots att jag svängde förbi hennes jobb igår kväll har det hunnit hända en hel del på 24 timmar för oss båda. När jag mötte henne utanför Sturegallerian var jag verkligen på bristningsgränsen; så mycket att prata om och bara en timmes lunch. Jag har bland annat spontan-bokat en resa … Till Budapest. Åker på fredag förmiddag och är hemma igen på söndag eftermiddag, så det blir en snabbvisit. Hur kul? Har aldrig varit i Budapest eller i Ungern heller för den delen, men har hört oerhört mycket om staden från vänner som svurit sitt liv till den. Så jag är minst sagt taggad. Ska ta så många bilder som möjligt och dela med mig här sen. Om ni har några tips får ni gärna lämna en kommentar!

Tog hundra bilder igår när jag hade en _väldigt_ bra hårdag efter att ha använd denna inpackning. Sinnessjuk på alla plan

Hur som. När jag kramade Jasmin hejdå och klapprade vidare mot Sturegallerian i mina klackar, blev jag plötsligt överrumplad av overklighetskänslor. Det var som allting, i just den sekunden, var helt och hållet perfekt. Det bara slog mig. Som om saker och ting fallit på plats exakt samtidigt. Där gick jag i min nya kostym från Esprit (ungefär en sådan här), påväg in till ett jobb jag älskar, med inte bara en helgresa till Budapest att se fram emot utan också det faktum att min bästa vän kommer hem om exakt en vecka. Solen dränkte hela Stureplan i ljus, folk log mot mig när jag gick förbi, jag var uppfylld av känslan av lugn som jag alltid får när jag träffat Jasmin, jag har koll på min ekonomi, jag vet var jag är påväg i karriären, sommaren ligger runt hörnet och alltid var bara rätt. Det enda som fattades var ett par sådana här skor på mina fötter och en sådan här blus, så hade jag varit Isabella Löwengrip. 

Nej men, det var en sjuk känsla. Minuterna efter drabbades jag såklart genast av ångest; det kändes för bra för att vara sant, för soligt och för ljust, för bekymmersfritt och privilegierat. Jag blev livrädd för det kändes som om någonting hemskt skulle hända och fallet skulle bli djupt och smärtsamt. Förstår ni den tanken? Är ni likadana? Brukar ni också få panik när alltid känns för bra, som om det kommer tas ifrån er när som helst? Det är så himla dumt för man kan verkligen vältra sig i ångest de dåliga dagarna men så fort något går uppåt blir man inkapabel att njuta av det. 

Jag tog ett kort men allvarligt snack med min spegelbild och knäppte mig själv på näsan; att vara missunnsam är generellt en dålig egenskap, men att vara det mot sig själv är ju fullkomligt idiotiskt på fler plan än ett. Så oavsett om universum bestämmer sig för att slänga en katastrof åt mitt håll så ska jag försöka greppa tag i känslan av välbefinnande och hålla kvar så länge jag kan. 

Det var dagens uppdatering, mina små kycklingar. Jag hoppas ni också har en fantastisk dag i solen. Och om inte, ta en sekund och försök njuta av stunden. Det är fett att leva, det ska vi komma ihåg. Puss <3 

  1. Älskar verkligen den känslan när man bara går runt och njuter av att allt känns perfekt! Tyvärr händer det ju inte allt för ofta. Vet inte riktigt om jag känner igen mig i de där katastroftankarna, inte i just en sån situation.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..