Q/A: Skrivtips, ålderskillnad och att räkna kalorier

FRÅGA: Hej Olivia! Jag har lite frågor; lyssnar du på musik medan du skriver, eller skriver du helt i tystnad? Varför isåfall? Eller är det olika beroende på tillfälle eller ämne? Finns det platser du skriver ”extra bra” på, där du får inspiration, isåfall vilka platser? Kram
SVAR: Hej där! Intressant fråga. Jag lyssnar aldrig på musik när jag skriver, kan inte koncentrera mig då. Andra ljud har jag inte så mycket problem med. Har väldigt lätt för att försvinna in i mitt eget huvud, ibland så pass att jag inte ens hör om någon säger mitt namn. Reagerar inte. Det är så coolt det där förresten, att man bara kan stänga in sig?! Hur som. Musik för mig är däremot en UTMÄRKT inkörsport när man vill komma åt en viss känsla. Om jag vet vad jag ska skriva om brukar jag sätta mig i köket, tända en cigg och sedan lyssnar jag på en låt som får mig att ”uppleva” scenariot. Eller känna det. Spelar om låten på repeat, och sedan sjunker jag djupare och djupare ner i min karaktärs huvud och så börjar jag skriva när jag känner att det liksom sticker i fingrarna av otålighet. Finner det väldigt svårt att skriva från ”utsidan”, när jag inte är i karaktärens huvud. Då känns det som att jag beskriver något jag ser från avstånd och gissar mig till ord och det blir aldrig riktigt bra. 

Vad gäller platser så har jag inga specifika jag skriver bättre på. Visst, det finns ställen som väcker minnen, men inte mer än så. Det enda jag behöver är ett skrivblock, en dator och tid. Skrivblock eftersom jag tycker orden ser annorlunda ut på papper och jag vill inte att de ska lura mig, de gör det ibland. Hittar på hyss. Tid eftersom ju fler timmar jag har desto djupare ner i huvudet sjunker jag. Om det låter rimligt?
Man får verkligen prova sig fram! Finns inget rätt eller fel. Slösa inte tid på att försöka anamma andra skribenters vanor, det är så lätt att det blir fel. Har själv försökt ta till mig olika tips och tricks från andra skribenter och det har bara slutat med katastrof. Den tiden hade jag kunnat lägga på att söka efter mitt eget skrivande. Hoppas det var svar nog!! Massa kramar.

FRÅGA: Hur känns det att dejta någon som är din dubbla ålder?
SVAR: Visste att denna fråga skulle komma upp förr eller senare haha. Äsch!!! Vad sjutton. Det känns inte på något särskilt sätt alls, jag är bara superkär och superglad och han är världens finaste människa som får mig att skratta hela tiden och ibland när han stryker mig över armen eller drar mig till sig i sömnen känns det som att blodet byts ut mot bensin och fattar eld.
Det är det som tar upp alla mina tankar. Allting annat, speciellt ett icke-problem som ålderskillnad, känns faktiskt ganska irrelevant.

FRÅGA: Hej, jag drömmer om att bli modell smal och behöver gå ner i vikt.. har du några tips? Hur många kalorier äter du per dag? Är 500-700 bra? Modellar du fortfarande? Kram <3 älskar din blogg & podd!
SVAR: Mweh. Den här kommentaren satte sig i hjärtat ska du veta. Har skrivit hundra olika varianter av ett svar utan att bli nöjd men ska bara försöka vara så tydlig som möjligt och jag hoppas verkligen du förstår.
Jag slutade modella för ett år sedan, lite mer, främst för att jag började jobba med annat men också för att jag var så innerligt trött på att tänka på mat hela tiden. Det tog upp all tankeverksamhet, och jag inser nu i efterhand vad ovärdigt det är. Hur kan jag, istället för att fundera över allt det märkliga, fantastiska, konstiga, härliga, spännande, läskiga och otroliga som är livet, tänka på något så meningslöst som…kalorier? Varför gjorde jag så mot mig själv? Hur knäppt är inte det? Egentligen. Men är man där så är det hela ens värld, att räkna fett, protein och socker i en oändlig karusell av ångest och stress. 

Grejen är att man inte kan stanna den där karusellen om inte någon visar var stoppknappen är. Denna någon är ofta utbildad och van vid tankar kring mat och stress. Prata med skolans kurator/förälder/vuxen i din närhet och fråga om råd. Man tror inte att vuxna vet vad de håller på med men de har faktiskt levt ganska länge och i många fall förstår dem mer än vad man tror.
För det värsta är att tankar på att bli smal kommer bli värre och värre för varje år, när ett oskyldigt intresse plötsligt blir till en vana som sätter sig på hjärnan och definierar hela din värld; speciellt när man är ung och växer och inte vet hur sjutton man lever. Därför tänkte jag säga det enda jag skulle sagt till mig själv;
Det kommer komma en tid då du kommer se din kropp för vad den är; stark, uthållig, smidig, mjuk och framförallt din alldeles egna. Varje gång du går hungrig tar din kropp stryk. Varje gång du skippar en måltid ger du bränsle till en tanke som kanske kommer sitta kvar i resten av ditt liv. Varje gång du svälter tar din kropp stryk. Det låter löjligt att säga ”du är fin som du är”, men det är faktiskt så! Man fattar det inte! Inte än!! Men snart!! Du behöver inte gå ner i vikt och du behöver definitivt inte bli ”modellsmal” för då ska jag avslöja en sak, ingen är det på riktigt. Jag lovar! De flesta modeller du ser på omslag är egentligen 12-13-14 år, det vill säga förpubertala barn som är supersmala eftersom deras kropp inte ens har börjat utvecklas och få kvinnliga former ännu. Oki? Allt är en lögn.
Det bästa för kroppen är att få i sig 40% kolhydrater, 40% fett och 20% proteiner varje dag. Dvs tallriksmodellen. De siffrorna ändras beroende på hur mycket du tränar. 500 kalorier per dag är ingenting. Du har en växande kropp. Mata den. Och finaste du, ta hand om dig. Om du har några andra funderingar kan du alltid kontakta mig på Facebook. ♡

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..