”Tankar kring…” konst och konsekvenser

OBS: Texterna i detta inlägg kan vara upprörande för vissa. 

Man måste få skämta om vad som helst.
Man måste få uttrycka vad som helst. 

Man måste få prata om tabubelagda saker. 

Senaste veckan har det blossat upp en enorm debatt kring Mr Cools numera kända låt med det eleganta namnet “Knulla barn”, som handlar om just det; att knulla barn. I låten frågar han bland annat “ har du knullat ett barn, var det litet och svagt?”. Vidare pratar han om att ha gruppsex med ett spädbarn och i andra låtar skriver han hur han ska våldta en kvinna och köra upp en såg i hennes underliv. Han pratar om övergrepp och mord och fruktansvärda brott och ja, kanske är låten en del av hans humor, eller så är den egentligen samhällskritisk, men vi kan väl alla komma överens om att en eventuellt nobel/humoristisk undermening inte riktigt nådde vattenytan här. 

Så vad är egentligen problemet? Man får ju skämta om allt? Konst kan väl inte bara göra gott för samhället för att finnas? Eller? 

Jag var, och är, en av de som stod bakom satirtidningen Charlie Hebdo när redaktionen sköts ihjäl efter att ha skämtat om diverse religioner. De betalade det ultimata priset för yttrandefrihet, och det är fruktansvärt att det ska vara så. Men med den principen borde ju Mr Cools låttexter vara lika okej som innehållet i C.H?

Problemet med den här debatten är att folk förmodligen försöker säga samma sak, men argumenten benas inte ut utan stannar på en låg nivå. Så jag tänkte göra ett försök. 

Skärmdump från låten Knulla barn.

Frågeställningen gäller konst och humor; ska den tillåtas i alla former?
Av staten: ja.
Av privata aktörer: nej, inte om de inte vill supporta den.

På samma sätt som SVT beslutade att inte sända NRK-dokumentären Brennpunkt som handlar om förintelseförnekare, kan Spotify plocka bort låten från sitt utbud på grund av att den inte stämmer överens med deras värdegrund. Detta eftersom privata aktörer har ett ansvar över den information de sprider; SVT sände inte dokumentären eftersom den kunde bryta mot deras uppdrag som säger att deras innehåll ska ”präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde…” (källa). Inte så mycket svårare än så. Instagram anser till exempel att mina bröstvårtor räknas som pornografi, så de censureras. Twitter markerar känsligt innehåll. Fan, min blogg är blockerad på McDonalds wifi pga stötande material (dvs, bilder på mina bröst och inlägg om knark). Vi konsumerar dagligen medier som censurerar innehåll de inte anser vara lämpligt för användarna, och vi är vana vid det, så varför blev just Mr Cool en martyr att backa? Varför förtjänar han ert stöd, och varför måste hans plattform få finnas? Ni vill hindra Nordiska Motståndsrörelsen från att demonstrera för att deras politik strider mot, och hotar, våra demokratiska värderingar, men Mr Cool, vars musik bidrar till att stärka den våldtäktskultur vi kvinnor faller offer för dagligen, han ska försvaras till varje pris?
Hur menar ni då? 

Den andra aspekten som är värd att nämnas är denna; yttrandefrihet är inte ett slags elitistiskt frikort som ska användas som försvar när man får kritik. Om Mr Cool skriver, publicerar och sprider musik som direkt drabbar mig och alla andra kvinnor runt omkring mig kan han ge sig fan på att jag reagerar. Starkt. Vad trodde ni skulle hända? Varför måste jag vara snäll och vänlig? Varför ligger ansvaret på mig att ”vända bort blicken” och acceptera musik som uppmanar till att jag ska våldtas/mördas/bli misshandlad? Det måste vara så lätt att vara man och ha råd att säga att “konst måste få vara konst”, när det är vi kvinnor som systematiskt drabbas av den. Det måste vara så jävla lätt att vara man och tycka att vi överdriver, när det är vi som sitter på andra sidan och får en isklump i magen av tanken på alla de personer som lyssnar på dessa låtar och inte förstår att det är ett skämt. Alla de personer som diggar texterna och sedan tar ut sin rätt på min kropp. Min. Kropp. Jag drabbas. Inte du. 

Hur kan ni försvara detta?
Det gör ni inte, hävdar ni. Ni försvarar principen.
Vilket leder till kärnan av denna debatt: mannens rätt att uttrycka konst ställs mot kvinnans säkerhet och rätt till sin egen kropp.

Återigen är det solklart vad som är viktigast.

LOADING..