Att uppleva trötthet efter utmattning

Att få barn har överlag inte varit speciellt jobbigt. Jag hade nog ändå föreställt mig att det skulle vara mer utmanande, men nu såhär i efterhand så förstår jag ju att utmaningen i att vara förälder kommer desto äldre barnet blir. Jag upplevde att bebistiden mest bara var mysig och väldigt enkel och skulle gärna göra om den flera gånger om.

Såhär kände jag fram tills Elsa blev ungefär 9 månader, då hon blev sjuk för första gången. Sedan dess har ju sjukdomarna avlöst varandra och hon har bara hunnit vara frisk en eller max två veckor innan nästa sjukdom kommit. Hosta och snorandet sitter ju ofta i väldigt länge, typ 2-3 veckor, och det har stört sömnen väldigt mycket för både henne och oss.

Tänk er en liten älskling som inte mår bra och massa sömnbrist uppe på det. Det är inte konstigt om man blir trött, ellerhur? I och med alla sjukdomar som varit så har den här våren slitit enormt på krafterna, jag har varit sjukligt trött och flera gånger känt mig nära utmattning igen, och den där tröttheten har skrämt mig både en och två gånger!

Det är sjukt jobbigt att inte få sova på natten, speciellt sedan vi slutade amma. Under tiden som vi ammade var det som att jag ändå hade energi på dagarna trots dåliga nätter, men sen försvann de hormonerna. Typsikt! Som tidigare utmattad är tröttheten svår att möta eftersom den påminner mig om så mycket dåligt. Den gör mig lätt stressad och ångestfylld. ”Hur ska jag orka” dyker ofta upp i tankarna? Jag oroar mig mycket och det blir ju lite som en tankefälla.

Nu när våren har gått så har jag insett att jag ju visst orkar. Jag har klarat hela den här våren trots att jag varit sjukligt trött i perioder! Den här tröttheten som kommer av sömnbrist har inget med utmattning att göra, den hör naturligt till livet som förälder, och jag tänker att det är viktigt att försöka stanna upp och acceptera den. Inte bara fortsätta att gasa på. Av sömnbristen kommer en trötthet som vi är skapta för att klara av, iallafall i perioder. Vi har ju inte haft dåliga nätter hela tiden, utan i perioder när Elsa var som ”sjukast” (eller fått tänder). Efter en jobbig period har det kommit en bättre period och då har vi fått sova ikapp igen.

Problemet uppstår när jag stressar upp mig för att jag är trött. Känslan när jag är mitt uppe i det jobbiga är att ”det är såhär det kommer att vara för alltid”. Den känslan är så, så stark. Men den är inte sann. Det kommer inte vara sådär för alltid. Det får vara skitjobbigt att inte sova och att vara trött, men det är dumt att oroa sig för framtiden osv om ni förstår vad jag menar? Stressen i sig ökar ju risken att tröttheten blir psykisk istället, och det är då det finns en risk för att drabbas av utmattning.

Jag känner att det här inlägget blir rätt flummigt, men hänger ni med på vad jag menar? Den här insikten om att jag själv kan påverka mitt mående och inte stressa upp mig och oroa mig i onödan fick jag när jag påbörjade utbildningen till mindfulness-instruktör för några veckor sedan. Då pratade vi om depression och om hur risken för att drabbas av återfall ökar desto fler gånger man haft depression. Detta på grund av att om man upplever liknande känslor som depressionen inneburit liksom kan dra ner sig själv i en depression igen. Är det inte lite sjukt? Då tänkte jag på mig själv och känslorna jag får av tröttheten.

Jag insåg att jag inte alls behöver bli utmattad av att vara trött. Inte om jag övar på att inte gå in i känslorna och låta dem styra mig. Jag behöver bara andas, acceptera tröttheten, vara snäll mot mig själv i de jobbiga stunderna och öva på att vara i nuet precis som det är.

Sedan utbildningen började har jag dagligen gjort mindfulnessövningar och kommit till så många nya insikter om mig själv. Jag älskar verkligen hur mycket det ger mig och inser ännu en gång hur viktig mindfulnessträningen är för välmåendet och för att undvika stress!

Vad tänker ni om det här? Känner ni igen er? Berätta gärna i en kommentar om ni har något att dela med er av. Det är alltid så värdefullt att läsa er tankar ♥

PS. Mitt samarbete med mindfulnesscenter pågår fortfarande, fram till på söndag har ni möjlighet att köpa online-kursen ”Mindfulness och medkänsla för stressade ungdomar” för bara 100:-. En fin present att ge till dig själv i sommar. Klicka här för att komma till mer information.

Kram / Emma.

Fotografier av Caroline Dahlén.

  1. Utan att ha barn kan jag känna igen många av känslorna kopplade till hur beroende man känner sig av sömn. Bland annat hur man trissar upp det dåliga måendet i sitt eget huvud utan att kunna stoppa det, om sömnen inte kommer och ”avlastar”. Känslan av att ha en mental tvångströja man försöker vända och vrida sig ur men det bara inte GÅR.

  2. Tänker att det beror mycket på hur mycket sömnbrist det blir och det vet man ju inte. Vi fick en bebis med reflux som inte sov på sju-åtta månader och som inte gick att lägga ner. Alls. Känner att det slitit något enormt, bra mycket mer än när hon varit sjuk för då vet man ju att det vänder snart. Lite sömnbrist grejar man ju men att gå upp varje timme i flera månader gör ju att man blir nästintill sjuk och galen. Och så finns det ju dom som har det ännu värre.

    1. Ja absolut, det håller jag med om. Det finns ju barn som inte sover på nätterna under enväldigt lång tid och det är ju en annan sak. Det finns det nog ingen som klarar utan hjälp <3 Det finns alltid de som har det värre, men det får ju inte ta ifrån upplevelsen av det man själv går igenom. Det får vara jobbigt och man får klaga! Jag hoppas att det blivit bättre för er eller blir det snart! Styrkekram <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..