PT-Fia

SVAR PÅ LÄSARFRÅGOR:

JENNY SÄGER:

Fan fia, får panik nu! Har försökt att gå ner i vikt och har gått ner en del men vill fortfarande gå ner till sommaren. Har haft förbud mot godis/chips men har ändå unnat mig en efterrätt på helgen. Igår var jag hemma hos en kompis och hade planerat att äta nyttigt men det var omöjligt då hennes mamma kom hem med en godispåse för flera hundra! Kunde inte tacka nej så åt en del och helgen kommer innebära mer mat. Ska äta ute med en vän i kväll och i morgon ska vi göra våfflor osv, vill äta men får samtidigt panik för det känns som att efter denna helgen kommer jag gå upp en massa i vikt! Visst kommer jag inte gå upp allt jag gått ner men det känns så och vill så gärna gå ner mer till sommaren.

Går man upp mycket i vikt av att unna sig lite mer en helg?
Får sån panik för det känns som att allt är kört då och hatar det! Har dessutom tränat väldigt mycket i veckan och ska cykla långt idag så har förbränt en del men ändå kommer den jävla känslan krypandes när en massa onyttigt står på schemat. Jag ser det som en hemsk fälla jag inte kan komma ur!

FIA SVARAR:

Jag blir helt förtvivlad när jag läser det här och alla mejl med samma inriktning. Vet inte hur många gånger jag kan tjata om att det inte är detaljer av EN måltid eller EN helg som räknas utan att det är HELHETEN som påverkar. Om vi äter fyra till sex gånger om dagen varje så är det cirka trettiofem måltider under en vecka och ca hundrafyrtio måltider på en månad.

Om vi då väljer att äta mindre sunt tre, fem måltider av dessa trettiofem så kommer det inte innebära att vi vaknar med dubbelhakor nästa dag, det är fysiskt omöjligt. Hur många quick fixes och snabba lösningar tidiningarnas rubriker än utlovar så är våra kroppar inga supermaskiner åt något håll. Det tar TID, förändring och ambition att förändra sin kropp oavsett om man vill lägga på sig eller dra av sig kilon, muskler, fett etc.

Om du dessutom rör på dig, tränar och äter bra i grund och botten kommer en helgs frossande inte att göra någon skillnad i det långa loppet. Vi måste sluta ha ångest över våra val och istället äta det vi mår bra av. Vill vi äta grönsaker till middagen så gör vi det och njuter av dem precis som att när vi vill äta choklad klockan tjugotvå en tisdag så njuter vi av den. Men låt det inte vara en stor grej som ger dig ångest.

Mat är en så stor del av livet att vi bara förstör för oss själva när vi krånglar till det och blandar in siffror, hets och dieter. Vill du äta en bit godis så gör du det med gott samvete, tackar du nej för att du inte är sugen så gör du det. Punkt.

,. kan självklart utveckla den här texten med att skriva att har man ett mål så måste man stå fast vid sina val och kanske vara strikt på diverse sätt för att komma dit men poängen är att vi ska göra val som får oss att må bra.

.

 


 

Kommentera

Fia! Jag blir så lycklig av att läsa det här! Förstår inte att jag varit dum nog att ha ångest över lite snacks en enstaka fredagskväll när jag lever så hälsosamt i övrigt. TACK!

Karin maj 1, 2012 19:32 /

Svara

Åh, jag blir så lycklig av att läsa det du skriver! Efter 5 är av anorexia har jag äntligen (i 5månader) lyckas förändra mitt liv drastiskt! Jag tänker, känner och agerar helt annorlunda. Jag njuter av livet, av att träna och ÄTA! Trodde aldrig jag kunde må så här bra. Vågen visar självklart en annan siffra, men jag har insett att det är såhär livet ska vara och det är såhär jeans ska sitta! Idag tränar jag inte för att jag känner mig tvungen. Idag äter jag inte för att någon tvingar mig! Idag mår jag bra och du med din härliga enegisprutande blogg har varit en stor hjälp på vägen. Det är så fantastiskt att man kan få styrka i någon som man aldrig träffas, det sorgliga är att du aldrig kommer förstå hur många du hjälper och vilket stöd du är! Hoppas Dubai är super! Tusen tack Fia!

Malin april 30, 2012 18:23 /

Svara

Jag håller absolut med dig om att ätstörningar och att gå ner i vikt inte går hand i hand – jag stör mig lika mycket på det. Jag bryr mig inte alls om människor vill gå ner i vikt så det så länge det hålls på en sund nivå och att man inte mår psykiskt dåligt hela tiden och ältar fram och tillbaka för då kan det gå riktigt fel.

Nåja, man bör nog inte överanalysera så mycket som Fia nu kanske gjorde.

Okej, ja jag läste inte så noga ang. ”schemat”. Men å andra sidan kan det ju ändå vara en bra sak om man är förberedd, bara man tycker att det känns okej. Men känner man sig osäker så kan det ju ändå vara skönt att få ett svar på vad denna ”uppoffring” kan innebära.

Linn http://halsogladje.blogg.se april 30, 2012 14:37 /

Svara

Linn: Hon säger ju att ”massa onyttigt står på schemat”, detta handlar knappast om en helg. Hon ”åt en efterrätt i helgen” och sen kom hennes kompis mamma hem med en godispåse för flera hundra som hon ”åt en del av” och kommande helg kommer innebära ”ännu mer mat” och våfflor och allt vad det var. Men du har rätt i en sak, en helg kommer inte göra att man går upp alla kg igen, men kan på många sätt vara förödande för målet, självförtroendet och så vidare. Det SKA vara jobbigt på vägen, det är en del av förändringen. Klart som fan att kroppen inte ger med sig på en gång när man har en inbiten vana i någonting. Det är bara att bita ihop, go hard or go home liksom.

Jag är bara så trött på att höra att man måste ha ätstörningar bara för att man har en målsättning vad gäller mat/viktnedgång. Precis som alla mål kan man ha ångest över att sabba det på vägen, vare sig det gäller skola, en idrott eller viktnedgång. Tycker bara det är stötande att Fia måste tolka det som en ätstörning, för hade det varit jag som skrivit det där mejlet hade jag känt mig förolämpad.

Okej, ledsen att höra det du gått igenom. Men jag säger bara vad jag tycker här, precis som du. Kanske svaret hade varit bra för en person som har en ätstörning, men att dra alla över en kam och säger att ”hon blir så bedrövad” är det som provocerar mig. Det låter ju nästan som att vilja gå ner i vikt och känna oro inför att inte göra det är förenat med att man måste har ett psykiskt problem.

C april 30, 2012 13:05 /

Svara

C:
Hade du skrivit det så kanske det inte hade blivit några missuppfattningar? Jag såg det som att du menade att man inte kan ”unna sig” alls. Hur ska jag kunna veta att du just menade denna helg?

Ponera att denna tjej gått ner 4 kg och sköter sig bra. Under EN helg så tvivlar jag väldigt starkt på att hon skulle lägga på sig dessa pannor igen. Vi är mänskliga för guds skull. Visst samlar man kanske på sig lite vätska och det kanske tar någon dag extra att komma till sommarformen, men det är ju ändå upp till en själv. Jag tycker själv inte att det är en big deal. Annat är det ju om man håller på i flera veckor och sabbar för sig själv.

Vadå leka moralfrälst? Alla ser vi saker olika och jag har precis som du rätten till att uttrycka min åsikt.
Innan min orotorexi slog över till anorexi (fullt frisk idag), så hade jag exakt sådana panik-känslor och tankar så jag vet precis hur det är. Nu påstår jag inte att denna människa har ätstörningar, men som sagt – jag kände så förr vilket har fått mig att se saker på ett nytt sätt.

Linn http://halsogladje.blogg.se april 30, 2012 12:37 /

Svara

Linn: Äta godis någon gång ibland? Tjejen pratade om en godispåse för flera hundra, att hon ska äta massa i helgen, göra våfflor osv. I det fallet är det en prioriteringsfråga. Och sen om det är ett tidsbegränsat mål är risken större att man inte når det om man inte gör det fullt ut. Hon snackade om att hon ville gå ner i vikt till sommaren, inte gå ner i vikt generellt.
Inga konstigheter. Sluta lek så jävla moralfrälsta.

C april 30, 2012 12:26 /

Svara

C:
Allt är inte svart eller vitt. Du kan absolut gå ner i vikt men samtidigt äta godis någon gång ibland. Herregud.

Linn http://halsogladje.blogg.se april 30, 2012 11:29 /

Svara

Du är såååååå bra!!

Andrea april 30, 2012 08:45 /

Svara

Bra skrivet Fia!
Jag har själv många år bakom mig av ångest över minsta lilla godbit, kritiska blickar i spegeln och ständigt sug efter sött, troligtvis eftersom jag låg på ett kaloriunderskott (men det förstod jag inte då).
Men plötsligt en dag fick jag nog. Jag frågade mig själv: vill jag, i ”mina bästa år”, gå runt och ha ångest och vara missnöjd med hur jag ser ut, när jag troligtvis egentligen ser jättebra ut? Ska jag bli en sån som tittar på gamla kort och säger ”å va smal och snygg jag var när jag var ung”, men faktiskt aldrig njöt av det när jag var ung? Ska jag svälta mig själv så att jag knappt orkar lyfta tekannan, när jag istället kan äta och träna så att jag orkar lyfta min sambo?
Ni förstår säkert vad jag svarade mig själv. Och ni förstår säkert hur mycket bättre jag mår idag. Och nej, jag menar inte att det är en lätt sak att bli av med ångesten, det kräver hårt arbete under en lång tid. Men det börjar med en insikt om att nu får det fan vara nog.

Lisen april 29, 2012 19:44 /

Svara

Åh vad glad jag blir när jag läser detta! Du är grym.

Jenny - Pigg & stark! http://www.piggochstark.blogspot.com april 29, 2012 15:52 /

Svara

Hej Fia!
Kom på mig själv när jag stod i kön på ica idag att jag fick de där lite löjliga leendet. Varför? Jo jag såg dig på Fitness tidningens framsida! Det är riiktigt imponerande vilket spjutkarriär du har skapat dig:) Kommer ihåg festerna i Oslo,parkhängen & Parkveien!!

Snacka om att livet har ändrats,men bara till det bättre :) Fortsätt göra det du gör, du är fantastisk!!

Kramar Karin

Karin april 29, 2012 15:06 /

Svara

Till Jenny som skrev mailet till Fia:

Är det värt all den här ångesten över att visa sig i bikini några timmar på stranden i sommar? För egentligen är det väl det allt handlar om när folk pratar om att gå ner i vikt för sommaren? Försök att inte fokusera på hur mycket du ska träna och äta för att nå din drömvikt. Satsa på livskvalitet – ta hand om dig själv både fysiskt och psykiskt. Du förtjänar bättre än att tänka på att du inte borde äta onyttig mat. Du förtjänar njuta av god mat precis på samma satt som du förtjänar att trivas med dig själv oavsett ex. kön, storlek, prestationer, utseende etc.
Jag käkade inget onyttigt innan och tränade mycket hårdare än vad jag gör idag och när det väl serverades sötsaker på nån fest eller vän kunde jag inte kontrollera suget jag hade efter sån god, fet, söt mat. Resulterade i att vid dem tillfällena åt jag alldeles för mycket, gick säkert upp nåt kilo (vet inte säkert för jag vågade aldrig ställa mig på vågen), toktränade och vid nästa tillfälle var det samma sak igen. Mådde jag bra vid dessa tillfällena? Nej!
Jag kör på fredagsmys och lördagsgodis, men vill jag ta nåt sött en onsdagseftermiddag så gör jag det. Precis som Fia sa så är det helheten som på verkar, precis som när man säger att det spelar ingen roll vad du äter mellan jul och nyår, det som spelar roll är vad du äter mellan nyår och jul.
Jag är sååå redo för Beach 2012 – jag har lite smarrigt lördagsgodis på låren och lite synliga gymtimmar på armarna. Det är okej, jag är okej, vi alla är okej, bara vi själva inser de.

Emme april 29, 2012 15:04 /

Svara

Bra skrivet Fia! Det är precis som du säger, det är helheten som räknas men även jag har tidigare fastnat i träsket där man tror minsta lilla ”förstör”. När de stunderna kommer brukar jag tänka att jag faktiskt inte går upp på en måltid och heller inte ner. Helheten formar kroppen! Kram

Maria - Hästägare och Personlig tränare http://mijas.blogg.se april 29, 2012 12:56 /

Svara

Du är så vis Fia!!

Hultan april 29, 2012 12:55 /

Svara

Jag har en fråga om morgonpromenader! Jag har ca 3 km till skolan och under hela vintern har jag gått så detta har blivit min morgonpromenad, nu har jag dock bytt dojjorna mot cykeln och undrar om det går lika bra? Jag cyklar så pass fort att jag blir lika andfådd och svettig som när jag gick :) Förövrigt vill jag bara berätta att jag på 3,5 mån har minskat -13 cm sammanlagt på min kropp! Jag är inte så stor sen innan utan har bara ”tightat” till mig så jag är supernöjd :D Tack för en superblogg!

Felicia april 29, 2012 12:18 /

Svara

Pilla & C:

Hade ni fått alla panikslagna och ångestfyllda mejl från unga tjejer som jag får så hade ni också varit förtvivlade. Det ramlar dagligen in mejl där tjejer beskriver hets, ångest och stress i sin relation till mat och viktnedgång. Det betyder inte att alla har det men den här tjejen beskriver klart och tydligt hur hon är panikslagen.

Det är bra att ni inte känner så men eftersom den här tjejen gör det och frågar hur hon ska hantera det så svarar jag efter det hon skriver.

Alla om vill gå ner i vikt har inte en ätstörning men det är alldeles för många som dras med tankar som dessa och det vill jag försöka hjälpa till att få bort.

ptfia http://blogg.veckorevyn.com/ptfia april 29, 2012 11:50 /

Svara

When a Pound Is Not a Pound

Could not have written this any better, LOVE posts like this! LEGIT INFO.

One thing many people don’t realise is that many factors can influence a person’s weight which do not reflect that person’s body fat. For example, two cups of water weigh one pound. If you tend to retain water or bloat, the scale can easily rise a few pounds without a change in what you have eaten. However, for dieters the effects of water weight can be severe.

Here’s an example of when a pound is NOT a pound:

You eat an extra dessert over the weekend
You weigh yourself the following day or day after
The scale shoots up 5 pounds – and you believe you’ve gained five pounds of fat.

Why is this NOT possible?

Because you must have eaten a caloric excess of 17,500 calories to gain 5 pounds of fat.
3500 EXCESS CALORIES (by excess, we do not include your BMR and daily activity) make up 1 pound of fat.
It is very very difficult to overeat by this amount, even when splurging.

So why is there this dramatic weight gain?

Water weight. Any time the scale suddenly rises or falls, it is usually because of fluid shift in the body. Eating high-sodium foods can also provoke water retention (not fat retention) in salt-sensitive individuals. Yet how easily chronic dieters believe they did something wrong; they must have single-handedly gobbled five pounds worth of food. No, no no!

Similarly, losing two pounds immediately from an hour or aerobics is not a two-pound fat loss. Rather, it’s mostly water loss from sweat. Jubilant dieters who think they have lost 10 pounds in a week may be in for an unwanted surprise. Whilst it may be true that the scale indicated ten pounds less than when they weighed one week ago, the question is: What KIND of weight did they lose? To lose ten pounds of fat in one week requires an energy deficit of 35,000 calories, or a deficit of 5,000 calories every day! The average woman only eats about 1,500 to 1,600 calories per day. The sad reality is that this person is losing a lot of water weight, usually at the expense of their muscles, due to the process of muscle-wasting. Muscle is made up of mainly water (about 70%)

When a hungry body is not given enough calories, the body cannibalises itself for an energy source. The prime directive of the body is that it must have energy, at any cost – it’s part of the survival mechanism. When a muscle cell is destroyed, water is released and eventually excreted – that’s your precious weight loss. This whittled-away muscle contributes to lowering your metabolism. Muscles are metabolically active tissue – generally the more muscles we have, the more calories we burn. Hence why men burn more calories than women – they have more muscle mass.

Increased muscle mass, while metabolically more active and desireable, weighs more than fat. Muscle also takes up less space than fat. Although beneficial, this often frustrates dieters by the rising, or unchanging scale number. The scale does NOT reflect your body composition. Just like weighing a piece of stake at the butcher’s does not tell you how lean it is.

It’s better off to stay away from the scales for as long as possible and take measurements, or discover your body fat percentage instead and work towards body composition (less fat, lean muscle) goals rather than any kind of weight-loss goal that destroy the integrity of your structure and your well-being, too.

(Källa: http://healthy-thin-happy.tumblr.com/post/6125062125/when-a-pound-is-not-a-pound)

Josefin http://www.thewarpig.webblogg.se april 29, 2012 10:35 /

Svara

C, tycker också det är jobbigt att läsa bedrövad och att det låter på Fia som att alla som vill gå ner i vikt har en ätstörning. Att socker är ett vitt gift som inte borde intas – men vad är då alla sötningsmedel? typ stevia och annat som smakar sött?

http://pernillabredolt.com

pilla http://pernillabredolt.com april 29, 2012 10:32 /

Svara

Jag håller med föregående ”talare”…. Jag blir såååå ledsen/arg på samhället/ orolig när jag läser dessa frågor, men sen lika glad när DU sätter ord på mina tankar!=)
Jag är säker på att du har gått igenom en lång resa och utveckling för att nå till det stadiet du är i nu och att du kanske också har befunnit dig i den förvirringen som många av dom som ställer frågorna är i nu? Det har i alla fall jag!
Såååå, frågan är HUR vi ska nå ut till alla dessa med detta budskap? Vilken pusselbit saknas i samhället?
Din blogg är en bra start! Keep it going!=)
Vi behöver fler inspiratörer som motiverar och sprider sitt budskap om kost och träning ur detta perspektiv ju!=)

Madde! april 29, 2012 10:30 /

Svara

Mitt svar är: prioritera. Jag förstår att man måste göra val som får en att må bra bla bla, men om en viktnedgång gör att du mår bra i det långa loppet, även om det innebär att man inte mår helt 100 på vägen för att man inte får äta det ena och det andra, så är det upp till dig om det är värt det. En prioriteringsfråga. Man kan inte både få kakan och äta den. Hur svårt ska det vara att förstå. Det är ingen som tvingar i dig onyttig mat, det är DU som tar besluten och det är bara du som har kontroll över vad du stoppar i din egen kropp. Så.
Nu kanske det här lät otrevligt men det var inte menat så. Men ibland behöver man bara få saker svart på vitt, för i ärlighetens namn hade Fias svar i alla fall inte hjälpt mig.

Och Fia sluta säg hela tiden att du blir så bedrövad över mejlen du får in om viktnedgång för guess what, man behöver inte ha en ätstörning för att vilja gå ner i vikt eller känna ångest kring att man har ätit onyttigt mat när man har ett mål som innebär _viktnedgång_.

C april 29, 2012 10:27 /

Svara

Får ont i magen när jag läser sådana frågor från läsare. Men jag förundras alltid över hur du kan svara med så kloka och välförstående ord.. fortsätt så !!!!!

Mari http://www.marriie.blogg.se april 29, 2012 10:17 /

Svara