video

Id nunc pharetra taciti sit rhoncus justo.

Hej

Ok! Jag är blek för länge sedan. Vi glömmer resan! Som sann tekniker inviger jag istället mobilbloggandet på Veckorevyn! Tom min svårt misshandlade mobil duger till detta! Hurra!

Maten ingick alltså i priset för båtbiljetten. Mycket prisvärt kan jag säga! Man kunde antingen välja att äta på sin lyxiga restaurang där man hade ett bokat bord eller välja bland flera grab and go-ställen. Därutöver fanns ställen där man betalade ett tillägg för att äta. Vi varvade hejvilt!

För även om det är charmigt att äta frukost med vita dukar och 3 servitörer så känns det… annorlunda. Ibland kände vi bara för att sitta och snick-snacka och kolla på utsikten utan att le och tacka artigt hela tiden. Frukosten var klart bäst, lunchen något sämre och middagarna faktiskt sämst. Usch, det låter otacksamt! Men i Sverige har vi otroligt hög standard, så det är man van vid. En köttbit som man beställde medium-rare var ändå lite grå. Ja, ni förstår!

Fast med 5000 gäster och i princip dygnet runt öppet så var det verkligen bra. Utöver frukost, lunch och middag fanns även ställen som serverade muffins, mackor, desserter, pizzaslicar osv. Alltså en aldrig sinande tillgång till mat, vilket inte alla kunde hantera – såklart! Det frossades vill jag lova och jag kan villigt erkänna att man åt mer än behövligt. Dock förundras man över hur folk kan äta typ 3 hambrugare, gigantiska mängder pommes, lökringar och sen ändå avsluta med 2 liter milkshake! Ofattbart!

Sötast var alla barn som flockades runt glassmaskinen på soldäck. Himmelriket! Vilken lycka att kunna svarva ihop en gigantisk, kladdig mjukglass med alla smaker och färger helt själv… och kunna fylla på när som helst!

Maten ombord, betyg 4/5
- för att jag fick magsjuka och att tillagning ibland var lite väl mycket.
+ för utbudet, det fanns allt man kunde önska.. nästan!

Jag har funnit en lucka, så nu kommer det flera inlägg om resan. Livet ombord-serien med betyg, som ni har längtat!

Ja, vad gör man egentligen ombord på en gigantisk lyxkryssare? Tja, bitvis funderade även vi på vad alla andra gjorde.

Utbudet var det verkligen inget fel på. Ett litet smakprov på vad som fanns: Gym, bubbelpooler, vanliga pooler, surfing, klätterväggar, minigolfbana, casino, teater, bio, isbana, SPA, shopping, seminarium, dussintals med restauranger och barer mm. Men vissa seminarium undrar jag verkligen vem som gick på…?
”Scrapbooking i Karibien”, hur kul känns det liksom? Eller ”Hur du går ner i vikt under resan”! Hallå, vi är på semester och ombord på en båt som erbjuder smarrig mat i ofantliga mängder. Tänker nog banta!

Måste också nämna alla shower överallt! Under middagarna kom alla kockar ut och sjöng en kväll, servitörerna en annan och alltid någon typ av kvällshow längs shoppinggatan osv. Även lite småfåniga minishower hölls av gästerna, typ ”vi-snurrar-näsdukarna-över-huvudet-och-sjunger”. Vi satt bara och gapade! När hade alla andra lärt sig den? Förmodligen under de första två kvällarna när vi inte åt middag pga 1. för trötta, 2. akut magsjuka. Att personalen showade kunde man svälja eftersom dom till stor del lever på dricks. Svårare var däremot alla ”hey-jag-är-på-semester-och-spontant-crazy-så-jag-startar-ett-danstågs-människor”. Ledsen men det är lite för töntigt för mig…

För att hålla koll på alla aktiviteter landade ett nyhetsbrev i hytten varje dag. En sisådär 6 sidor med ett gigantiskt schema. Måste erkänna att det var ett svalt intresse för dessa från vår sida, förutom när det gällde informationen om kommande land. För semester (i alla fall för vår del) är just att sluta kartlägga sitt liv, boka tider och följa rutiner. Man vill ju bara glida runt och ha det skönt. Och det var precis vad vi gjorde. Typ allt och ändå ingenting! Käkade frukost, tog en kaffe, kröp upp i en fotölj och läste, hängde i baren, kollade när andra gjorde saker, hängde på soldäck, snackade med folk osv. Och det fick dagarna att gå, ibland fort och ibland supersegt! Hade dock önskat att det gick att sola mer, det var bitvis lite för kallt och blåsigt!

Aktiviteter ombord, betyg 3/5.
- för tiden vi tillbringade ombord, oavsett lyx och aktiviteter vill man bara komma fram.
+ för känslan ”vi sitter alla i samma båt”, vilket ledde till många spontana diskussioner med människor.

att blogga inser jag nu när jag är tillbaka! Beundransvärt hur alla hinner mangla ur sig inlägg varvat med annat jobb. Jag lovar jag ska, jag kan, jag vill visa er mer av resan! Kanske detta tangenbord kan underlätta?

Lösningen?

Andlig upplysning är att bli medveten om vem och vad man är, att man är ”Det”… enligt en flummig site på nätet.

Men andlighet och sånt krafs är inget för mig. Nej, jag föredrar att bli upplyst på ett mer moderna sätt! Och se här, tack vare Malins kommentar i bloggen har mitt smeknamn Anita fått sin förklaring:

alltså, nu måste jag bara vara lite av en messerschmidt här…
-ita och -ito är spanska suffix som läggs till på slutet av namn för att visa på litenhet, något man använder för folk man tycker om och känner ömhet för. “anita” är alltså “lilla anna”. lite på samma sätt som -chen i tyskan. förlåt, men jag är språkvetare och känner det som min omedelbara plikt att upplysa kreti pch pleti om saker som dessa…

Och jag vill ge något matnyttigt tillbaka också, som ett litet tack. Med mina 1.60 möh* känns lilla Anna verkligen som ett passande smeknamn.

m.ö.h., även möh är en förkortning som utläses ”meter över havet”. Förkortningen används vanligen vid angivelser av höjder, berget Mount Everest är till exempel 8 848 möh.

Fullproppad med ny information ger jag mig ut på lunch – over and out!

Begonia, jag önskar att livet bara bestod av soliga stränder. Men det finns en verklighet även för mig, nu är semestern slut.

För nu har jag landat, i dubbel bemärkelse. I Sverige igår och i skrivbordsstolen idag. Tillbaka i verkligheten! Vita stränder har ersatts med vitt skrivbord, palmer med typ rent a plant (har vi ens nåt grönt på vår avdelning?) och turkost hav mot vår turkosa tidningsdesk ”bananen”. Inboxen är överfull, postboxen innehöll en otäck hög räkningar och lunchboxen blir min bästa vän till långt in på våren. Men det var resan verkligen värd, för vi har haft det så grymt!!! Denna otursfredag är i alla fall jag lite mer utvilad, lite gladare och lite brunare!

… och jag har inte släppt resan än! Fortfarande finns massor med bilder att ladda upp och mer att skriva så det blir flera uppdateringar, men nu från mindre exotiska Sveavägen.

Eftersom vi missade George Town på Grand Cayman pga storm så blev nästa stopp Cozumel i Mexico. Vid varje stopp hängde vi förväntansfulla vid relingen för att se vad som skulle möta oss på morgonen. Det första man såg av Mexico var egentligen en lång pirliknande gata med en stad i bakgrunden. En vy som till en början inte alls vara lika exotisk som Haiti eller Jamaica. Väl i land började vi morgonen med att promenera in mot staden. Vår förhoppning var att vi sedan skulle kunna korsa över ön för att komma ut mot stränderna som låg på andra sidan. Enligt vår karta och bedömning skulle det inte vara någon match. Men oj vad fel vi hade! Det visade sig vara över 3 mil att korsa ön. Helt galet snedritad karta och inte längre läge för att traska. Dags för taxi igen! 

Inhemsk taxi har verkligen varit ett vinnande koncept. Vi har haft turen att stöta på väldigt trevliga chaufförer som gjort sitt bästa för att visa sitt land. Det har verkligen känts genuint att höra befolkningens egna historier och få se saker de valt att visa för oss. Sen att pengarna hamnar i en välbehövande familj istället för i nån amerikansk miljardindustri är även det en bonus. Denna gång svischade banan- och papayaträd förbi, liksom träskmarker (med aligatorer i fast vi inte såg några), tequillaindustrier och ödlor, på väg mot havet. Väl på andra sidan öppnade sig paradiset! Här fanns inga hus alls, bara milslånga vita sandstränder, palmer och hav. Så himla vackert!

Vi blev rekommenderade en strand som vi var helt ensamma på. Det fanns bara en stängd restaurang som chauffören försäkrade oss om skulle öppna senare under dagen och två soldater i en hydda, som övervakade kusten där mycket smuggling kommer in. Så där blev vi avsläppta, mitt i ingenstans. Lite märklig känsla faktiskt. Men vi avtalade tid med vår chaufför om att han skulle hämta oss senare under dagen. Något man bara förlitade sig på!

Första timmen var det både blåsigt och kallt på vår egna strand. Men sen kom solen och det blev riktigt varmt! Restaurangen öppnade också som lovat och till lunch åt vi färskfiskad Red snapper på stranden. Så det blev några fantastiska timmar i solen vid havet! Chauffören kom också som utlovat och hämtade oss.

Eftersom det var några timmar kvar och vi inte kände oss mätta på Mexico så bad vi om att bli körda till Mayaindianernas fästningsstad. Mycket fascinerande ! Bitvis rester kvar av både tempel, bostäder och stenlagda gator. Runt i kring nästan djungel och väldigt många vilda stora ödlor. Så läskiga och snabba, jag gick runt med hjärtklappning och freakade på varje litet prasselljud! Det är ju inte varje dag det kommer ödlor och springer förbi fötterna!

Upplevelsen av Cozumel och Mexico var verkligen fantastisk, lätt det bästa resemålet av våra Karibiska stopp!