FUCK Ätstörning

TRIGGERVARNING! Jag kommer att berätta lite om min ätstörning och hur den såg ut för mig. Jag kommer också att berätta om tips för hur jag kom ur det. Om du är rädd för att bli triggad av min bakgrund, kan du scrolla till under bilden för att komma till tipsen! <3 De här tipsen passar dig som känner att du är trött på den jävla sjukdomen, som du aldrig valde, och har bestämt dig för att försöka göra någonting åt det!

Som många av er vet, så har jag lidit av ätstörningar i många år. Som värst var det under 2014-2015. Då kunde jag i princip inte äta någonting utan att känna ångest, skam eller skuld. Framför allt kände jag ångest över att jag fick ångest av maten. Idag lever jag ett liv där tankarna kring mat absolut finns kvar, men där jag inte låter dem styra över mig eller mitt psyke. Vissa dagar är värre än andra, men jag skulle säga att jag är frisk idag.

Det har tagit kraft, hjärnstyrka och en hel del tid för att jag nu kan leva som jag lever. Eftersom att jag både har lidit av ätstörningar och varit ur det så pass länge att jag nu kan evaluera vad som har hjälpt och vad som har stjälpt mig, så är det precis det jag tänker göra. Och jag kommer självklart dela med mig till er!

OBS! Kom ihåg att en ätstörning kan ta sig i uttryck på otroligt många sätt och att alla individer är olika. Därför passar kanske inte de tips som jag er, för just er. Hoppas ändå att ni kan ta del av någonting.

OBS 2! En ätstörning har INGENTING att göra med hur man ser ut eller hur mycket man väger. Därför är alla kommentarer om hur man ser ut, eller hur man inte ser ut, absolut bannlysta i den här diskussionen.

1, Skaffa matrutiner. Även om du känner att det är jobbigt att äta, så laga maten (eller köp! det är lättare att bara köpa någonting gott ibland, än att behöva ställa sig och laga maten man kanske inte vill äta), och sätt dig ner. Ät så mycket eller lite du vill, men bestäm dig för att sitta framför den där jävla tallriken.

2, Försök att äta med andra. Jag vet att det kan vara jobbigt att äta med andra, men du måste tyvärr tvinga dig till det ibland. Allt för att inte fuska med maten. Obs, omringa dig självklart med personer du känner dig bekväm med. Du behöver inte sätta dig på en restaurang det första du gör.

3, Berätta för alla i din omgivning att du inte vill att de snackar om mat med dig. Varken på ett positivt eller negativt sätt. Om middagen serveras ska det inte vara något snack om att det var gott, hur mycket man äter eller om man ska ta mer. Man äter och pratar om någonting annat. Man måste värdera om maten från farlig till nödvändig.

4, Skaffa samtalsstöd. Gå till en psykolog som är specialiserad på matproblematik. Tyvärr råder det fortfarande ganska mycket okunskap kring det här ämnet, vilket gör att vissa personer kommer att säga saker de tror ska hjälpa, men som inte alls gör det. För att undvika sådana kommentarer kan du gå till någon som är utbildad inom ämnet. Googlea för att hitta din närmaste!

5, Kasta ut vågen. Jag vet att det kan kännas jobbigt och läskigt, i och med vågen ofta är den enda kontroll som finns. Men kasta ut den en gång för alla!!! GÖR DET!

6, Kolla inte på din kropp i spegeln. Jag vet att det också är skitläskigt och jobbigt, men det gäller att sätta tydliga gränser här. Låt inte hjärnspökena ta över. Lev så gott du kan, utan att se hur din kropp ser ut.

7, Håll fast vid att du förtjänar hjälp! Det spelar ingen roll hur du ser ut, eller inte. Du KAN få hjälp för dina tankar, och du FÖRTJÄNAR den hjälpen!

8, Ju mer du äter, desto snabbare försvinner ångesten. Glöm inte tiden. Ta pyttesteg varje dag, så lovar jag att du kommer att må bättre snart. Ångesten kommer att gå över och du kommer att bli frisk.

9, Du behöver inte älska maten. Du behöver inte ens tycka att det är gott. Men kroppen måste ha energi. Maten är nödvändig. Ät hellre en sallad än ingenting. Men ät.

Relaterad bild

Att bli av med en ätstörning kan ta tid, men det går. Jag vet att tipsen ovan kan låta löjliga för någon som lider av en ätstörning, eftersom att tankarna är så otroligt starka. Men försök att hela tiden ha i hjärnan att du KAN ta makten över hjärnspökena, och när du kommit en bit på vägen kan de här tipsen vara ”enkla” och konkreta saker att ta till i vardagen. Du fixar det här!

FUCK ÄTSTÖRNINGEN, OK???!

Hit kan du vända dig om du har ångest kring mat:

Umo

Ätstörning.se

Frisk och Fri 

SHEDO

/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Höstburr och höstcheck

För några poddar sedan berättade jag att jag hade bokat in både vitaminkoll och spiralcheck, någonting som jag hade skjutit upp sååååååå pass länge att jag inte ens visste om spiralen hade försvunnit upp i rök eller inte. Det hade den inte tack och lov.

I och med alla grejer som har hänt efter hösten, med nyhetsmorgon, skolan, boken och Pillerpodden känns det extra viktigt att hålla kolla på alla sårbarhetsfaktorer. Jag vill liksom inte missa någonting och ska göra allt i min makt för att försöka parera allt som sker.

Den här listan är till för både mig och er. Saker att göra för att hålla allt under kontroll. I alla fall det som man kan kontrollera.

IMG_6541

1, Ring vårdcentralen och boka in ett blodprov för att kolla så att alla vitaminer och mineraler finns i kroppen. Det är så lätt att ta för givet att allt bara fungerar, men ibland kanske man behöver lite extra tillskott för att hålla igång. (kanske till och med lite antidepp?)

2, Försök att strukturera upp vardagen. Köp en almanacka! Kom ihåg att kontinuitet är A och O för psyket. Det kan handla om att gå upp vid samma tid varje dag, eller att ta en 30 minuters promenad varannan dag.

3, För mig har det hjälpt jättemycket att varje söndag bestämma vad för mat som ska inhandlas och vilket mat man ska äta varje kväll. Då slipper man tänka på det under dagen, och så slipper man lägga pengar på att småhandla saker varje dag. Win-win!

IMG_6608

4, Ha minst en ledig dag i veckan, utan någonting planerat. Det är viktigt – i alla fall för mig, att veta att det kommer en dag då jag inte behöver tänka på någonting. Då jag bara kan ligga i soffan och kolla på dåliga serier. (helst bra såklart??)

5, Ha en bestämt tvätta/städa/riv av plåstret-dag. Jag har j.ä.v.l.a svårt att riva av plåstret. Jag prokrastinerar järnet ut allt som inte är kul. Vilket gör att jag mår skit av att ha kläder på golvet och diskberg i diskhon. Därför bokar jag in tvättiden när jag känner att jag har energi, och sen när dagen kommer så ser jag det som ett prov. Någonting man måste göra, men som det inte är heeeela världen om man missar. Man får inte glömma att vara lite snäll mot sig själv.

6, VAR SNÄLL MOT DIG SJÄLV!!! Behandla dig själv som du hade behandlat andra. Ingenting är SÅ viktigt att det är värt att gå ut över din psykiska hälsa.

7, Ta cellprov! Jag fyllde 23 i somras, men har inte fått någon kallelse ännu. Därför ska jag ringa och boka in en tid för att göra det. Gör det du också!

PUSS

/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Höstlovslistan

Ni som har följt podden länge vet att loven ligger oss extra varmt- eller kanske snarare kallt- om hjärtat. Under gymnasiet var loven något som förknippades med ångest. Skolan var ju trots allt en rutin, något som kunde distrahera, en plats där maten kändes mer neutral och vännerna var extra nära till hands. På loven blev den psykiska ohälsan mer påtaglig.

Därför tänkte vi ge er våra 5 bästa tips för er som befinner er i den situationen:

Vila från skolan

Vi vet att skolan stressar så många- men, ingen skoluppgift i världen kommer någonsin vara viktigare än din hälsa och återhämtning. Lov finns för att vila- det spelar ingen roll om du ligger efter. Det är skolans skyldighet att se till att du klarar den. Har du svårt att släppa skolstressen- be en vuxen i din närhet att maila och be om ett möte. Men, det ska ske EFTER lovet. Tänk efter: vad är återhämtning för dig? Kolla på serier? Hänga med en kompis?

Kontinuitet

Som vi skrev ovan så var skolan bra för oss på grund av att det var en rutin. Något att gå upp till. På lovet behöver du kanske en annan kontinuitet, eller rutin. Bestäm något du ska göra varje dag, om det så bara handlar om att plocka ur diskmaskinen.

Social media-städa

Rensa ut konton som får dig att må sämre. De kanske tar din energi, eller så får de dig att döma dig själv när du jämför dig. Kanske finns det konton med osunda ideal som bara får dig att må dåligt. Avfölj, avfölj, avfölj!

Prata med vänner- om att prata om det

Det är BRA att prata om sin psykiska ohälsa. Men, många unga mår dåligt, och därmed är det vanligt att många som lider av psykisk ohälsa även har kompisar som mår dåligt. Det är bra att ni kan prata om det om ni känner er mindre ensamma, och kan dela tips som funkar för att hantera ohälsan med varandra. Men det är också vanligt att man kan känna sig triggad av vissa samtal- och ibland till och med börja jämföra sin psykiska ohälsa. Samtal om psykisk ohälsa kan alltså också vara jobbigt. Ta en av dagarna och prata om att prata om det. Finns det några svårigheter/nackdelar med vissa samtal, eller är det bara fördelar? Fråga varandra- ni kommer garanterat växa i er vänskap.

Prata med vuxna

Det är viktigt att det finns någon vuxen som vet om din psykiska ohälsa, och kan ta ansvar och bära tunga saker när du själv inte orkar. Många tycker det känns läskigt att prata med sin förälder som sin psykiska ohälsa. Man kan vara rädd att det ska komma som en ”chock”, eller att samtalet ska bli obekvämt. Vår erfarenhet är att dessa samtal alltid leder till något bra. Mindre missförstånd, mindre eventuella skuldkänslor (många skäms över sin psykiska ohälsa, även om det inte är något att skämmas för!) och mer hjälp. Öva på att berätta för någon i din egen ålder, eller framför din spegelbild. Det viktigaste är sedan inte att du berättar för någon förälder/vårdnadshavare. Det viktigaste är att du berättar för någon vuxen. Du ska inte vara ensam med vad du går igenom, och det är ALLTID värt det att prata om det.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tolka diagnosen

Jag fick en fråga på min Instagram om vad man ska säga om man vill sjukanmäla sig på jobbet på grund av sin diagnos. Min första tanke var att jag aldrig skulle uttrycka det så. Jag har sjukanmält mig på grund av ångest, eller på grund av depression. Men aldrig för borderline, eller bipolär sjukdom. Diagnosen innehåller så mycket mer. Drivkraft, energi, spontanitet. En diagnos är DUBBEL. Jag ska – v e r k l i g e n- inte tjata om superkrafter (usch, det är ett inlägg för sig). Men jag ska tjata om tolkningar.

IMG_4484

Ett tag, i början, var diagnosen hela mig. När jag hade varit på mina första utredningar så blev diagnoserna inte bara en förklaring, utan ursäkten till precis allting. Det var så jag tolkade det. Jag var så uppfylld av att ha fått svar på varför jag mådde och betedde som jag gjorde. Ett år senare blev det snarare en förklaring till väldigt mycket. 3 år senare så insåg jag att ingenting kan vara ett facit på mig. Inte ens ett papper med kriterier. Jag behövde tolka om. Jag tolkar varje dag.

Exempel:
– Jag hade kunnat bestämma mig för att lyssna på den person som sa att jag inte klarar av att studera, och tolka det som att jag bör göra mina val efter diagnosen.
– Jag såg en folder på skolan vi föreläste igår om stödgrupper för barn till föräldrar med psykisk sjukdom. Sådant kan få mig att vilja kräkas. Om jag väljer att placera in mina egna, icke-existerande barn, och tänka att jag kommer förstöra dem.

När jag tänker (för det händer fortfarande såklart!) så är det klart som fan att jag då får hjärtklappning och går hem (och tänker ”jaha, då var jag deprimerad igen då”). Och så kan jag befinna mig där. I diagnosbubblan. Sluta prata med vänner. Lyssna på Say Something. Innan jag pratar med en vän som hjälper mig tolka om.

IMG_5852

Idag tolkar jag diagnosen som en dimension. På snöre i handen. Den är med mig i alla känslor, situationer, relationer, som en extra dimension av mig. Och ångesten är fortfarande vidrig. Men att tolka hela diagnosen som ett gift i mitt blod (citat från min dagbok 2013) vore farligt.

För: den tolkningen innebär att mina friktionsfria perioder, när jag har energi, är tillåtande, är social och tycker om mig själv (WOW) som ett tecken på hypomani, och därmed som något sjukt.

Det tillåter jag inte. (Det vore helt sjukt.)

/S

 

 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hjälp! Jag kan inte koncentrera mig!

Hejhejhej!

Vi har fått en fråga angående depression, ångest och koncentration. Hen som frågar har mått dåligt en tid och har märkt att det är svårare att koncentrera sig nu jämfört med innan. Hen undrar om vi har några tips på hur man kan göra då och om det har med depressionen eller ångesten att göra.

Självklart kan vi svara på det! Och eftersom att skolan har dragit igång och de första tentorna ligger och pressar tänkte jag att det är ett perfekt inlägg för en överlevarguide!

Så. Jag känner igen det här med att det blir svårare att koncentrera sig över lag, om man är deppig eller har ångest. Det är fakta att en väldigt vanligt bieffekt av ångest är dåligt minne, och om man dessutom har skoluppgifter att hålla reda på, är det självklart att det kan kännas lite rörigt. Därför kommer här mina tips för hur man kan underlätta sin koncentrationstid. Tips som i alla fall fungerar för mig!

IMG_6148

1, Upptäck vilka tider som passar dig bäst att vara produktiv på. Vissa fungerar bäst på morgonen, andra på kvällen. Jag är som mest på g och produktiv på förmiddagen mellan 9 och 112, samt på eftermiddagen kl16-18/19. Timmarna däremellan är jag inte där mentalt. För mig passar det också bäst att jobba stenhårt och effektivt i någon timme innan jag tar en paus. Annars blir jag störd och har svårt att hitta tillbaka till koncentrationen igen.

2, STÄDA ditt skrivbord. Eller det bord får du sitter. För det är bäst att sitta upp, och helst inte i sängen. Genom att ha en ren och koordinerad miljö runt dig, blir det lättare för hjärnan att koppla av. Annars tar intrycken upp en för stor del av den koncentration som egentligen skulle gått till plugget. Anledningen att du inte ska ligga eller sitta i sängen är för att hjärnan inte kan hålla koll på två saker samtidigt. Därför är det dumt att koppla sängen med stress och pluggångest, när det är den som ska vara kopplad till ledighet och lugn.

3, Sätt i öronproppar om du ska läsa, eller gör en lista med pluggmusik att lyssna på. Det är relativt allmänt känt att klassisk musik är bra att plugga till eftersom att melodierna aktiverar hjärnan på ett rimligt sätt. Jag kan dock inte lyssna på någonting melodiskt alls, utan vill hellre ha någonting som bara blockar ut allt annat ljud. Därför lyssnar jag bara på ”regnmusik” (lol) när jag läser eller skriver. Det är lugnande, icke melodiskt och kopplar bort hjärnan från andra intryck. Det är liksom bara dövande ljud som blockar allt annat.

4, Detta är kanske min absolut viktigaste punkt; gör listor. Genom att skriva listor på vad du ska göra, hur du ska göra det, idéer och reminders, så slipper du hålla allt i hjärnan och pressa dig själv (undermedvetet) att komma ihåg det. Det skapar återigen plats för annan, ännu mer viktig information, än vad du vill äta, kolla på eller ska komma ihåg. Jag gör listor varje dag där det till och med ingår att duscha, äta mat och diska.

5, ÄT!!! DU måste ha energi för att hålla hjärnan igång. Att skippa en måltid eller ett mellis har du inte tid med! Du måste fylla på energinivåerna. Det kan dessutom vara som en liten belöning när du jobbar på i en timme. Då är det dags för en frukt eller några godbitar. KBK!

6, Var snäll mot dig själv. Ditt värde sitter inte i hur många timmar du pluggar (PING SIRI). Jag är till exempel extremt effektiv när jag väl koncentrerar mig och behöver därför inte lika många timmar som andra kanske behöver. Min mamma däremot, berättar att hon kunde sitta hela dagar, bara för att hon lärde sig bäst så. Det som fungerar för dig är rätt. Jämför inte med andra och lita på dig själv där! När du är klar är du klar. Då är det dags att slappna av, belöna dig själv och låta hjärnan varva ner. Det är lika viktigt som att stretcha efter ett träningspass.

(7), Den här punkten är lite inom parentes, för att jag vet att det är otroligt olika beroende på person. Men jag kan inte plugga hemma. Det är så skönt att duscha, slänga på sig lite kläder, ta sig ut och koppla bort plugget från hemmet. Dessutom är det enklare att inte distraheras av saker du ”borde” göra, om du inte är hemma. Dra till ett café, ett bibliotek eller till skolan och köpt dig en kopp kaffe. Då är du all set!

Obs detta är MINA bästa tips. Kom ihåg att du kanske fungerar annorlunda och behöver andra saker. Försök kartlägga dig själv för att du ska bli så koncentrerad som möjligt. PUSS

/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Höst-tablån

Alltså HÖRRNI!! ÄNTLIGEN är årets härligaste period här – höst-tablån. Jag tror inte att jag kan förklara hur mycket jag, varje år, längtar efter vad som går på tv under perioden september-december. Det är väl latheten i mig – att jag drömmer om att få chilla i soffan varje kväll. Men hehe, embrace it känner jag. Därför tänker jag lista mina absoluta bästa tv-program här!

Först ut har vi:

Bildresultat för love island sverige

Love fucking Island. 100 gånger bättre än Paradise hotel. 100 gånger mysigare än ex on the Beach. 100 gånger bäst helt enkelt. Finns på tv4play!

Bildresultat för i huvudet på en mördare

I huvudet på en mördare är som p3 dokumentär fast i tvdokumentär-style. En så länge har det bara släppts ett avsnitt om Anders Eklund, men nästa kommer redan i morgon! Riktigt bra producerat och ”underhållande”. Så sjukt att man kan vara en mördare? Finns hur som helst på viafree.se.

Bildresultat för bonde söker fru

Bonde söker fru ÄR det bästa som händer på hela hösten. Jag tror att förra säsongens ”kärlek åt alla” på tv4play, som är en spinoff på Bonde söker fru där man får följa de som inte fick ”tillräckligt” många brev för att vara med i tv, är det Absolut bästa som har sänt i tv. Underhållningsnivån är på en extremhöjd. Man kan hata, stötta, backa, störa sig på och skratta i det här programmet. Ömmar något otroligt för alla människor som är med där. Åh. Finns på tv4 såklart.

Bildresultat för arbogakvinnan svtplay

Årets bästa dokumentär i true crime går till serien om arbokakvinnan på svtplay. En serie i 6 delar där Nils Bergman (som för övrigt har Rättegångspodden) går igenom minsta detalj i fallet. Det är fascinerande och skrämmande. Och bra. MYCKET stort tips! här kommer en länk!

Okej, så temat är kärlek och mord. Känns ändå rimligt!

I morgon ska jag och Sirp ut och föreläsa i landet igen. Vi hörs då!

PUSS /E

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Sårbarhet 2.0

Jag har jobbat mycket med mina sårbarhetsfaktorer – alltså faktorer som påverkar min dagliga psykiska hälsa. I boken lämnar vi tomma rader för er att skriva upp era i, och här om dagen postade Moa (länk till hennes blogg här) på sin Instagram att hon satt och fyllde i hennes faktorer innan hon skulle sova.

IMG_4820

Allting påverkar oss ju. För mig är det självklart sömn, stress, alkohol och mat, men ju längre tiden har gått, desto specifikare kan jag bli. Jag tänkte dela med mig av några:

Vecko- och helgplanering: Planerar jag inte så planerar jag ändå i mitt huvud, säger inte dessa planer till någon och slutligen blir svinarg för att någon (läs: min kille) gjort andra planer.

Oväntade händelser: Jag kan inte göra så mycket åt att de kommer, eftersom de är just oväntade, men jag – och de runt mig- är i alla fall medveten om att dessa kan slå ut hela min dag.

Träning: Om jag inte tränar, blir jag mer sårbar. Men det handlar också om vilken typ av träning.

IMG_4866

Alkohol: alkohol är en sårbarhetsfaktor för oss alla, men för mig handlar det mycket om vilken typ av alkohol. Rödvin går bra! Tequila, mindre bra.

Relationer: Jag har insett att jag – som en följd av sårbarhetsfaktorn ”stress”, inte har mentalt kapital för vissa saker inom mina relationer. Artighetsfraser och 500 smileysar osv går bort. Men också pikar, eller onödiga konflikter.

Så: efter att sårbarhetsfaktorerna är kartlagda kan man ta sin erfarenhet och utveckla dem. Det har hjälp mig massor. /S

Och glöm inte! Tagga #ryckuppmig när ni läser boken, så lyfter vi er som vill! Moas Instagram är @moaalunneborg , grym tjej som också lyfter psykisk ohälsa!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Relate

”Jag är så jävla trött på känslan av att hela tiden behöva pleasa personer som jag rent intelligensmässigt inte har någon respekt för. Jag är trött på att jag så lätt hamnar på killars planhalva kring vad som är kul och ”riktigt” att jag glömmer mitt egna och allt det jag tror är kul och bra.

Jag är så trött på att vara såpass ofri i mina tankar om mig själv och världen eftersom de hela tiden är i greppet av vad n å g o n ska tycka. Om inte medvetet så i bakhuvet.

Fruktansvärt trött på missnöjet med mig själv också. Trött på att jag hamnat i fullkomligt absurda tankar om att jag måste träna för att känna mig nöjd med mig själv som människa. Trött på att hela tiden tänka att det finns ett ”sen” när jag fått det svart på vitt att livet ju faktiskt har ett väldigt tydligt slut. Trött på att hela tiden leva livet efter ett ”sen” när jag vet att jag bara har ett nu.

Är också trött på att bara ha ett ”nu” förresten.

Trött på skammen över att känna mig negativ och ständigt sjungande på nån jävla klagosång när jag har det så BRA. Trött på att allt jag är och har är det vi värderar som bra. Trött på att längta bort. Trött på att inte har tid.

Trött på att känna mig så jävla ofriiiiiiiiiiiiiii

TRÖTT TRÖTT TRÖTT TRÖTTTTTTTTTTTTTTTTT”

Img 6033

Inlägget kommer från Hanapees blogg och jag skulle vilja säga att det är det mest relaterabara i mitt LIV just nu. Vill bara skrika LEV LEV LEV LEV för helvete, men det går ju sådär va. Observera att jag är otroligt NÖJD med mitt liv, jag mår bra, känner mig stolt, trivs med jobbet och plugget. Men underliggande finns alltid denna sträääävan efter ”sen”, ”snart”, ”då” och så vidare. Fan alltså. LEEEV DÅÅÅÅÅååååÅAAHAÅÅÅFH. Hur ska man hantera detta?? Hur gör ni??

Img 5603

Tänker mest: Jaja, men nu blev det så.

PUZZ/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Håller mormis för boken?

Det har varit intensiva dagar, och jag har tänkt mycket på att det är stunder i de där dagarna som jag aldrig kommer glömma. Jag har haft mycket nattlig ångest under sommaren, och hakat upp mycket av den på tanken av hur folk kommer reagera på boken. Mormor, framför allt. I boken skriver jag om mitt fysiska självskadebeteende, något jag aldrig har varit helt öppen med. Det är ok att andra läser om det, men… mormor. Älskade, lilla mormor. Jag vill inte att hon ska få ont av boken.

Img 4836

Men mormis har varit vår mest aktiva läsare. Varje kväll har jag fått uppdateringar om hur långt hon har läst. Hon vill vara pigg när hon läser, säger hon. Och mailen, eller samtalen slutar på samma sätt. ”Jag är alltid på din sida!”.

Hörni, folk går inte sönder av våra berättelser. De känns så tunga just för att vi bär dem själva.

/S

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Onsdagslista

Relaterad bild

*Påminner mig själv*

/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

CHOCK

Oj oj oj, vilken vecka vi har haft, med allt från bokrelease, boksignering och nyhetsmorgon till grupparbeten, pm och brottsstatistik (för min del). Jag är helt slut, men på ett rimligt och skönt sätt. På det sättet som förklarar att någonting stort har hänt! Och för en gångs skull är jag med i realtid. Jag fattar vad som har hänt! Förmodligen kommer det komma en rejäl smäll om ett tag också, men det känns skönt att jag redan nu väntar mig den.

Vi har fått SÅ himla fin respons redan nu och boken är slutsåld på akademibokhandeln i Uppsala och Karlstad, det är ett tiotal på väntelistan på Stockholms stadsbibliotek, den ligger fortfarande tvåa på akademibokhandelns topplista och den ska köpas in till flera skolor. Det är helt fantastiskt att så många har tagit emot boken, och framför allt OSS, med öppna armar. TÄNK om vi hade vetat detta när vi började? Då tror jag inte ens att vi hade vågat fortsätta.

42328742 346661522544269 3745711978945970176 n

42330767 2184043668275072 6488755076612489216 n

42363899 476753912828282 777062757550784512 n
42393921 2194440174213872 4127655264436355072 n
42415632 2295790130658247 5392227055242838016 n

KÄRLEK till alla er som har skickat hälsningar och värme till oss. Fortsätt hashtagga alla bilder med #ryckuppmig, så att vi får se var/när/hur ni läser boken. Vi är så nyfikna!

Fortsätt kämpa, vi är med er! PUSS

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

RYCK UPP MIG!

DAGEN ÄR HÄR. Boken är ute, barnet är fött, räddaren har kommit, prisa gud! Vår käraste käraste ägodel är nu ute för hela världen att köpa och förhoppningsvis inspireras av.

I morse var vi inbjudan till Nyhetsmorgon på tv4 för att prata, och ikväll sänds intervjun som vi gjorde förra måndagen för Go´kväll.

Boken finns att köpa på alla bokhandels-sidor, och kommer att tas in i fysiska bokhandlar också. Om den inte finns på ditt bibliotek önskar vi att du går dit och beställer att de tar hem den, så att du kan läsa den ändå. Vårt mål är ju att så många som möjlighet att lära sig någonting från den.

Vi fick även i fredags svänga förbi Daisy Grace showroom och låna kläder från Daisy Grace, vilket vi är så glada för! Vi har känt oss både fina och starka i de plagg vi valde, och det känns viktigt att göra det en sådan här dag.

Img 2478

Img 5858

Img 5857

Nu väntar releasen som vi ska ha på Värmlands nation i Uppsala. Vi har bjudit in alla som har varit nära oss och bjuder in dig som är i Uppsala och känner för att köpa en bok redan nu. Kl 18.00 öppnas dörrarna för mingel, bubbel, chips och skratt. Ses vi?

Bildresultat för ryck upp mig

Vi är helt överösta med kärlek och kan inte tacka er alla som har ställt upp och stöttas oss, nog. Vi är så glada och ödmjuka inför det här.

Puss på er! Vi hörs när vi har smält det här lite!

P.s Glöm inte att podden också har släppts, precis som i vanlig ordning. Den är värd att lyssna på! D.s

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vi hade aldrig släppt podden idag

Jag hade aldrig släppt första avsnittet av Pillerpodden idag. Vi har hjärnans utveckling att tacka, vid 19 års ålder är inte konsekvenstänket utvecklat, och därför kunde vi inte vara rädda för detta. Jag minns hur min mamma varnade mig för att inte kunna få något jobb. ”Det ska inte vara så, men det ser inte bra ut på CV:t”. En släkting vädjade till mig att skilja mellan personligt och privat. Vi kan skratta åt det nu, för det var på ett sätt en annan tid. Men jag var också 19 och tänkte Fuck it. Vi får ändå inga jobb.

Självklart har det varit problematiskt med vår podd. Jag tänkte inte på andras integritet och hängde ut mina närmsta. Min kille satte på ett avsnitt och fick reda på att jag gått hem med en annan veckan innan vi började dejta. Eller när en förälder lyssnade i bilen och avsnittet ”Strypsex” drogs igång. Och så vidare.

Img 2847

Under tiden vi skrev boken så valde vi att tagga ner med det privata i podden. Det blev för mycket att skriva 200 000 tecken om det innersta från de senaste 4 åren och samtidigt dela hela det pågående livet med 20 000 andra. Vi levde som… vuxna. Var rädda om integriteten. Tänkte långsiktigt. På framtida barn och sånt.

Img 2850

Men nu är det dags igen. På riktigt. Vi går steget längre i boken, där står saker våra anhöriga inte visste. Saker som andra har fått godkänna att vi faktiskt delar. Och jag fick idag, när vi satt i Go’kväll-studion tillbaka känslan. Pirret av risken. Men också den starka rösten som säger att jag måste göra det här. Vi har plattformen, vi kan göra skillnad. Det måste gå före rädslan för att det ger mer.

Om 4 år tror jag att vi tänker likadant, att vi aldrig hade skrivit boken. Inte för att vi kommer ångra det, utan för att modet har olika gränser i olika tider av livet. Det är nu vi kan skylla på att vi var unga och dumma till de som inte fattar. Och jag lovade mig själv idag att jag ska utnyttja det till fullo.

  1. Heja er! Känner igen ditt reflekterande över livet och hur våra gränser förändras. När vi agerar gör vi det alltid från ett nu. Vi gör det utifrån vår nuvarande erfarenhet, liv och känsla. Något annat är aldrig möjligt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Ångeslistan!

Jag har haft en sådan fantastisk helg i Uppsala. Jag och pojkvännen tog vårt pick och pack i fredags eftermiddag och landade i soffan på Bellmansgatan några timmar senare. Det var så mysigt att bli omhändertagen av mamma, både fysiskt och psykiskt. I lördags hade jag och Sirp en vår första föreläsning om boken (!!) och så satt vi med i en paneldiskussion.

Idag vaknade jag med en oroskänsla i kroppen, som slutade i en gråtattack. Det kändes så jobbigt att helgen var slut, och jag tycker alltid att det är jobbigt att lämna. Lämna mamma och lämna staden. Inte för att det väntar någonting hemskt, men bara för att åka bort därifrån.

På tåget tog jag fram min ångest-lista på Spotify, en lista som jag inte lyssnat på på flera månader. Det är alltså min lista för att lindra ångesten, inte tvärtom. En blandning av lugna låtar och starka fuck it-låtar, perfekt att sätta på snabbt. Jag listar den här nedan om ni behöver lite inspo.

Jag tror inte att någon har missat att det är otroligt viktigt att rösta idag, speciellt i år när ingen verkar veta vad som kommer att hända. Om inte annat kan ni lyssna på listan i morgon när (OM!!) det värsta har hänt. Ta hand om er!

PUSS

/E

 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Trolltunga!

Dagen jag skulle påbörja min lärarutbildning 2015 så gick jag upp klockan 05.30 för att gå på ett cirkelfyspass. Jag tränade då i princip ingen styrka alls, och definitivt inte om mornarna. Men jag resonerade så att om jag skulle fixa det så skulle jag fan ta mig igenom den 5-åriga utbildningen också. 

Img 4279

Img 4278

Kanske var det också det som drev mig till att bestiga Trolltunga. Jag och Johanna hade först tänkt oss en – låt oss säga som det var – festresa till Budapest, men styrde om. När våra föräldrar bestämt avrådde oss så styrde vi om ännu mer.

Img 4282
Den 8 timmar långa vandringen var, precis som det stod, krävande. Det värsta var nästan att gå nedför när kroppen var genomtrött och ur balans. Först när jag duschade efter vandringen upptäckte jag att min nylonstrumpa som jag hade närmast skinnet (tips för att undvika skavsår!) satt fast i ett köttsår (man fick alltså skavsår ändå) – jag hade alltså så ont i fötterna i övrigt att jag inte ens kände detta. Men, det var verkligen värt det. 
Img 4281

Trots att jag fortfarande går med bandage över detta:

Img 4290

Mina problem kändes otroligt små när vi stod där på toppen. Man är fan bara en liten fis i rymden. En värdefull sådan, men ändå. Jag behövde fatta det inför den här hösten.

Img 4280

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Sluta försvara!

HEJ bästa ni! Jag ska börja detta inlägg som ska handla om att inte försvara sig, med att försvara mig :)) Anledningen att det inte blev något inlägg igår, är för att vi började skolan idag. (!!!). Sirp I uppsala och jag i stockis. Jag måste erkänna att nervmagen var ett faktum redan igår. Jag som har haft så JÄVla tråkiga upplevelser för det kommer till universitetet var först inte alls nervös, utan bara peppad, fram till när jag åkte mot skolan. Ojojoj, vad jag gillrade fram till rätt sal. Men det gick bra! Jag träffa några nya kompisar och jag är redan jättepeppad på den här terminen. Jag ser fram emot matlådor, kaffetermosar och tentaplugg. Har ni börjat ännu?

Img 5582

Hur som helst. När jag hamnar i nya situationer har jag ganska svårt för när ”vad har du gjort efter studenten”-frågan kommer upp. Kanske för att jag har gjort så jävla mycket att jag inte vet vad jag ska svara, kanske för att jag är rädd att det ska börja googlas redan på bussen hem efter lektionen. Jag är alltid väldigt ursäktande när jag nämner att vi ska släppa boken, och när jag förklarar att podden började med att vi mådde dålig osvosvosvosv. Jag är inte ursäktande för att jag skäms, men det kommer liksom alltid ett reflexivt ”nä, men lite så”, efteråt. Tills idag! Jag testade nämligen någonting som min pojkvän sa åt mig att göra, för att jag inte skulle gå in med attityden att förminska mig själv. Det jag och Sirp har gjort är ju helt fantastiskt! Jag höll mig nämligen till fakta.

Oavsett om man lider/har lidit av psykisk ohälsa tror jag att man känner igen det här med att behöva försvara och ursäkta sig själv och sitt mående. Det handlar om att försvara sig mot eventuella fördomar, kommentarer och ren okunskap. Men även om det man känner att man måste försvara handlar om mående eller inte, är det som hänt ren fakta. Att du redovisar för den faktan betyder inte att du står för den, håller med eller vill någonting med den. Får du då någonting negativt (vilken du förhoppningsvis inte kommer att få), kan du bara säga ”ja, jag vet, men det är så”. Jag tycker att det är ett helt otroligt lifehack, faktiskt. För faktan kan du inte ändra på. Ingen annan heller för den delen.

Testa att bara hålla dig till faktan nästa gång det spritter i försvars-tankarna. Det fungerar!

Img 5585

Hoppas att ni har haft en fin dag! KRAM

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Skapa nytt

Jag har bott i Stockholm i ungefär 8 månader nu, och jag trivs verkligen. Jag känner mig hemma, på riktigt hemma och jag tror också att det är här jag kommer att starta min egna familj. Jag har länge känt igen mig själv som en person med bas, trygghet, stabilitet och lugn – vilket oftast stämmer. Jag har tänkt att jag är hemma så länge jag känner att de som betyder någonting för mig är nära. Jag hade inga problem med att flytta hemifrån i Uppsala, för att jag visste att mamma fanns runt hörnet. Och i Stockholm har jag dels min pojkvän, men också min ena bror och hans familj. Men ju mer jag tänker, desto mer hemma-känsla sitter för mig i sakerna — i föränderligheten.

Att själv välja hur mitt hem ser ut är otroligt viktigt för mig. Att tänka, mäta, googla och drömma är nästan lika viktigt som att faktiskt ha någonstans att sova. Hade jag fått för mig att sova i en hängmatta, hade det varit lika mycket hemma som att sova i mammas säng. Och på samma sätt kan jag nästan känna mig hemma var som helst så länge jag har en bra packad väska innehållande grejer jag själv har bestämt att ta med. Det blir så påtagligt då på något sätt – att jag alltid har mig själv och att jag kan själv. Jag vet inte om det handlar om en känsla av självständighet, eller om jag helt enkelt bara litar på min egna smak, haha.

Nu sitter jag i alla fall här i soffan, efter en dag på IKEA och väntar på att maten ska bli klar. Och jag är så nöjd just nu. Så lugn.

Img 5511

Img 5515

Img 5517

Vad behöver ni för att känna er hemma?

/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Poddelipodd

HERREGUD vad vi har släppt poddavsnitt under åren, hörrni. Är vi uppe i typ 300? Det är i alla fall nästan orimligt många. Att gå tillbaka i arkiven på vår hemsida (PILLERPODDEN.COM) ger mig inte bara en chock i hur många timmar vi har spelat in, utan också i hur MYCKET som har hänt genom åren. Både bra och dåligt självklart. För mycket kan man säga om min och Siris psykiska ohälsa, men att skratta – det är vi bra på.

S:2 #40 Att prata om att prata om det

S:2 #23 GUDRUN SCHYMAN GÄSTAR

S:2 21 Livepodd med CLEO

S:2 14 The Munk Dude

S:2 5 Ätstörd

#141 Depp förklätt i pepp

#119 Flensost och min lärare Kerstin

#113 Ett litet gammalt barn

Avsnitten jag har länkat är helt blandade och tagna ifrån olika säsonger och tider. Det är livepoddar, gästpoddar och vanliga roddar. Vi gråter och skrattar. Dessa avsnitt representerar oss, Pillerpodden, väldigt bra. Gör er en tjänst och lyssna igenom dem, du kanske lär dig någonting!

PUSS/E

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Överlevarguiden #52 – att dela

Igår träffade jag mig äldsta bror ute, ensam, utan barn, för första gången på jättelänge. Det är självklart svårt att hitta tid för oss båda att bara umgås på tu man hand, och som heltidsarbetande småbarnspappa finns det alltid saker som kommer upp. Men igår var vi av en händelse lediga båda två och bestämde oss för att ses någon timme.

När vi satt där och snackade om allt möjligt kom vi in på pappa. Min pappa, eftersom att vi endast delar mamma. Kalle var 16 år när jag föddes och var precis redo att lämna platsen han var uppvuxen på. Han förklarade att han där och då bara ville fly, en ganska vanlig känsla i den åldern. Att då få ett lillasyskon som dessutom inte hade samma pappa måste ha varit jättekonstigt. Vår mellanbror Viktor var vid den tiden 8, så för honom var det nog inte en lika stor omställning.

Hur som helst – min pappa och mina bröder delade livet med mig och mamma i lägenheten utanför Uppsala. Min barndom har jag alltid sett tillbaka på med glädje och kärlek, och jag minns inte att jag någonsin ens har reflekterat över att mina bröder inte skulle ha varit delaktiga i mitt liv. Jag har inte heller funderat så mycket på hur mina bröder upplevde pappa, de som ändå också kände honom väl. Igår delade vi en fin stund, jag och Kalle, där vi delade minnen om pappa ur olika perspektiv. Jag fick höra hur Kalle ur sitt 16-åriga pojkperspektiv upplevde det att helt plötslig ha en främmande man i köket, och jag berättade om hur pappa alltid talade gott om Kalle och Viktor. De betydde mer för honom än vad de nog trott.

Med lite inspo från gårkvällen får veckans överlevarguide handla om att dela minnen med olika perspektiv. Att påminnas om vad man har haft, förlorat, vunnit och hur det har upplevts ur olika synvinklar är jätteviktigt för att hålla perspektivet. Försök att hitta någon eller några du kan dela minnen eller frågor med, för att sedan kanske bilda dig en ny syn, eller bara förstärka din egen. Det är nyttigt!

Img 5367

/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Skriv mer om mellanlivet!

Igår var vi på AW på Bonnier. Det är alltid lika energigivande att träffa kollegor! Jag och Ems ser ju mest varandra om dagarna, förutom alla föreläsningsdeltagare. Det är lätt att glömma att vi har mycket folk runt oss.

Img 4023 2

Moas blogg hittar ni HÄR och Olivias HÄR.

Vi pratade mycket om prestationsångest. Jag upplever att det är mycket svårare att känna sig nöjd med en text, än en podd eller föreläsning. Det kanske handlar om vana, vi har ju släppt all prestation på podden sedan dag 1 eftersom vi inte trodde att någon skulle lyssna.

Img 4010

Det blev en del snack om innehåll också. 90% av allt jag publicerar, men också ser, är antingen rosenskimrande lyckligt eller nattsvart. Nykär eller rådumpad. Men var är inläggen om tiden där emellan? Paniken över att en hand inte längre hålls, eller frustationen när godnattsmset uteblev. Jag har saknat det, så jag tänkte försöka skriva det.

Img 4003

Sofias blogg har jag följt så länge. Kanske den sundaste hälsoprofilen vi har. Jag minns när hon skrev om hur fantastiskt det är med kanelbullar. Jag var inne i en matsvacka och förstod för första gången att gott = hälsosamt.

Nu sitter jag på ett tåg till Karlstad, min barndomsstad. Jag har länge försökt få med mig någon dit, och därför har det inte blivit av. Nu tog jag saken i egna händer istället. Det låter som en skitsak, men för mig är det ganska stort att våga omfamna självständigheten. Puss på er /S

 

 

 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Appar för en enklare vardag

Alla gillar vi appar. Spel, sociala medier, nyheter och väder. Det är ju så vi får vår information. När apparna dessutom förenklar ditt liv på de mest enkla sätten, älskar vi dem ännu mer. Jag tänkte tipsa om mina 4 favoritappar inom kategorin ”appar jag älskar som gör mitt liv lättare och mer förståeligt”.

Först ut är appen som vi pratat lite om i podden. Den heter CLUE och är en mensapp. Eller, det är inte bara en mensapp, utan en cykelapp. Vi som får mens har i och med det en cykel som påverkar oss på olika sätt. Fysiskt och psykiskt. Ibland är det lätt att glömma bort hur påverkbara vi är och att en deppig dag faktiskt KAN bero på att du har ägglossning, pms, pmds eller någonting liknande. I appen kan du tracka ALLT i din cykel. Vad du är sugen på, hur du känner för sex, om du är uppblåst, eller om du är bakis. Dessutom kan du koppla ihop din cykel med dina vänner, så att ni kan se var i cyklarna ni är. Det kan ju inte bara vara jag som älskar sådant?? LADDA NER CLUE!!! den har hittills varit revolutionerande för mig.

Bildresultat för clue app

Nästa app är IFTTT, som står för If This, Then That. Första ingen jag hörde om den här appen var på en konferens för kvinnor förra året. Jag åkte hem och laddade ner den direkt. I appen kan du se till att du aldrig glömmer matlådan samtidigt som att du kan titta ut för att se en rymdsatelit när den flyger över ditt hus. Dessutom kan du göra allt från att koppla ihop alla dina sociala medier och tända lampan i köket INNAN du är hemma. FRAMTID säger jag bara.

Relaterad bild

Den sista appen var okänd för mig fram tills väldigt nyligen. Kanske vet ni exakt vad den är, men jag tycker att den förtjänar att höjas till skyarna. Appen är SHAZAM. Ni vet när man hör en låt och älskar den, men aldrig kan lyssna på den igen för att man inte vet vad den heter? Då slår man bara på Shazam, som lyssnar i några sekunder och berättar det för dig direkt. Du kan till och med sjunga eller nynna på en slinga för att den ska kunna räkna ut vilken låt det är. MAGI tycker jag. Ladda ner!

Bildresultat för shazam

Det var allt för mig idag. PUSS!

/E

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

WE ARE STHLM

NEJ det är vi inte!! I alla fall inte 50% av oss. Men vi kommer hur som helst vara där och podda samt hålla workshop. Workshopen kommer att handla om hur det är att podda och hur man gör. Den börjar fredagen den 17/08 (alltså nu på fredag!!!) kl. 15:30–16:30 i the Podcast Zone och livepodden är 18:00–19:00 I the Social Zone. Vi kommer med andra ord vara där typ hela dagen, om man bara vill komma och kramas.

Mer info finns på We Are Sthlm´s hemsida!

Hoppas vi ses där. PUSS

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Överlevarguide #51

Tänk dig att du sitter i en situation du inte vet hur du ska ta dig ur. Du kanske har flyttat till ett ställe du inte trivs på, börjat jobba någonstans där chefen är ett svin, bestämt dig för att aldrig mer äta socker (NEJ, för guds skull) eller kämpar på i en relation som inte fungerar. Tänk dig då att du bestämmer dig för att ge upp. Att en gång för alla bara släppa allt och dra. Dra dit palmerna växer, dit ännu snyggare människor finns, dit där du kan vara din egen chef eller dit där frukost, lunch och middag innebär sockervadd/smoothiebowls/allt annat som du VILL äta. Föreställ dig att du kan må bra igen. Varför gör du inte det då?

Oftast handlar det väl ändå om att vi inte gärna vill ge upp. Vi vill kämpa tills knogarna vitnar, håret trillar av och skosulorna är nednötta. Men varför? För vilken sak? Att ge upp kan vara det absolut bästa, sundaste, vackraste och mest hälsosamma som finns.

 

Jag har gett upp många gånger, mina vänner. Ibland för att jag inte orkat mer, ibland för att jag blivit uttråkad. Ibland för att jag stått upp för mig själv, ibland för att jag inte trott tillräckligt mycket på att jag har kunnat. Jag har gett upp i försöket att inte äta godis på ett år (det höll ca 1 månad), jag har gett upp när relationer till vänner inte gett samma sak tillbaka som jag givit dem. Jag ger upp dagligen, men jag menar inte heller att det alltid är kul att göra det. Ofta är kampen att tillåta sig själv att ge upp svårare än att stanna kvar i den ohållbara/jobbiga situationen. VARFÖR är det så?? VARFÖR är vi så stolta i våra små liv?? VARFÖR??

Kanske handlar det om överlevnad, kanske handlar det om ”styrka”. Kanske handlar det om att våra reptilgener sitter kvar since år 1705 f.k, kanske är det bara inbillning. Jag tror att det handlar om att vi är så vana vid att tänka i ”stark” och ”inte stark”, och att vi dessutom lägger in värderingar i samma ord. ”Stark” innebär i det sammanhanget ”bra” och ”inte stark”, ”dålig”. Alltså är man dålig om man ger upp. Det är inte rocket science precis, och kanske inte min starkaste teori in life, men hur som helst vill jag uppmana er alla att prova att ge upp. Jag LOVAR att ni kommer växa som människor då!

/E

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..