En hel livstid senare

Jaha. Bloggen fick vila i en vecka. Jag dubbelkollade datumet för att se om det verkligen var så. En vecka, bara? Det känns ju som att det gått en månad. Jag har flugit fram och tillbaka från London till Stockholm fyra gånger senaste veckan (hit me with your klimatpredikan), det har nog bidragit till min desorientering. Nu är jag i Stockholm, sedan i onsdags. Jag sitter på ett café vid mig med hörlurar och kaffe och funderar över hur jag ska formulera mig. Eller rättare sagt hur jag ska förklara vad som händer. 

Vi kan väl börja med att konstatera att jag haft, och har, en kris. Den var väntad (och att den var det kan ha varit avgörande för magnituden av den. Alla vet ju att man inte ska trycka undan sina känslor, då imploderar man till slut. Varför följer man aldrig sina egna råd? Inte ens de mest basala? Gud).

Jag gjorde slut med C förra veckan. Det är svårt att förklara hur jävla stökigt det var just då. Framförallt från min sida. Jag har aldrig gjort slut med någon. Jag trodde det var jag som skulle vara samlad och han som skulle vara hysterisk men det blev visst tvärtom. Jag har inte gråtit så här mycket på år. Konstant, det blev till slut frustrerande att inte kunna sluta. Där satt jag, ensam i lägenheten vid Hötorget, och torkade ilsket bort tårarna som rann samtidigt som jag undrade hur i helvete jag skulle lösa det här. Det var inte bara ett break-up att hantera, det var allt runt omkring som måste lösas omedelbart. Jag hade ju ingenstans att ta vägen. Min lägenhet i Stockholm skulle hyras ut, mina saker var i London i en lägenhet som vi sagt upp, min familj var i Frankrike, jag har inget jobb som binder mig, ingen plan, ingen back-up. Var fan hör jag hemma? Ingenstans, verkar det som. Så går det när man hänger upp sin stabilitet på en enda person. Jättebra Olivia. 

Men det handlade inte bara om honom. Jag försvann också, när allt rasade. Eller: den idé av vem jag ska vara försvann och utan den har jag ingen aning om vad jag håller på med. Jag har successivt, det senaste året kanske, byggt upp en misstro mot mig själv och kört mitt självförtroende i botten och nu har jag inte ens mig själv att luta mig mot. Fantastiskt. 

Här kommer dock en liten vinst. Under de stökigaste dagarna lyckades jag faktiskt mobilisera mig och lösa upp alla knutar. Back-up-boende, visning, förvaring, biljetter till och från, uthyrning, sparpengar som placerats i fonder. En plan. Mamma sa: men ska du inte stanna i Stockholm. Jag hulkade: nej jag måste tillbaka till London.
Stolthet? Ren idioti? Vet inte. Det får jag grubbla på sen.

Och nu då. Med hjälp av mina klippor, Jasmin (ord räcker inte till för den människan) och Frida (som jag träffat _två_gånger_ men som ändå ställer upp som om det var det självklaraste i världen) har jag i alla fall kunnat skissa på en plan som jag jobbar på. Om den fungerar eller ej återstår att se.

Och vårt break-up. Vi träffades i London efter de där dagarna och åt middag och pratade och grät och garvade åt varandra och till slut kändes det ändå bra. Jag älskar honom så jag måste göra slut. Den motsägelsefulla meningen känns som det mest logiska jag skrivit på länge. Vi kanske ses igen och får det att fungera när jag rett ut mitt trassel, vem vet. Det hade varit så lätt att vara ihop och ignorera sprickorna, lika lätt som det hade varit att bara skita i allt och stanna i Stockholm och återgå till all trygghet men fan, det går inte. Det går verkligen inte.

Vi promenerade hem från restaurangen efter att jag hade förklarat detta och han sa: vad modig du är.
Då började jag gråta igen.

_MG_1450

Bild: Frida Thelin

Jag är hemma i Stockholm just nu och dagarna passerar i sådan långsam takt. Jag ligger i badkaret och fyller på med kokhett vatten och fryser ändå så jag skakar. Jag sover fjorton timmar om dygnet bara för att några dagar senare ligga vaken till gryningen. Jag dricker vin tills tankarna känns ännu mer bedövade och tittar mig i spegeln och tycker mig se spår av ångest inristad i hyn. Jag går in på Spotify och skrattar högt åt att han ändrat namnet på en spellista till ett internskämt. Och så gråter jag, igen, över att det behövde bli såhär knäppt för att äntligen kännas kristallklart. 

 Det var det. Vi hörs snart igen. <3 

  1. Har varit så orolig över dig ❤️ Sköt om dig fina fina du och kom ihåg att det alltid finns folk runt om dig du kan luta dig mot

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Läget just nu

Hej på er. Hur mår ni? Vaknade upp igår morse med svullen hals och feber. Var således helt däckad och låg i sängen hela dagen. Febern gick över mot kvällen och idag vaknade jag frisk, men halsen gör fortfarande ont. Så knäpps egentligen, det slog verkligen till på en natt.

45683740_560459571086509_1126380698366640128_n

Mår faktiskt sådär i största allmänhet, det är mycket som händer och många olika knutar att lösa upp. Det blir väl så ibland. Vet inte var jag ska börja för att få ordning på mitt liv, försöker ta tag i en sak i taget och låta det jag inte kan påverka bara få vila. Eller något. Gud, är så innerligt trött på mitt eget huvud. Vill bara plocka ur det och lägga det på hyllan och sova jättelänge tills jag kan tänka klart igen. Det går över, jag vet, men ville bara säga det. Bloggen får vila lite medan jag reder ut allt. Hoppas ni förstår. Vi hörs snart <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Recension: I love Dick 

ANNONS: Inlägget innehåller en reklamlänk

IMG_0431-2

Jag har läst Chris Kraus auto-fiktiva bok I love Dick (här hittar ni den). Stal med mig den från lägenheten i Cannes och sträckläste på flyget. Vilken jävla bok, va. 

Den kom ut först 1997 (så många fantastiska saker som hände det året, va?) men började bubbla nu för några år sedan igen, kanske på grund av feminismen som vuxit sig allt starkare under detta årtionde. Hur som, den handlar om filmskaparen Chris som är tillsammans med den kreddige franske kritikern Sylvére som är betydligt äldre än hennes 40 år. På en middag träffar hon Sylvéres kollega Dick – en konstkritiker som hon blir besatt av. Chris börjar skriva brev till honom tillsammans med sin make och ser det hela som ett konstprojekt, mer eller mindre. Handlingen kretsar kring hennes besatthet av Dick men ändå inte. 

IMG_8561

Trots att den är så liten är boken verkligen tung. Varje sida kräver full koncentration, annars tappar man tråden totalt. Vissa partier kan vara ganska tråkiga — som när Chris ger sin in på att förklara olika utställningar eller liknande och berättar om olika konstnärer, men det blir enklare om man bara accepterar att man inte kopplar vem hon pratar om eller ibland ens vad hon pratar om. Hoppa inte över sidorna! Särskilt beskrivningen av konstnärinnan Hannah tyckte jag om. 

IMG_2583

Jag ska försöka sätta fingret på varför jag gillade den så mycket. Vissa stycken är som sansade raseriutbrott. Sylvassa, lekfulla synliggöranden om strukturer som bara presenteras med lätt likgiltighet — inte med resignation, snarare fascination. Hon studerar Dick på ytan, objektifierar honom som män så ofta gjort med kvinnor, och tilldelar honom attribut helt skamlöst utan att lyssna på hans protester. Hon gör honom till ett föremål för sina egna fantasier vare sig han vill eller inte, och i vissa stunder tycker man synd om honom: han har inte bett om hennes kärlek, varför kan hon inte låta honom vara? Måste en människa stå ut med någon annans besatthet av en? 

Besatthet är, för övrigt, ett jävligt fascinerande ämne eftersom det är så vanligt att killar handlar på den fritt och utan konsekvenser (han stalkar inte, han uppvaktar. Han ger aldrig upp! Så gulligt) medan tjejer genast stämplas som psykotiska häxor. Gud, kan hon inte ta en hint? Det finns något befriande i att läsa om Chris totala brist på skam när hon öppnar upp sig om alla sina känslor inför honom. 

IMG_9165

I linje med citatet ovan är Chris Kraus bok precis det hon beskriver: intressant, för att hon är kvinna. Jag tycker mig se saker annorlunda efter att jag läst I love Dick. Framförallt ser jag kvinnors verk annorlunda; vi diskuterar så ofta kring huruvida kvinnliga verk är feministiska eller ej, när själva verket i sig är intressant för att det är en röst som inte hörts förut. Alla kvinnors berättelser, alla kvinnors verk, alla kvinnors tankar är intressanta just för att de inte förut givits utrymme. Således blir det inte en fråga kring bra eller dålig feminism utan en fråga om konst, och hur just hennes uttryck ser ut. Vi har så många ämnen att avverka som redan formulerats av män. Besatthet, otrohet, sexualitet, kriminalitet, sinnessjukdom, grymhet, skam: allt det som redan berättats om. Nu är det tjejernas tur att prata.

Här hittar ni boken. 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hemma, igen

Jag landar i ett täcke av moln. Flygplanet studsar mot landningsbanan, en av tjejerna som sitter på raden bakom utbrister ”oj, var vi så nära marken?”. Jag fattar förvåningen. Dimman tycks ha sänkt sig några hundra meter ner från himlen sedan jag senast var här. 

Fick några timmars sömn inatt men inte många, på väg hem till lägenheten är jag snurrig av trötthet. Dricker en kopp kaffe med min hyresgäst innan hon vinkar hejdå och jag tänder rökelser för att utplåna doften av henne och göra rum för min egen. Tar tag i alla ärenden på en gång; jag vet att jag kommer somna om jag lägger mig ner. 

Promenerar nerför Kungsgatan i olika nyanser av grått. Allt är så obehagligt främmande, som om jag drömt att jag bott här, det har bara gått en månad men det känns som om jag varit borta i flera år. Jag inser att det inte är miljöerna utan det faktum att jag skurit av, distanserat mig, gjort min stad till en främling med ett bekant men ointressant ansikte. Jag passerar vålnader av mig själv, vissa av dem studsande, vissa trasiga. Fram och tillbaka. Upp och ner för Kungsgatan. Varje morgon, varje kväll, varje helg, varje natt. Under de tidiga vårmånaderna minns jag inte ens vad jag gjorde. Vi drabbas väl alla av det, vi svenskar: mars-psykosen, när vi haft en total soltid på 17 minuter de senaste veckorna, när snön smälter bort och viskar om vår för att sedan fastna på marken igen, någon dag senare, när mörkret och kylan är så kompakt att man känner sig lamslagen.
Jag tänker att det är så det måste kännas för råttor i en bur.

_MG_1450

Ja, ja. Det är ju ändå mitt hem. Jag känner det när jag slår in koden och går in i trapphuset, tar hissen upp till min lägenhet och allt doftar precis som det gjort i två år. Mina böcker står uppradade i bokhyllan. Mina duntäcken mumlar löften om drömlös vila.

Allt är precis som vanligt. Det är tryggt. Jag kan njuta av det nu när jag vet att det inte kommer driva mig till vansinne. När jag kan landa här, hämta andan, och sedan fortsätta riva murar. 

Det är fint att vara hemma. 

  1. Rakt in som alltid Olivia<333 precis så jag känner för min hemstad.. vågar mig dock nästan inte tillbaka för ser bara massa Ebba som går itu bakom varje hörn</33

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

5 par favoritskor

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

När ni läser detta sitter jag på planet på G till Stockholm. Medan jag går igenom helveteskontrollerna på Heathrow och stirrar ut på det grå landskapet som passerar förbi ombord på Arlanda Express tänkte jag tipsa om skor. Jag älskar skor. Jag har väldigt många par skor och jag har egentligen slut på ursäkter för att köpa nya men jag tänker att jag inte konsumerar så mycket annat så detta får bli mitt undantag. 

BeFunky-collage (20)
Sneakers, 349:- // Guldsandaler, 399:- // Pumps, 299:-

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag nästan alltid går i klackar. Fan, vad jag älskar det. Jag är rätt lång men med en extra decimeter blir jag en mindre flaggstång – UNDERBART på klubbar/barer när jag kan titta ner på män. Klappa dem på huvudet. Lol. Nej men fastnade verkligen för guldsandalerna, så jävla snyggt med strumporna. Och pumpsen. Ändå helt okej imitation av den klassiska MahaloBlanik-modellen. 

BeFunky-collage (18)
Lackboots, 499:- // Silverboots, 599:-

Silverskorna är favoriten även om jag inte skulle tacka nej till lackboots. Hittade för övrigt dessa som tyvärr verkar vara slutsålda online, men hur fina? Jag har ett par sådana fast lårhöga. De är skräckinjagande.

Hoppas ni mår bra mina fina. Vi hörs när jag har landat i Stockholm! Puss på er

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Veckans lista: hemresa och att bygga en berättelse

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

Hej på er! Måndag! Jag sitter i skrivande stund och dricker kaffe bredvid vår värmefläkt. Det är svinkallt i lägenheten. Det var faktiskt en grej som många varnade för innan jag flyttade hit, att de flesta lägenheter har väldigt tunna fönster så temperaturen sjunker rejält på vintern. Jag och Christian hittade den lilla värmefläkten undanstoppad i ett hörn och sedan dess har den gått nästan dygnet runt, den är liten men KRAFTFULL som fan. Frida och hennes kille var här i helgen och cirkulerade fascinerat kring den med stora ögon. Var har du hittat denna?! Haha. Nog om det. Vi kör en liten lista. 

BeFunky-collage (21)

Veckans planer
Imorgon åker jag hem till Stockholm för att gå på möten, checka ut min hyresgäst, träffa banken och så vidare. Hade nästan räknat med att jag skulle behöva komma hem ungefär nu för att ordna med smågrejer. Så det är vad jag ska pyssla med! Träffa kompisar också. Blir mysigt.

Veckans serie
House of Cards, sista säsongen. Brände av den under helgen. Fan, fan, fan vad Robin Wright är bra som Claire Underwood. Fick gåshud cirka 70% av tiden.

Veckans skrivande
Duckar lite inför skrivandet. Det går sådär. Är inne i en period då jag är helt och hållet övertygad om att jag inte kan skriva, att det var något jag kunde förut  men att jag tappar det mer och mer för varje dag. Är lite dramatisk av mig. Men så får det vara. Jag måste läsa mer.

Veckans köp
Alltså nu ska jag ju hem till Stockholm och då tänkte jag svänga förbi Gina Tricot och plocka upp några grejer jag velat ha ett tag. Jag har skrivit om några av plaggen förut men jag är bland annat sugen på den här mörkgröna tjocktröjan. Känner att jag behöver fylla på med varmare kläder. Ska åka till Sthlm med en tom resväska.

Veckans läsning
Jag fick två böcker av Christian i födelsedagspresent, den ena heter Into the Woods av John York och hur man bygger en berättelse. Började läsa en bit av den på metron och fick ett pirr i magen, den verkar så bra. Här hittar ni den.

Veckans inlägg
Jag skrattade högt åt mig själv när jag insåg att den där recensionen av Kings Att skriva har varit utlovad i flera veckor nu. Som den fantastiska prokrastinerande, oföretagsamma människa jag är skrev jag istället en annan recension! Hah! Men den kommer jag lovar. Den här veckan kommer ni få avnjuta en recension av I love Dick istället. Inte helt dåligt va?

  1. Hej Olivia!
    Nästan lite komiskt att du för tillfället tror att du inte kan skriva. Jag ville nämligen berätta över min fascination för dina texter. Ditt skrivande är verkligen träffsäkert och jag förundras hur du varje gång lyckas leverera fanatiska texter. Du har en lysande begåvning!
    Till sist vill jag tacka dig för den kompententa samt medryckande blogg du bedriver <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Droger: Bruk, missbruk och när man ska söka hjälp (del 1)

Dags för uppföljningen av min lilla utsvävning förr-förra veckan.( Jag gör sådant ibland, rivstartar ett projekt och sitter sedan där och ba :/ när jag kommit ur min maniska period och inte orkar ta tag i alla lösa trådar jag spridit omkring mig som brödsmulor. Jag måste öva på det där med kontinuitet.) Vi kör. 

IMG_4707

Knark. Jag skrev som bekant ett inlägg om hur man överlever avtändning på kokain. Det togs senare bort eftersom det stred mot någon värdegrund. Jag fattar – det var lite random att helt plötsligt börja snacka knark från ingenstans utan att angripa ämnet från rätt ände. Jag skrev således ett annat inlägg, en uppföljning, där jag förklarade hur jag tänkte kring droger och bad er ställa frågor. Den frågan som var överlägset populärast var: hur mycket är för mycket? Vilket leder oss till följdfrågan: kan man ens knarka ansvarsfullt? Är bruk alltid ett missbruk? Finns det så kallade riktlinjer för hur man ska ta droger, eller är all användning livsfarlig? 

Jag funderade på hur jag skulle ta upp detta utan att trampa någon på tårna eller ännu värre, ge er fel råd. Jag är ju egentligen inte i position att ge någon råd över huvud taget. Men! Jag ska försöka vara diplomatisk och demokratisk och PK inom rimlighetens gränser när jag diskuterar kring detta. Jag delar upp dessa inlägg i tre delar. I denna tar jag upp om man kan ta droger ansvarsfullt. Yay lets go: 

Kan man knarka ansvarsfullt?
Enligt mig: ja. Jag tror att det finns vissa personer som kan ta droger utan att det går överstyr. Det mest självklara beviset för den tesen är alkohol. Oerhört beroendeframkallande, farligt och trots det tillgängligt för allmänheten. Många kan dricka utan att det blir ett problem. Med det sagt tror jag att det beror på person till person; vissa har anlag för beroende, andra inte. Vissa dricker verkligen med måtta, andra måste se över sina vanor. Jag tror inte man kan dela upp missbruk och bruk i två svartvita kategorier, jag tror det finns grader av helvetet och genom att vara medveten om hur man använder droger (som ex. alkohol) kan man se beteendemönster som säger ganska mycket om var man ligger på skalan.

Jag tänkte ta mig själv som exempel. Jag tvivlar på att jag har anlag för beroende men jag är definitivt en vanemänniska – jag har oerhört svårt att byta mönster. Därför kan alkohol bli ett problem för mig. Jag gör inte klassiska misstag som att fortsätta dricka när jag är full eller dricka mig svinberusad när jag mår dåligt. Faktum är att jag sällan blir packad, jag lyckas ofta hålla saker på en rimlig nivå. Däremot dricker jag ofta. Ett glas till middagen. Ett par AW:s i veckan. Rödvin till filmen ”för att det är mysigt”.  Det är, eller kommer utan tvekan att bli, ett problem om jag inte är försiktig. Jag förstår att jag bäddar för ett missbruk, eller åtminstone en (o)vana som kommer bli jävligt svår att bryta ju äldre jag blir.

Jag har den insikten i bakhuvudet och jag gör så gott jag kan för att vara medveten om dessa vanor. Verkligen se när jag dricker. Det blir så himla mycket lättare (och jobbigare) när man noterar sitt intag för plötsligt ser man att det inte alls är så lite som man trott. Det är faktiskt ganska mycket. Och ganska ofta.

Så – ”knarkar” jag ansvarsfullt?

Om jag skulle ge ett råd är det detta: se över dina vanor på ett brutalt ärligt sätt och vara medveten om hur du brukar droger. När du säger att det är någon gång i månaden, är det verkligen det? När du säger att du bara tar en lina på helger, gör du verkligen det? För om du ljuger för dig själv kommer saker och ting snabbt gå från riskzon till faktisk situation och plötsligt sitter du där med ett missbruk som etablerats (och eskalerat) nästan utan att du märkt det. Ljug inte. Var ärlig. Kommer du fram till ett resultat som skrämmer dig är det dags att bromsa in. 

Beroende uppstår enkelt, snabbt och är förödande svårt att bli av med när man väl är där. Överskatta inte dig själv och tro att du är en av få som klarar av att bruka utan att hamna i riskzonen: better safe than sorry, eller hur? Om du nu ska ta droger (alkohol inkluderat) så krävs det en hel del för att inte falla dit. Tvekar du över om du klarar av det? Då gör du det förmodligen inte. 

Här har jag samlat era svar på frågan Kan man bruka utan att missbruka? 

BeFunky-collage (12)
BeFunky-collage (11)

  1. Om man tänker ansvarsfullt som att ingen far illa längs vägen då?
    Kaffe, kött och bananer är exempel på produkter som ofta produceras oetiskt med tanke på medarbetarna eller djurhållning. Men här finns begränsningar enligt lag som styr hur det får gå till och inte.
    Drogindustrin fungerar ju inte på samma sätt. Samhällen trasas sönder och dödsfall är inte ovanligt på vägen från plantage till att vi har en lina framför oss. Vad tänker du kring detta?

  2. Det är förlåt så jävla korkat att säga att vissa kan knarka utan att det blir problem.
    1. Du vet aldrig exakt vad du köper. Droger är olagligt, marknaden är svart, det finns inga garantier för att det du köpt verkligen är det. Tex många som trott att de köpt heroin men fått fentanyl som är mycket starkare och sen dog för att dom tog för mycket. Men även som mediciner har alla tabletter olika styrka och alltså potens, du kan aldrig veta vilken potens den tabletter eller linan framför dig har. Eller om det bara är råttgift och du kommer bli förgiftad istället och dö på plats.

    2. Vissa droger och vissa personer skapar missbruk efter att ha brukat en drog en gång, om man är på ett sånt ställe i livet, i dom kretsarna & kanske har något annat dåligt hänt samtidigt som gör att du inte mår bra. Hur kan du stå för det här inlägget om det finns risk att ens EN person hamnar där?

    3. All forskning visar att en drog leder till en annan. Inkörningsporter är liksom inte hittepå. Jag själv har jobbat på infektionsavdelning med inriktning missbruk och det är liksom inget att sträva efter. Om du börjar med koks på klubben, sen tar du något tyngre, något ännu tyngre och sen heroin. Ditt liv kommer inte bli särskilt långt och det är extremt respektlöst att skriva det här inlägget mot alla dom som dött i sitt missbruk.

  3. Fruktansvärt naivt skrivet, tycker jag, även om du förmodligen menar gott. Blir konstigt när någon som har haft kokain som en kul festgrej vid 18 års ålder ska angripa ett så stort problem och komma med erfarenhet som inte finns. Det går inte att säga ”ljug inte, var ärlig” till någon som har ett missbruk. Tro mig. Jag har varit där, och det läskigaste som finns är ju att man ljuger så innerligt för sig själv och andra att man själv tror på det. Problemet är ju också, med ett beroende, att det är för sent när du väl är där. ”Bromsa” funkar inte. Är du beroende har du gått förbi alla spärrar. Jag förstår din tanke, men det här normaliserandet är obehagligt. Det är såhär man VILL att folk ska resonera, men det är oerhört blåögt att tro att det fungerar så. Jag gillar verkligen dig och din blogg, men det här är som att läsa en tolvårings ord kring alkoholism. ”Sluta drick om du dricker för mycket”. Jo, tjena. Bättre kan du, Olivia!

    1. Du förstörde ditt argument i samma sekund du bagatelliserade hennes missbruk. ”Som en kul festgrej vid 18års ålder”. Och sen fortsätter du med ”tro mig, jag har varit där.” Vrf är du en bättre förespråkare?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Readers Friday: ”Tjejer är så känsliga”

Vill du också skicka in din text? Maila mig på readersfriday@gmail.com eller gå med i vår Facebookgrupp. Glöm inte att säga om du vill vara anonym eller ej. 


Armarna korsade, käkarna som är sammanbitna. Läpparna sammanpressade till ett smalt streck.  Hjärtat som slår i samma takt som den dånande musiken från huset. Vredet som vill trycka sig fram från maggropen till halsen, ut genom läpparna, få mina känslor att beröra honom som elektriska stötar, väcka honom ur hans dimma. Vill säga du förstår väl att jag blir ledsen och han ska svara jag är så hemskt ledsen, jag menade det inte, du vet hur starkt jag känner för dig och du gör mig verkligen till en bättre person men främst så ska han säga: jag behöver dig så mycket.
Det blir inte riktigt så. Men man får väl bara acceptera att man inte alltid kan få som man vill, så är det väl bara.

”Vad håller du på med.” Det är liksom inte ens en fråga jag ställer. Men han undviker mina ögon, jag tittar upp på honom, han är så lång och han måste liksom titta ner för att se mig, det är väl ganska illa ändå på något vis. Att han alltid ska vara överst och titta ner, alltså. Att han antingen kan välja att inte se mig, eller bara se mig som mindre. Han röker och betraktar molnet som bildas i den kalla luften och jag känner hur mina fötter domnar bort medan jag står utan skor och i strumpor som har blivit trasiga, bildat hål i tårna utav gruset jag behövde trampa på för att få prata avskilt med honom. Ute på en frostig asfalt talar jag så lugnt jag kan, jag får inte vara arg, inte på riktigt, då tycker han att jag är jobbig, så jag försöker resonera sådär väsentligt och ge honom relevant fakta utifrån mina iakttagelser, så att säga. Jag får inte heller slösa mina ord, utan allt måste vara så sakligt som möjligt, annars lyssnar han inte, eller det gör han nog ändå inte, eller jo det gör han, han säger ju att han gillar mig, eller nej han lyssnar nog inte, men man kanske inte behöver lyssna på någon även fast man gillar dem, man kanske bara är en frånvarande person, det kan man ju inte hjälpa isåfall, han duger, han duger, han duger verkligen för mig, han är ju så fin egentligen. Han kanske bara har svårt att visa det. Och så fortsätter jag prata, säga allt som bränns inuti som tappar laddningen i hans närhet och bemöts av tjejer är så känsliga och du måste fan chilla lite och gör inte en grej av allt. Och hans hand stryker min arm och säger du överreagerar och nu släpper vi detta. Han kontrar med att han fryser så vi går in igen. Jag kan ju liksom inte tvinga honom att stanna kvar där ute i kylan, trots att han till skillnad från mig står med jacka och skor och jag i t-shirt, kjol och strumpor. Trots att jag skakar, tänderna hackar och mina fingrar har blivit blålila, så vill jag ändå inte ge upp, men han ger mig inget annat val. Han diagnostiserar mig med ”psycho-beteende”, placerar sina ord som tyngdvikter över mina och plattar till dem. Övertygar mig medan han drar mig intill sig: kom igen, nu går vi in och har kul istället, varför vara sur när man kan vara glad. Han släpper cigaretten i marken och trampar på den, låter den tappa sin glöd. Utplånar den tills den bara är spår av aska.

Flera steg framför mig rör sig hans skepnad, och så väser han när kommer in i huset igen som luktar svett, alkohol och rök och känns precis som tinnitus i levande form. Han får ryggdunkar av hans äckliga, nej säkert jättetrevliga vänner, och jag smiter in på toan som ligger precis vid hallen. Lutar mig över handfatet och betraktar mig själv i spegeln. Ögonvitorna som blivit röda och mascaran som smulat sig, läppstiftet som smetats ut. Jag tar en tops och rättar till hela mig, det kräver en hel del, det är så mycket med mig som måste ändras, jag måste till exempel sluta att vara så jobbig. Var jag ens tvungen att ta upp det där jag kände med honom? Herregud, vad håller jag på med? Tänker i samma stund som jag ler prövandes mot spegeln att jag nog bara är lite full, han har rätt, jag överreagerar verkligen. Så jag går ut igen till alla människor som trängs och skriker och dansar och hånglar och välter vaser som krossas ner i golvet. Jag låtsas att jag inte längre fryser, trots att luften från samtalet ute på asfalten bildat knottror på mina nakna armar.


Skribent: Inenes Kjelbye
Bogg: nouw.com/ineees

MEN HUR TUNG VAR INTE DENNA!

  1. Fan vad grym text.
    Minns när du publicerade konceptet readers friday för första gången för kanske ett år sedan och så satt jag sent på kvällen, efter midnatt om jag minns rätt, och slängde iväg min text till dig. Det blev den första readers friday som du publicerade. Och jag måste bara säga att det verkligen har peppat mig att fortsätta skriva. Även fast jag har lagt det på is så blir det ändå som en påminnelse: jag kan.
    Följer fortfarande din blogg, kommenterar sällan, om ens alls. Är bara en siffra i din läsarstatistik men måste ändå visa tacksamhet för din dig och din blogg. Du är fantastisk, underhållande och en grym författarinna. Tack! <3

    1. M! Åh klart jag minns. Jag och mamma satt i Cannes och läste din text om och om igen, den var så jävla bra. Fortsätt skriva!! Vore så kul att läsa något mer av dig!!
      Massa kramar <3 <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Att överleva London

Hej gänget!
Jag sitter i skrivande stund på ett café i Marylebone. Har helt vänt på dygnet, vaknade jättesent idag så är lite förvirrad (gud, när är jag inte förvirrad?). Hur som! Tänkte kika in och säga hej. Trots att det inte märks har jag bloggat massor — inläggen kommer upp allteftersom, det är himla nice att känna att man har tidsinställda posts så att man inte behöver stressas sönder om man inte hinner sätta sig ner. Min uppföljning om ämnet Knark kommer imorgon. Det ska bli spännande att se hur det tas emot. Har delat upp diskussionen i tre delar för att kunna avverka alla så noggrant som möjligt. 

BeFunky-collage (16)

I förrgår fotade jag med Frida. Vi bokade bord på Sketch (ni har säkert sett bilder därifrån men de gör inte stället rättvisa. Seriöst sjukaste restaurangen jag varit på) och rev av några temabilder som blev så sjukt jävla bra. Alltså fantastiska, hon är så duktig! Slutade med att vi hängde i flera timmar och snackade om allt möjligt. Himla fint att träffa en tjejkompis här i London. Vi ska ses igen på lördag, längtar.  

IMG_9212

Frida vid Carnaby. <3

Hade ett litet sammanbrott i veckan. Stod och väntade på en buss som inte kom, mitt i natten, hade gått omkring i cirklar för att hitta stationen och det började regna och allt var förjävligt. Känns som om jag väntat på att bryta ihop. Varenda människa jag träffat har varnat mig för London; det är en tuff stad, det är svårt att känna sig hemma och det tar lång tid innan man verkligen landar. Eller som Christian sa: här gäller det att överleva. Jag minns att jag kände samma sak i Paris. Första veckorna var fantastiska, sedan tog det månader av tårar och frustration innan jag lärde mig att älska staden. Det är svårt att flytta utomlands. Småsaker i vardagen som är helt nya, nyanser i språket som man inte förstår, bara att handla mat kan vara ett helvete om man inte vet vad hur det funkar. Rusningen vid Oxford Circus mellan klockan 18-18.30 när man är sekunder från en panikattack. Att inte hitta hem för att kartan visar fel, igen. Att sätta sig på metron bara för att inse att man åker åt fel håll och inte veta hur fan man tar sig tillbaka. Det bygger upp en frustration som till slut bara exploderar. Jag låg i sängen med C och grät i någon timme. Nu känns det bättre. Jag kör på. Till slut kommer det släppa och kännas som hemma. Ni som bor här, hur gick det för er? När började ni ’landa’ på riktigt i den här stan? 

IMG_9219

Ikväll ska vi på lägenhetsvisning och sedan hem och packa – Christian åker till Stockholm imorgon så jag har helgen för mig själv. Vemodigt. Men kommer nog också åka hem nästa vecka för att bocka av några möten och liknande. Vi kom överens om att en tripp till Sverige skulle göra oss gott. Vi behöver påminnas om varför vi flyttade hit. Och längta tillbaka lite. <3

  1. Det tog mig nog tills jag började jobba och plugga här som jag verkligen började känna mig hemma. När jag hade en ordentlig vardag och började känna folk. Första 1.5-2 åren var jag mest med min kille och gjorde inte så mycket så det blev lite svårt för mig då jag inte kände att jag hade ett eget liv här, men det var ju bara mitt egna fel för att jag inte gick ut och skapade mig ett liv här. Nu efter 3.5 år här älskar jag det och skulle aldrig byta ut mitt liv här för något i hela världen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Wishlist – november 2018

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

BeFunky-collage (15)
November är här. I sällskap av torr hy, risigt hår och brist på varma kläder. 🙂 Nej nu ska vi inte vara negativa. Här är mina favoriter för denna höstmånad:

OBS. Lyssnat på era klagomål och ordat så att länkarna kommer upp i nytt fönster! 

BeFunky-collage (14)

Återfuktat hår
Det är tvåtusenarton. Vi har lämnat torrt hår bakom oss. Jag använder mig av Maria Nils serie Soft (REA!) och har gjort det slaviskt ända sedan jag började för två år sedan. Utan tvekan mitt favoritmärke vad gäller hårvård. Särskilt besatt är jag av deras hårolja som doftar godis :’). Nu börjar dock mina små flaskor ta slut så jag måste inhandla nytt, kanske ska börja med en annan serie? Har provat Heal som doftar extremt gott. Alltså tips för er med torrt hår!! Annars kan jag verkligen rekommendera Moroccanoil. De ligger på 40% REA på bangerhead just nu o.O In och kika här!
Annars har jag verkligen varit sugen på att prova Olaplex ett bra tag nu. Någon som har erfarenhet av den? När jag var och fixade håret hår Styleport i våras talade min frisör om den som om det var hennes eget barn. Hon visade bilder på sitt hår före och efter behandlingen och jävlar vilken skillnad det var. Här hittar ni produkten (som används som behandling för torrt/skadat hår).

3_desktop_se

Icona x Gina
Party! Glitter! Allt jag aka er skata går igång på. Jag kikade lite på den här palettkjolen och kunde inte bestämma mig om den var tacky eller snygg, kan ni ge mig lite hintar? 🙂 Litar ej på mig själv. Annars är den här kjolen to DIE for och såklart dessa utsvängda glitterbyxor. Älskar. DOCK. Trenden med sådana här shorts – ska vi prata lite om den? Vet inte om jag någonsin kommer haka på det där djävulskapet.

d49cf2b3a257e3c21b028cfcf6e570a8

Glow
Fick hem denna på posten och precis börjat använda den. Funkar nästan lika bra som Dior Glow Booster (som kostar typ 1000 kr men som är det bästa jag provat). Den här ger direkt en mjuk lyster, blir helt varm när jag använder den. Jag brukar ”klappa” in den i huden (en makeupartist lärde mig det när jag var femton), gör att man ser lite piggare ut. Kan vara bra om man är som jag: genomskinlig under vintern.

f6abaee515de0ab9ae3f1355c445fd2c

Ljus
Vi fortsätter lite på inredningsspåret även i November månad. Jag har äntligen hittat billiga doftljus. De jag tipsade om förut (och de jag köpt själv) har varit ganska dyra eller relativt fula om man går ner i pris, men efter att ha scrollat runt lite på Mio hittade jag dessa som är precis sådana jag vill placera ut exakt överallt i mitt hem. ÖVERALLT SA JAG. Dessutom har de fina, fina lyktor och ljusstakar jag tycker ni ska kolla in. Som den här i mörkgrön marmor för trettionio kronor. Jag menar.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

5 insikter om London

ANNONS: Inlägget innehåller en reklamlänk

Salut. Läget? Dag 28 här i London, känns för en gångs skull som om den faktiska tiden stämmer överens med ens egen uppfattning. 28 dagar är rimligt.
Tänkte berätta vad jag kommit underfund med under min tid här. 

IMG_0398-2

1. Jag har accepterat det faktum att jag kommer bli påkörd. Det finns ingenting att göra åt saken. Till följd av detta har jag utvecklat en enrom dödsångest och varje gång jag går över gatan ser jag mig omkring tio gånger innan jag vågar mig ut på vägen. Men det spelar ingen roll för det kommer ändå alltid någon jävla bil rusandes i en orimlig fart från typ en gömd bakgata som bara uppenbarar sig på tisdagar mellan klockan 10.56-10.57 och ger ifrån sig ett krigslarm så fort jag satt min fot på gatan. Har minst två sammanbrott om dagen.

2. Begreppet ”gå i cirklar” har nått en ny nivå. Numera räknar jag med minst en och en halv timmes förvirrad promenad innan jag når slutdestinationen. Imorse gick jag runt samma kvarter tre gånger innan jag förstod att jag inte kom någon vart.

3. Behövde inte ta det svåra beslutet att sluta röka. London gjorde det åt mig med sina 150:- / pack-priser. Halleluja.

4. När vi ändå talar om priser. Den här staden gräver stora hål i ett sparkonto jag inte ens har. Seriöst, jag har nya mått för hur rik jag vill vara. London-rik. Inget annat räknas. 

5. Jag var orolig över mina alkoholvanor innan jag kom hit och insåg att folk här bokstavligen marineras i öl. Frukost, lunch, middag. Helt otroligt.

IMG_0397-2

Finns såklart massor att dela med sig om den här staden. Den är väldigt speciell. Men jag trivs verkligen. Hoppas på att stanna här till sommaren i alla fall. 

Annars? Idag ska jag fota (!!) och det ska bli himla kul. Vi snackade om 90’s tema. Typ en t-shirt och höga jeans. Kanske de vita skorna jag visar er hundrafemtiogånger nu. Vet inte om de är 90’s? Har ingen koll. Kommer säkert bli super. Vi hörs snart gänget. 

  1. I was curious if you ever considered changing the structure of
    your website? Its very well written; I love what youve got to say.
    But maybe you could a little more in the way of content so people could connect with it
    better. Youve got an awful lot of text for only having one or two images.
    Maybe you could space it out better?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Veckans lista: ekonomi, scenkläder och fotosession

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

Hej på er!! Återigen, sorry för dålig uppdatering. Känner mig lite manodepressiv. Vet att man inte ska slänga med diagnoser men symptomen stämmer rätt bra in på mig. Under vissa perioder har jag helt överdrivet mycket energi och producerar som en galning men sedan dippar jag och behöver 12 timmars sömn per dygn för att orka dagen. Well. Well. Vi kör en veckans lista.

_1330743_Fotor

Veckans planer
Eh. Skriva? Jag vet inte. Känner mig lite förvirrad för tillfället, har inte några fasta uppdrag att ta tag i så det blir mest blogga, skriva och maila. Ringa försäkringskassan, fixa med ekonomin, förbereda inlägg. Jo juste, imorgon ska jag ju fota!! Det ska bli himla kul. Längtar.

Veckans låt
Min vän Joel har släppt en låt som heter Friends (han går under artistnamnet Ourchives), den har ta mig fan gått på repeat i mina lurar sedan den kom ut. Lyssna! Svinbra.

Veckans roliga
Som sagt. Fota. Har snackar ihop mig med en en tjej som bor här i London (här hittar ni hennes Instagram!) och vi har planerat en liten shoot imorgon. Tror seriöst det kommer bli fett. Har inte fotat på jättelänge, kan bero på att jag känner mig mindre snygg än förut. Tittar på gamla bilder och ba ”när jag var ung…” lol. Det sitter i mitt huvud. Jag vet det.

Veckans skrivande
I fredags hade jag en sådan jävla dålig skrivdag, kände mig helt låg. Så i lördags lade jag den berättelsen på is och började med renskrivningen av en annan som redan är klar. Och nu är jag helt inne i den. Kanske blir så att jag bara jobbar med det manuset istället för ”Hanna”, vi får se. Just nu känns det svinbra. Lär väl ändras.

8_desktop_se

Veckans craving
Vill ha allt från Icona Pop x Gina Tricot!! Särskilt jeansjackan + byxorna som jag såg Kenza bära på Instagram, detta set alltså. Känns som scenkläder? Vet inte riktigt när jag skulle få tillfälle att bära dem men ja. Vill ha dem ändå.

Veckans läsning
Just nu läser jag om Twilight-serien pga olika anledningar, främst kanske för research (Meyer har ett visst sätt att strukturera som jag vill komma åt) men också för att: fan vad bra de böckerna är. Så mysiga.

Veckans fråga

Skärmavbild 2018-10-29 kl. 18.56.00

Förstår att det kan verka lite förvirrande. Jag får min inkomst från bloggen, från att sälja artiklar som frilansskribent samt från min lägenhet som jag hyr ut. Det blir inte mycket över (som du säger: London är svindyrt) men det funkar just nu. Vi delar på kostnaderna procentuellt, alltså baserad på respektive inkomst. Till våren kommer jag (förhoppningsvis) börja plugga och få in CSN. Men – en enorm fördel för oss är att vi båda två kan ta kostnaderna här på våra företag. Hade jag fått lön hade jag nog inte haft råd. Så är det med det.

Veckans inlägg
Uppföljning om knark (svar på era frågor) samt recension av Stephen Kings Att skriva som jag utlovat i två veckor men ej orkat sammanställa!!! Med vänlig hälsning, Norra Europas sämsta bloggare.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Skrivandet just nu

Hej på er!
Hoppas ni mår bra. Jag sitter hemma i lägenheten och har precis ätit baguette med ost. Christian gick loss i förrgår och kom hem med matvaror för en halv armé. Fyra olika sorters ostar, bland annat. Jag klagar inte. 

Bild 2018-10-27 kl. 12.38

Jag vaknade vid nio någongång och låg kvar i sängen ett tag. Är inte det topp tre bästa känslan i världen, att ligga kvar i en varm säng med en person som halvsover och bara kramas? Det är ju det. Mmm.

Bild 2018-10-27 kl. 12.38 #2

Igår satt jag och skrev i fyra-fem timmar utan att något kändes rätt. Det suger verkligen när det är så. Motigt. Varannan minut fick jag en impuls att banka huvudet i bordet. Lyckligtvis kunde jag hålla mig men man vet aldrig hur det blir i framtiden. Hur som, jag gav up vid sjutiden och mötte upp C på en indisk restaurang. När jag skrivit länge känner jag mig alltid lite desorienterad så det tog ett tag innan jag landade. Vi åt middag och snackade karaktärer, både i skådespelaryrket och i skrivandet, och om det är lättare att bygga en människa från noll än att spela en karaktär som redan är skriven. Efter middagen promenerade vi hem, kollade på ett avsnitt av Sabrina (mja. Den var lite sådär va?) innan vi somnade. Jag drömde om min berättelse hela natten och när jag till slut gick upp satte jag mig direkt och började skriva. Och ja, här sitter jag fortfarande. Den tillfälliga skrivkrampen släppte och jag känner mig helt inne i boken. HUR FUCKING TUNGT ÄR INTE DET?!

Bild 2018-10-27 kl. 12.39

Planen idag är att skriva i några timmar och sedan möta en vän mot kvällen. Jag har växlat upp och satt ett mål på 2000 ord / dagen, sex dagar i veckan, så det är bara att sätta igång. Vi hörs lite senare gänget! Puss!

PS! Uppföljningen om droger kommer nästa vecka! TACK för att ni hört av er, blir så glad över att ni känner ett förtroende för mig. 

  1. Helt orelaterat men du har ju skrivit om en app för att spara pengar några gånger, vad hette den nu igen? Tänkte ta tag i min konstanta ekonomiska kris haha

  2. Thanks a lot for sharing this with all fooks you actually recognise what you’re talking about!
    Bookmarked. Kindly also visit my web site =). We can have
    a hyperlink change arrangement among us

  3. Hur gör du och Christian angående pengar? Fattar inte riktigt vart du får din inkomst från? Du jobbar väl inte utöver typ bloggen och skriver några intervjuer osv i veckan? förstår att ditt författarskap är ett jobb men du får väl inte betalt innan du skapat en produkt? Nu blev det här väldigt dåligt formulerat och kanske lät ganska drygt. Jag undrar genuint. London är förfan den dyraste staden i världen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Intervju med mig i VeckoRevyn

För en månad sedan ringde Fridah upp och kollade om jag ville vara med i VeckoRevyns nummer som kom ut på min födelsedag. Tackade självklart jag. Vi sågs i Bonnierhuset och snackade om skrivande över en kopp kaffe. Här kan ni läsa hela intervjun!

Skärmavbild 2018-10-26 kl. 13.15.17
Olivia Hagéus, 21, debuterade som författare med boken Bli kvar förra hösten. Och att det blev just författare Olivia kan titulera sig som var nästan självklart från början.
– Jag har alltid skrivit. Jag skriver varje dag, hela tiden. Min första novell skrev jag när jag var åtta år, den handlade om ett spöke på Gröna lund. Den är ett mästerverk, det är helt otroligt, säger Olivia och ler.

Vad är det du gillar med att skriva?
– Det där blir en så konstig fråga för mig. Skrivandet är liksom inte bara ett intresse, utan det genomsyrar hela mitt liv och den jag är så mycket. Jag kan liksom inte välja bort skrivandet.

Har du någon gång hatat att skriva?
– Ja, absolut. Vissa saker kan vara jobbiga att skriva om. Men för det har jag en regel. Om något är skitsvårt att skriva om vänder jag blad fort. Jag skriver ner det och går vidare direkt. Sedan kan jag också verkligen hata skrivandet när det inte matchar det jag försöker säga. När orden blir små i jämförelse med känslan jag har.

När Olivia inte skriver dagbok, blogginlägg eller på sin nästa bok, skriver hon ändå.
– Då skriver jag anteckningar på mobilen. Det kan vara små texter jag inte vet vad jag ska göra med, eller gestaltningar jag inte vet var de ska hamna eller vad de betyder. Pusselbitar. 

Du håller ju på att skriva din andra bok nu, vad kommer den handla om?
– Det vet jag inte än. Jag har ett hum, men tills jag satt handlingen helt kan jag inte prata om den. Idéen måste få formas i huvudet så att den kan stå på egna ben innan jag berättar om den, annars är det så lätt att jag påverkas av vad andra tycker och tänker. Då blir jag osäker och börjar tvivla.

Vad är det bästa med att skriva en bok?
– Att få lära känna karaktärerna. Man blir ju lätt schizofren eftersom man är med dem hela tiden. Folk säger att skrivandet är ett ensamt yrke men jag tycker det är helt tvärtom. Man hänger alltid med sina karaktärer.

Hur gör du när du skapar en karaktär?
– Det brukar börja med små korta beskrivningar. Sedan, från en dag till en annan, materialiseras hen. Som om att det är konturer av någon som fylls på varje dag tills jag hittar vem personen är. Jag pusslar, medvetet och omedvetet. Det är en fin process.

Vad är det värsta med att skriva en bok?
– Alltså det är ju ett helvete fram och tillbaka. Det finns ett konstant tvivel och man blir aldrig nöjd. Jag kan tycka att något blir superbra för att två sekunder efter tycka att det är det sämsta jag någonsin skrivit. Om jag har en dålig skrivdag påverkar det hela mitt humör.

Vad är ditt bästa tips för dem som vill skriva en bok?
– Läs! Läs hela tiden, det är det bästa om du vill skriva. Ett annat tips är att när du verkligen känner det du skriver så blir det bra. Då närmar du dig en brännpunkt.

Skärmavbild 2018-10-26 kl. 13.17.52

Måste erkänna att det är läskigt att bli kallad ”författare”. Hjälp. Skräckblandad förtjusning. Tack Fridah och VR <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Recap: Frankrike och 21-årsdag

ANNONS: Inlägget innehåller en reklamlänk 

Hej igen mina fina.
Återigen, sorry för dålig uppdatering senaste dagarna. Ska återberätta lite.

IMG_8940

Jag åkte iväg till Cannes i torsdags för att hälsa på min familj, har inte träffat dem på två månader så det var helt underbart att komma hem till dem. Jag har tillbringat somrarna i södra Frankrike i hela mitt liv så det känns på många sätt som ett hem. Hela kroppen bara slappnar av när jag är där.
Hängde på stranden och tittade på solnedgången och tjatade om färgerna: mamma, du förstår inte hur bra du har det. Allt är så ljust här. Alla färger är så… pastelliga. Och så vidare. Det är sant, det där med ljuset, det är som att befinna sig i ett instagramfilter. Behagligt. Och vackert.

IMG_8766

Träffade även min lillasyster Andrea som bor utanför Paris. Hon fyller arton snart. Jag kom på mig själv med att titta från den ena (Stella fem år) till den andra (Andrea sjutton år) och tänka: de är båda mina småsystrar. Det är fan inte klokt. 

IMG_8827

Jag åkte hem i måndags och landade sent på natten. Det kändes märkligt att komma hem till London, det är liksom ett halv-hem. Svårt att förklara det. Jag och min rullväska gick den korta biten från Paddington station till lägenheten och ringde på. Christian kom och öppnade. Vad jag saknat honom. Vi gick och lade oss och morgonen därefter fyllde jag 21. 

IMG_9033

Jag sov djupt när han började sjunga och vaknade först när han puttade upp dörren bärandes på en bricka med kaffe, pain au chocolat, äggröra, champagne, juice och frukt. Satte mig upp, förvirrad,  och vaknade till först några minuter senare. Han gav mig ett brev och jag smälte. Öppnade mitt paket, det var de där skorna jag ville ha (liknar dessa), de vi tittat på flera gånger i butiken och som jag tjatat om på bloggen. Jag satt i sängen och ville gråta. Jag har aldrig varit särskilt bra på att uttrycka hur glad jag är och jag ville så gärna göra det då men det fick nästan inte plats. Jag hoppas han förstod ändå. Det tror jag att han gjorde.

BeFunky-collage (9)

Han hade planerat hela dagen i detalj. Jag misstänkte att han förmodligen spårat ur lite och överskattat timmarna på dygnet (det hade han) så jag sa vi tar det som det kommer (det gjorde vi). Han tog med mig på marknad vid London Bridge, lunch på en fransk restaurang (”jag vill att du ska känna dig hemma”) där alla pratade franska och gubbarna satt i hörnet och drack pastis.

IMG_8256

Sedan en sväng förbi White Cube. Tysta, stora rum och allvarliga besökare. Försökte tolka ett par bord som stod utställda mitt i rummet men lyckades inget vidare. Gav således upp och tog en promenad över bron och vidare till Bank där vi tog metron till Soho.
”Jag måste lämna dig i några minuter” sa han.
”Va?”
”Ja. Sätt dig här”.
Jag satte mig på Scarlet Green, ett stammisställe för min del, och beställde bubbel. Ägaren fick veta att jag fyllde år och bjöd på drycken. Christian kom tillbaka med ett paket. Jag kände mig som en sådan där tjej i en sådan där film när jag öppnade påsen och vecklade upp en mörkgrön, tung kappa med guldknappar. Jag bara gapade.
Personalen hade stannat upp när han kom inrusandes och räckte över paketet. Nu visslade servitrisen närmast.
”That’s how you should treat your wife” sa han och bartendern mumlade instämmande.
Den är så vacker, min nya kappa. Jag ska visa den ordentligt sen.

IMG_9092

Vidare. Vi gick på bio, såg en polsk film i svartvit och gick därifrån med en känsla av att inte höra hemma i vårt årtionde. Satte oss på en bar i närheten och pratade om handlingen. Allt kändes stilla. Avslutade kvällen med middag på en polsk restaurang (alltså.). Hela dagen var så perfekt, den får inte riktigt plats i ord.

AfterlightImage 3

Jag sa till Christian: du får aldrig lämna mig för jag kommer aldrig känna mig såhär uppskattad av någon annan någonsin. Han svarade: jag går ingenstans.

 

LOADING..

Update: födelsedag, resa och uppföljning

IMG_9065

Hej på er! Ber om ursäkt för kass uppdatering. Behövt ta några dagar ledigt, haft så mycket i huvudet att det kändes helt trassligt. Nu är jag snart tillbaka hos er, I promise. Ska fixa lite i lägenheten här i London och hänga i Hyde Park med C, sedan ska jag sammanfatta helgen, följa upp med era frågor om droger och berätta om min födelsedag. Fyllde 21 igår. Hade livets dag. Det var fantastiskt. Vi hörs snart!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

GUIDE: Så tjänar du pengar på din blogg

Tänkte ge en liten guide i hur man tjänar pengar på sin blogg! Jag vet att många av er bloggar på olika plattformar och det kan verka som en jävla djungel att börja tjäna lite pengar. Om man är seriös med bloggandet eller med att vara en influencer är det första man ska göra att starta ett företag. Detta för att kunna fakturera för samarbeten, det är ofta mycket mer fördelaktigt då många företag kräver att man ska kunna fakturera samt för att du själv ska kunna investera i ditt arbete (t.ex köpa en kamera genom företaget). Läs mer om det här!

IMG_0360

Det finns fyra sätt att tjänar pengar på sin blogg: 

1. Lön
En del stora bloggare får en fast lön från sin plattform. Det är såklart väldigt nice men inte många har det avtalet. Jag får ingen lön från VeckoRevyn utan tjänar pengar från de tre andra sätten. Men om det är så att du driver en blogg som drar in en betydande andel trafik till din portal så borde du förhandla om att få en baslön.

2. Annonser
Stående annonser på bloggen drar in cash oavsett om någon interagerar med dem eller inte. Här spelar det bara roll hur många besökare du har. Man brukar räkna i CPM vilket betyder cost per mille (tusen på latin). Alltså: om jag har 3.000 besökare / dag och mina annonser kostar 250 CPM tjänar jag 250 x 3, alltså 750 kr. Detta är ett bra sätt då pengarna fortsätter att rulla in baserat på mina besökare och inte baserat på prestation, typ att jag skriver ett sponsrat inlägg. Ta kontakt med din bloggportal och diskutera upplägget! Viktigt att komma ihåg att du ska ha betalt för annonserna som syns på din blogg. Tycker en del plattformar kan vara jävligt slingriga med det här. Jag räknade ut att mina annonser drog in tiotusentals kronor varje månad på Nouw.com men jag fick utbetalat 700 kr. Det är vad man kallar en jättedålig deal.

3. Reklamlänkar
En stor del av min inkomst via bloggen utgörs av reklamlänkar. Jag får alltså betalt via ett affiliatenätverk varje gång någon klickar på en länk som jag omvandlat. Jag ligger hos RevRelations och Apprl just nu och gillar båda starkt. Beroende på hur man lägger upp det kan man tjäna väldigt bra pengar på affiliatelänkar. Ett tips är att verkligen lära känna dina läsare och tipsa om saker som du vet att de skulle klicka på. Klicka här för att ansöka om medlemsskap till Apprl. Andra nätverk som är bra är exempelvis Adviral och Metapic.
OBS! Glöm inte att märka inlägget ordentligt så att dina läsare vet att det är reklam. Mina inlägg märks alltid av texten: ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar. 

4. Sponsrade inlägg
Här köper ett företag ett native-inlägg från dig, kika till exempel på det här. När du blir kontaktad av ett företag är det viktigt att verkligen diskutera upplägget och ersättningen. Acceptera aldrig ersättning i form av produkter, hur liten publik du än har. Du måste egentligen alltid skatta på produkterna ändå. Jag fick ett sådant jävla skamligt förslag av Vitamin Well för ett tag sedan, skrev om det här. Du ska alltid ha ersättning för ditt arbete. Om du vill ha lite tips om hur mycket du ska fakturera kan du läsa mer här! 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

”Tankar kring…” den ärliga kvinnan

”Hon har rätt” säger han.
”Hur vet du det?”
”Om hon säger att han är kontrollerande så tror jag henne. Han låter inte henne vara ute med sina vänner och dricka, han tycker hon spenderar för mycket tid med att vara ute och röja istället för att vara hemma med honom…”
”Är hon inte det då?”
Alla runt bordet vänder blickarna mot mig. Killen mitt emot mig ger mig ser irriterad ut.
”Det känns väl mer troligt att det är han som är kontrollerande?”
”Jo, men du har väl bara hört hennes version…”
”Och? Som jag sa, hennes version är ju mer trolig. Det är ju inte ovanligt att killar är kontrollerande i relationer och att de vill ställa krav och försöka ändra tjejen till någon hon inte är. Det är en effekt av patriarkala strukturer. Dessutom är tjejer mer mogna och reflekterande, jag tror att hon förmodligen har analyserat situationen och bedömt rättvist. Seriöst.”
”Så han har ingen poäng, alls?”
”Nej, det tycker jag inte”

15559b6ccc98d6728813e59eb15821dd

Jag ska försöka formulera mina tankar kring denna (extremt frustrerande) idé om den Goda Kvinnan. Jag utgår från en intervju med Gillian Flynn (ja hon är min största förebild) för att försöka problematisera kring detta och förklara varför det på alla sätt är anti-feministiskt och oerhört kontraproduktivt att hävda att kvinnan är bättre än mannen. 

På senare tid har jag mer och mer funderat över hur mycket jag anpassar mig efter det faktum att jag är född med kvinnliga organ. Hur jag framställer mig och blir framställd på grund av mitt kön. När feminismen nu har vuxit sig så pass stark i samhället att det nästintill är en självklarhet att förespråka ideologin har det skett en enorm missuppfattning om att det är försvarbart att hävda att kvinnan är bättre än mannen. Man talar om ärliga kvinnor som om ärlighet är en del av hennes biologi. Vi säger ”tro alltid på kvinnan”, ”kvinnan har alltid rätt”, ”kvinnan är alltid mognare” (stämmer ej vi har bara behövt ställas till svars för vårt beteende på ett sätt som alltid killar sluppit) och i situationer som den ovan tar vi alltid kvinnans parti. Jag förstår syftet med att ”tro på kvinnan ” när det gäller sexualbrott, exempelvis, men av rent uppenbara skäl: få människor går igenom den extrema pärs det är att anmäla ett övergrepp med vetskapen om att det förmodligen ej kommer leda till fällande dom bara för att de är hämndlystna eller har en dålig dag. Men att mena att en kvinna är någonting bara för att hon är kvinna är motsatsen till vad feminism, i alla fall vad min feminism, står för. Det känns som att vi återigen är tillbaka till konceptet med Madonna och Horan bara att vi omformulerat det. Poängen var att stereotyperna skulle förstöras, inte accepteras.  

Jag är varken en Madonna eller en Hora. Jag är först och främst en människa och inte alltid en god sådan. Jag tenderar visserligen att vara ärlig men inte på grund av att det är ingraverat i mitt DNA utan av den enkla anledningen att jag är en exceptionellt dålig lögnare. Däremot är jag jävligt manipulativ. Ibland elak. Egoistisk. Jag uppfattas som kall och beräknande och det kan jag erkänna att jag är i vissa stunder.
Jag är inte så empatisk av mig. Jag är väldigt självisk. Jag är envis. Jag tycker nästan alltid att jag har rätt och att alla andra är dumma i huvudet. Och så vidare. 

Jag är allt det där och så mycket mer på grund av att jag är jag. Att befinna sig utanför marginalerna för vad som är en tjej betyder varken att jag är ”manlig” av mig eller vill bevisa någon slags feministisk poäng. 

Om vi fortsätter tilldela tjejer attribut som vi anser hör till deras kön ger vi kvinnor mindre plats att få vara komplexa människor med bra och dåliga sidor. Att mena att kvinnan är bättre än mannen på grund av hennes förmåga att omvandla det du ger henne till något större (ex ”ge henne ett hus så ger hon dig ett hem” som citatet ovan lyder) är att, ännu en gång, skapa en bild av hur en kvinna ska leva. Dessutom vad fan, ”ge en kvinna…”? Hela citatet är en fascinerande uppvisning av hur patriarkala idéer kan paketeras, poleras och säljas till kvinnor för att övertyga dem om att strukturerna egentligen är fördelaktiga. Varför skulle en man ge mig ett hus och vem fan har sagt att jag vill ”göra det till ett hem”? Det får han göra själv.

Det är viktigt att kunna identifiera strukturer i fårakläder (hah! ändå bra uttryck?) som tycks verka för ett bra syfte men som egentligen bara gör utrymmet mindre och mindre för oss som tvingas på dessa idéer. Jag är varken en ärlig tjej eller en omtänksam kvinna. Jag är en människa, och en komplicerad sådan.

Relaterade inlägg: 
”Först och främst en fitta”

  1. Alltså strukturer i fårakläder, roligt uttryck ju (skrattade lite lätt när jag läste det, och smilar fortfarande) men när en tänker efter, också väldigt pricksäkert. Läste också intervjun med Flynn, blev genast sugen på att läsa mer, tips? Slutet påminner mig en del om en av husgudarna inom queerteori Judith Butler som ska ha poängterat att feminister inte borde försöka definiera ‘kvinna’ eftersom att det oundvikligen leder till att befästa en struktur (oklart vilken). Vilket som, skriv gärna mer på ämnet!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hur ska man prata om droger?

9aaf09f02565626d05de2ce7d26116cb

Okej dags att tala allvar. Ni läste säkert mitt inlägg i lördags, en guide om hur man överlever avtändning på kokain (det avpublicerades, kanske kommer upp igen). Flera av er kommenterade och tyckte att jag romantiserade/avdramatiserade/normaliserade knark och menade att det ska vara tabu på grund av att det är så farligt. 

Jag håller med er på en del punkter. Man ska ha en jävla respekt för tunga droger och vara medveten om hur farliga de är. Jag tror att alla vet att knark är farligt. Tusentals dör varje år till följd av överdoser och ytterligare tusentals får sina liv förstörda. Det är en ond cirkel som är snudd på omöjlig att ta sig ur när man väl hamnat där. Jag vet ju det. Jag har haft min vända på Maria Pol. 

Det känns nästan löjligt att behöva nämna att jag inte på något sätt förespråkar användandet av droger. Jag kan väl göra det ändå för att det inte ska bli några missförstånd. Jag förespråkar inte knark. Sådär. Nu vet ni det. 

Men faktum är att folk tar droger, oavsett om hur fel man tycker att det är. Faktum är att det finns människor som läser detta som är påverkade eller planerar att bli påverkade. Att möta dessa människor med tystnad hjälper, enligt min mening, inte ett skit. Man kan slänga med ordet ”nolltolerans” hur mycket man vill men det förändrar inte läget. Jag önskar att situationen var annorlunda men det är den inte så jag väljer hellre att arbeta med vad vi har framför oss än att bete mig som om problemet inte finns. Ok? Ok. 

VICEs chefredaktör Caisa Ederyd skrev ett fantastiskt bra inlägg om skademinimering som jag tycker ni ska läsa. Här hittar ni det. 

Om folk som knarkar hade velat att någon skulle peka finger åt dem eller dra hela ”knark är inte bra för dig” så hade det inte varit särskilt svårt för dem att hitta en frivillig föreläsare. Jag tror inte att folk behöver ännu en moraliserande predikan. Jag tror att de behöver få information som hjälper dem där de är just nu. Genom att prata om droger på ett konstruktivt sätt och utan att vara uppläxande kanske fler kan känna att de kan söka hjälp utan att bli dömda. Tabut kring droger är, enligt min mening, bara skadligt. Å ena sidan skapar man en rädsla/respekt hos de som aldrig provat vilket kanske leder till att de aldrig kommer göra det heller, absolut, men å andra sidan hjälper vi inte dem som redan är där. Dem försummar vi.

För hade jag känt att min omgivning varit mer öppen, förstående och framförallt icke-dömande när jag missbrukade kokain hade jag nog vågat prata om det väldigt mycket tidigare. Jag höll tyst till och med när jag visste att saker och ting började gå överstyr för jag var övertygad om att ingen skulle förstå. Att alla skulle döma. Att jag behövde klara av problemen själv. Där har vi nackdelarna med den där ”nolltoleransen” som många pratar så högt om. Skitbra. 

Så hur ska man prata om knark, då? Det finns en hårfin gräns mellan att vara öppen och ärlig och att romantisera, absolut. Jag ska försöka mitt bästa att förstå hur man respekterar den gränsen och jag uppskattar att ni kritiserar när ni känner att jag närmar mig ett slags glorifierande. Det får aldrig hända. Med det sagt vill jag gärna ta upp frågor om praktiska råd för att öka medvetenheten och, kanske, förhindra att någon kommer till skada. Typ, hur vet man att man håller på att överdosa? När det på allvar dags att ringa 112? Vad är skillnaden mellan tjack och kokain och hur ser man det? Hur vet man att det man tar är säkert? Hur ska man göra om man snear? Vad ska man tänka på om man tar E? När måste man söka hjälp? När vet man att en vän har gått över gränsen? Hur mycket är för mycket? Var kan man vända sig anonymt? Kan man söka hjälp utan att involvera polisen? Och så vidare. Allt detta tänkt jag ta upp framöver här på bloggen och jag hoppas att ni tycker att det är intressant. Det finns för övrigt en fantastisk artikelserie på VICE som heter ”Trippa Tryggt” där man redan nu kan få svar på många av sina drogrelaterade frågor. Jag skulle också uppskatta om ni ville höra av er med era funderingar (självklart anonymt). Ställ gärna frågor! Jag lovar att inte döma. Ni är självklart alltid anonyma. Kommentera här under inlägget, skicka ett DM på instagram (@oliviahageus), skriv på Facebook eller skicka ett mail till oliviahageus@gmail.com

Behöver du eller någon du känner hjälp kan du läsa mer här, som sagt. Annars kan jag också tipsa om att det snart är premiär för Emelies (extremt efterlängtade) podcast Missbrukspodden. Ska bli himla spännande att följa det projektet som hon jobbat på så länge. Här kan ni läsa mer om det! 

Okej, fett. Nu har vi klargjort det där. Låt oss prata knark gänget. Skicka in alla frågor ni har. Vi hörs snart, puss!

  1. Tycker det här är SÅ BRA!! Har själva inga konkreta frågor, utöver de du nämnde ovanför. Tyckte din guide var välbehövlig, och att den skulle finnas ute på internet. Hoppas den återpubliceras snart 🙂

  2. Hur vet man om man är beroende? Jag dricker inte alkohol men använder droger ibland på helger. Detta för att orka dansa, vara social och allt det där. Jag ser inga problem alls med att jag drar någon lina istället för att hälla i mig alkohol. Påverkar det mig/mitt psyke/min kropp mer än vad alkoholen gör för andra?

  3. Vad bra att du skriver om detta! Svårt ämne eftersom folk kan ha så himla skiljda åsikter, men som du säger väldigt viktigt att prata om oavsett. Kan tipsa om Drugslab på youtube, en holländsk informativ youtubekanal där de testar och pratar om droger, kanske kan uppfattas som normaliserande/glorifierande men intressant ändå. Är som kommentaren ovan också nyfiken på vad du tycker om ev legalisering av cannabis/vad du haft för upplevelser av cannabis. Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Veckans lista: besök, dialog och hy

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

fagaga

Veckans planer
Denna vecka ska jag träffa en möjlig samarbetspartner här i London, skriva klart några intervjuer, träffa Inez som kommer hit på besök samt blogga satan. Tycker ni inte att bloggen blivit lite roligare nu när jag flyttat till London? Det känns som det i alla fall. Jag har så mycket mer tid att lägga på bra inlägg, känns som om det kommer bli bättre och bättre. Skall införskaffa en systemkamera när jag har råd då jävlar är det over for you bitches.

Veckans roliga
Som sagt, Inez kommer till stan. Vi ska gå ut och käka middag, har rådfrågat C om några ställen men tar gärna emot tips från er! Det ska vara mysigt och billigt.

Veckans skrivande
Jag strukturerar just nu om hela min bok. Det tar sin lilla tid. Efter att jag läst Att skriva av Stephen King insåg jag att jag gör cirka alla misstag han nämner att man inte ska göra. Så nu försöker jag sortera lite annorlunda och se till att det blir rätt från början. Det är samma kärnhistoria men jag har inte organiserat upp det ordentligt. Ser fram emot att förstå Hanna, som min karaktär heter, lite bättre.

Veckans köp
Köpte rökelser från en tveksam butik i SOHO så nu doftar hela lägenheten inrökt spådam. Ändå härligt. Jag växte upp med rökelser, vi köpte alltid med oss stora paket från Indien när vi var där under vintern. Det är inte en så vanlig grej att ha hemma i Sverige har jag märkt, de flesta kör på doftpinnar vilket i och för sig också är nice. Huvudsaken är att det ska DOFTA. Här hittar ni lite sådana pinnar.

Veckans läsning
Har en hel lista med böcker jag ska läsa för att öva skrivteknik. Särskilt dialog, ibland kan jag tycka att jag är rätt svag på det området. Jag tenderar att vilja gå vidare i berättandet och historien vilket gör att jag skriver otåliga dialoger, alltså dialoger som tjänar ett syfte. Då blir de styltiga, platta och orealistiska. Har ni några tips på bra böcker vad gäller dialog?

Veckans tanke
Nu när jag inte längre är på väg någonstans (till ett nytt land, exempelvis) utan börjat få in en vardag känns det som om jag ser mig själv tydligare. Mönster och så vidare. Jag har börjat tänka på vad jag vill förändra i sann Isabella Löwengrip-anda och insett att jag inte vet vad jag mår bra av, egentligen. Jag kör bara på tills det blir rätt. Det är i och för sig en kul egenskap men jag är nyfiken på vem jag är om jag saktar ner och tar reda på hur jag fungerar om saker och ting får falla på plats. Jag är konstant uppe i grejer. Projekt och planer och drömmar och jag undrar om det hämmar mig, farten alltså, om den gör mig mindre effektiv och mer… slentrianmässig?
Idk. Allt handlar väl om balans i slutändan. Får be Christian ge mig en snabblektion i mediation.  

Veckans inlägg
En guide på hur man tjänar pengar på sin blogg. Kommer upp på torsdag!

Veckans hy 
Fan i helvete vad min hy har blivit dålig. Jag vet precis varför och har ingen annan än mig själv att skylla; bristfällig sömn i kombination med alkohol ger resultat direkt. En hård utekväll och allt kollapsar. Jag ska faktiskt träffa en representant från ett hudvårdsmärke för att diskutera ett eventuellt samarbete och förhoppningsvis få prova deras serie. Har hört otroligt mycket bra om dem.

  1. Jag undrar lite hur du tänker om att flyga, från miljöaspekten! Du flyger ju rätt mycket, till Frankrike och så, och undrar om du funderat över den miljöpåverkan? Verkligen ingen kritik utan är bara genuint nyfiken på om du reflekterat över det. Jag har nämligen själv nyligen börjat tänka en massa på det!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Att inreda en hyresrätt

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

DSC_0743

Som ni vet bor jag och Christian just nu i en väns lägenhet. Den är ganska opersonligt inredd men eftersom vi inte ska stanna så länge så är det svårt att veta hur man ska göra den lite mysigare på lättast sätt, utan att behöva måla om eller spika upp saker. Vi har sakta men säkert gjort det lite mer ”hemma” och planerar att fortsätta addera några detaljer som gör den mer personlig. Många unga bor ju i en tillfällig lägenhet/hyresrätt och det kan vara svårt att veta hur man ska sätta sin prägel på den. Har läst en hel del tips på nätet så tänkte dela med mig av de mest intressanta! 

BeFunky-collage (14)
Ljus
Jag är besatt av ljus. Förmodligen eftersom jag är van vid Sveriges vintermörker, står ta mig fan inte ut när det är konstant dunkelt hemma hos mig så i min lägenhet har jag starka lampor överallt. Ett tips är att byta ut lampskärmen i taket, det är inte så svårt. Kolla den här exempelvis. Pallar man inte fixa med taklamporna kan man sätta ut punktbelysning i rummen för att ljusa upp lite. Vi har kikat på en sådan här golvlampa, jag gillar den verkligen, enkel och fin, vi försöker hitta en billigare version. Det förändrar verkligen så mycket när man fixar rätt ljus och det behöver inte kosta skjortan. Kolla till exempel dessa små lamp”bollar”. Va!!! Hur söta.
Tips: Det är ofta inte själva lampan i sig det är fel på, utan ljuset på glödlampan. Byt ut mot varmare/starkare ljus.

BeFunky-collage (13)

Blommor
Christian är besatt av allt som har med växter att göra vilket är tur, för jag har inte särskilt gröna fingrar alls. När Hanna Kempe kom hem till mig efter att jag precis flyttat in i min omöblerade lägenhet hade hon med sig en växt. Den står fortfarande kvar på fönsterkarmen <3 Det gör en enorm skillnad att köpa vaser och blommor, men om man inte pallar byta ut dem hela tiden räcker det också med att köpa en planta som man inte behöver vattna hela tiden plus en fin kruka. Typ den här.
Tips: Om du bor i Stockholm kan jag rekommendera att gå och köpa blommor på Hötorgets marknad på lördagseftermiddagar. Då är de billigast.  

BeFunky-collage (12)

Kuddar/filtar
Bestäm dig för en palett och go with it. Jag har mörkgrönt, dunkel rosa och grå i min lägenhet. I den här är det lite svårare, väggarna är grå och likaså soffan, men å andra sidan blir det lättare att köra med lite mer starka färger då, för att väga upp. Försök att inte spåra ur för mycket med olika nyanser, det blir aldrig bra (tro mig, jag vet vad jag pratar om). Jag gillar särskilt den här kudden, den har jag nämnd förut. Vet inte varför motivet fastnade så mycket hos mig. Matchar fint med den här färgen. Båda fodralen är lite dyra men jag tänker att man förmodligen kommer ha kvar dem så det kanske är värt?
Tips: ”Klä om” soffan med ett stort överkast i tunnare material. Kostar inte så mycket, skyddar soffan och du kan byta färg på tyget när du vill. 

BeFunky-collage (9)
RO // SKOG // SNÖ
Levande ljus
Bor du i en kall, lite ruggig lägenhet är doftljus helt avgörande. Det blir varmare, atmosfären blir mjukare i kanterna och allt känns bara bättre med levande ljus. Visst? Ja. Jag har lämnat över ansvaret till Christian när det kommer till detta (som med allt annat, typ? Haha) eftersom han är duktig som fan på att kombinera dofter. Jag är lite sämre. Vi var och kikade på några ljus i veckan. Jag plockade ner ett från hyllan och sa titta, den här doftar jättegott! Varpå han såg på mig i ren förskräckelse. Vanilj?! väste han. Sedan dess har jag backat undan från det där och låter honom bestämma hur vårt hem ska dofta. Jag kan verkligen rekommendera ljusen från &Other Stories. Vi har detta som doftar Stockholm <3 Det gör verkligen det, ganska sjukt.
Tips: För dyrt med doftljus? Investera i en fin ljushållare och köp ett storpack värmeljus med doft på IKEA. Klart mycket billigare. 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Knarksamtal och kaffe

ANNONS: Inlägget innehåller en reklamlänk

IMG_8569

Hej mina kära!
Hoppas ni mår bra. Jag sitter på Kaffeine och dricker min tredje kopp kaffe. Min morgon började verkligen på sämsta möjliga sätt haha. Vaknade på fel sida, blandade ihop en deadline med en annan och kom sent till ett möte. Men just när jag verkligen gett upp på dagen ljusnade det och alla saker löste sig galant. Mötet gick super, jag lyckades möta deadlinen och skriva klart ett blogginlägg som kommer upp imorgon. Handlar om knark. Jag har tänkt introducera lite nya ämnen här på bloggen.

Vill göra en förändring som jag tror kommer bli lättare nu när jag inte bor i Stockholm och måste möta allas blickar (haha). Tycker det finns en hel del kul att skriva om som egentligen är lite tabu och inte så PK men fan, är så jävla trött på att vara korrekt och jag kommer ingenstans i mitt skrivande så det är dags för något nytt. Imorgon kommer ni således få läsa en guide om hur man bäst tänder av på kokain. Det kan vara den värsta känslan i världen att vakna upp och ha sådan kemisk ångest så det är nog på sin plats med lite tips och råd. Har ni något annat märkligt ni vill att jag ska skriva om? Något man kanske inte törs fråga om eller som är lite svårt att diskutera med vänner och familj? Hit me. Jag tar gladeligen upp det. 

Annars? Jag trivs så jävla bra här i London. Har redan börjat upptäcka några favoritställen men jag försöker också ta mig till nya caféer varje dag för att jobba, jag vet hur lätt jag har att fastna i områden. Idag ska jag jobba på några inlägg till bloggen, skriva klart intervjuer och sedan tänkte jag svänga förbi en butik i närheten och köpa dessa skor som jag nämnt tidigare. Eller ett par liknande, i alla fall. Är fortfarande irriterad på mig själv för att jag inte köpte dem när jag var i Sverige. Jaja. Vi hörs lite senare gänget, puss!

  1. Hej!
    Här har du ett intressant tabubelag ämne jag skulle vilja att du tar upp:

    Att ha sugardaddy – i London främst är detta vanligt då det är dyrt och många unga tjejer vill leva där.

  2. Könssjukdomar! Typ 1 på 4 tjejer har herpes (även om inte alla får symptom) men ändå känner man som ngt luder som aldrig mer kmr kunna dejta utan bara för nöja sig med att gifta sig med ngn som också har det

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

”Tankar kring…” Att stå stilla

Jag vaknar genomsvettig.
Det är kolmörkt i rummet. Jag famlar efter telefonen och lyser framför mig, stapplar in till badrummet och sköljer ansiktet med kallt vatten. Det är det enda som funkar när jag drömmer mardrömmar, annars vaknar jag inte på riktigt och fastnar i en loop av ångestfyllda bilder som snurrar i huvudet som en ondskefull, evig karusell.
Jag sätter mig på badkarskanten. Vad är det jag håller på med? Lutar huvudet i händerna med hjärtat bultande i bröstet. Fan, vad håller jag på med? 

Idén om att flytta till London känns plötsligt helt absurd. Varför skulle jag lämna mitt hem, som jag älskar, mina vänner, min trygga punkt, och för vaddå? Jag har inte ens gjort en budget. Jag suger på att göra budgets, de fungerar bara inte för mig. Jag spenderar ändå alltid mina sista pengar på taxiresor till och från Stureplan.
Jag lägger mig i sängen igen och tittar upp i taket. Vad håller jag på med? 

Morgonen efter sitter jag vid köksbordet och dricker samma te som jag gjort sedan jag var nio. Äter äggröra som jag gjort senaste halvåret och tittar ut på samma hustak som jag gjort sedan jag flyttade hit för ett och ett halvt år sedan. Lägenheten är städad, redo att lämnas över till någon annan, någon tillfällig. Jag röker i fönstret. Tänker att jag borde kopiera ett extra set nycklar. Funderar över den där artikeln jag inte hann skriva klart. Med ens lägger sig ett lugn i maggropen, den sista beska eftersmaken av nattens mardrömmar försvinner och jag fimpar ciggen, rullar ut väskorna på gatan och lämnar Hötorget för andra, lite större, torg. 

Jag har en nästintill oproportionerlig rädsla för att fastna. Den bor som ett litet nervöst marsvin inom mig, ständigt pockande och pickande och beredd att få ett utbrott närhelst den blir för uttråkad. Jag är livrädd för att bli bekväm och upptäcka att tiden gått utan att jag märkt det, att åren bara försvunnit medan jag har befunnit mig i en mjuk dimma av trygghet. Jag tenderar att kasta mig in i saker utan den minsta tanke på hur det egentligen ska gå, och visst: det har gått åt helvete ibland, ganska ofta faktiskt, men majoriteten av mina infall har slutat ganska bra. 

Jag tror att den viktigaste barometern man kan ha inom sig själv är den som mäter volym. Man måste veta när man vuxit ur något, en situation eller en omgivning, och genast göra något åt det. Kanske är det mitt enorma ego som ständigt andas i örat på mig, viskar: du är bättre än det här. Du är bättre än allihop. Get out. 

Det är bra med ett stort ego och det är ännu bättre med ett självförtroende som gränsar till hybris. Jag är övertygad om att jag förtjänar hela världen och jag vill ha det levererat till dörren, jag tror inte för ett ögonblick att jag förtjänar mindre än det allra bästa. Den tvekan som ibland sätter klorna i mig, särskilt på nätterna, är bara en parentes: sidospår som till varje pris ska hållas innanför sina (böjda) väggar och inte släppas ut i det fria. De är parenteser för att de inte får påverka berättelsen för mycket. 

När jag skriver detta sitter jag på ett café i SOHO och dricker hallonlemonad. Att flytta hit utan hundraprocentig ekonomisk säkerhet och utan att riktigt veta vad sjutton jag ska göra här kanske är den sämsta idén jag haft och realiserat. Men förmodligen inte. Jag kommer klara mig alldeles utmärkt. Jag har ju faktiskt överlevt 100% av mina värsta dagar hittills. London kommer bli en barnlek. 

IMG_8037

  1. Har läst din blogg nu i ca 1.5 år och känner att jag mer och mer relaterar så otroligt starkt till dig, att du verkligen sätter ord på tankarna, känslorna, ångesten jag själv har så svårt att uttrycka. Jag känner press att vara stabil, att börja plugga för att sen hitta ett ”corporate job”, eller att börja jobba nu för att sen sitta där till pensionen. Men jag vägrar. Jag vägrar stanna och sätta mig. Det är så mycket jag vill se, så mycket jag vill göra. Jag är för kreativ för att sitta i en kontorsbur. Du gör mig så otroligt inspirerad Olivia, det ska du ha all min tacksamhet för. Du får mig att tro på mig själv och att jag är bäst, att jag kommer nå mina mål, att jag kommer leva mitt drömliv för why the fuck skulle jag inte?? Olivia, du tror på dig och jag tror på dig. Du är så operfekt perfekt och fantastisk, en inspiration och min livsguru. TACK <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..