Veckans lista: konsert, böcker och flytt

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

I ett desperat försök att införa någon slags normalitet i livet tänkte jag köra en veckas lista.

Processed with VSCO with fs16 preset

Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Veckans planer
Eh? Sitta och sura i mitt tillfälliga rum kanske. Nej, jag har faktiskt en del att göra, ska exempelvis gå på jobb-jakt och kräva anställning. Det har ju funkat förut. Typ. Förutom det ska jag släpa över mina grejer till mitt andra rum, träffa C (det är… komplicerat) samt göra en intervju.

Veckans roliga
Ska gå och se Jacob Banks på onsdag. VA! Hans musik är min största skrivinspiration. Chainsmoking har jag lyssnat på cirka varje dag sedan ett år tillbaka. Även Love aint enough är en favorit.

Veckans köp 
Hysteriskt roligt att jag tog en liten shoppingtur nu när jag absolut inte har några pengar. Inte ens några sparpengar. Jag slutar liksom aldrig förvåna mig själv. Aja. Jag köpte i alla fall en hårvårdsserie från Aussie som jag velat prova. De är rätt billiga och fan, älskar dem redan. Mitt hår tenderar ju att bli smutsigt efter en tvätt men nu har det hållit sig rent i två dagar. Känns så bra. Använder Miracle Moist schampoo och balsam, ni hittar dem här. REA är det nu också! Tänka sig.

Veckans läsning
Fortsätter sluka böcker som en utsvulten IMG-modell kl 05.45 på McDonalds slukar mat. Just nu läser jag Bara ha roligt av Maria Maunsbach, den verkar bra, har inte riktigt bestämt mig ännu. Någon som läst den?

Veckans skrivande
:’) Nej nu bryter jag ihop

Veckans citat 

43352304912_3dc43dd7b4_h

Bildkälla: Sandra Beijer

  1. Men vaaaarför kan du sätta ord på typ prick allt jag inte kan
    Krisar också sönder nu. Utan pengar och utan en rimlig plan, så jävla förvirrad att jag vill kasta mig över ett stup varannan timme.
    På riktigt har andra ordning på saker eller låtsas dem bara ???? Fattar ingenting
    Haha du är bäst iaf

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Testar: Image Skincare

Gänget. Nu ska jag dela med mig av något roligt. Såhär är det. För någon månad sedan, lite mer, precis innan saker och ting havererade i mitt liv, så träffade jag en representant från Image Skincare UK för att få lite information om deras märke. Jag fick hem deras produkter för att prova och satte igång att behandla min acne-benägna hud. Jag har provat några grejer tidigare men de olika serierna. Så först tänkte jag ge er en liten genomgång om märket och sedan visa er resultaten om cirka en vecka eller så.

IMG_0422

Från vänster till höger:
Balancing facial cleanser // MAX Stem Cell mask // Vital C serum // Prevention Daily Hydrating Moisturizer // Balancing lip enhancement // Clear Cell cleanser

Den första roliga grejen med det här märket är att de verkar helt och hållet värdelösa på marknadsföring. Produkterna finns absolut ingenstans. Det är helt överjävligt svårt att hitta återförsäljare och man kan inte beställa online (”yet, betonade Alice som jag träffade). Det är egentligen skrattretande eftersom de är så populära.

Den andra roliga grejen är deras (kärleks!)historia. Amerikanska hudvårdspecialisten Janna Roner led själv av rosacea när hon började mixtra med olika formler i sitt kök för att ta fram något som funkade för hennes hud. Image Skincare föddes i hennes lilla, lilla lägenhet och utvecklades på riktigt när hon träffade sin man Marc Ronert, som också är plastikkirurg. Tillsammans skapade de produkterna som, efter att ha sålts lokalt till folk de kände, plötsligt blev allt mer eftertraktade. ”Och resten är historia” som man kan säga i all präktighet.

Jag gillar idén om att använda produkter som liksom är koncentrerade i aktiva ämnen och inte innehåller något onödigt. Jag vill att min hudvård ska vara klinisk. Det är väl det jag gillar mest med t.ex Clear Cell pads som ska hjälpa mot acne – de BRÄNNS. Alltså de svider verkligen första gångerna, men efter bara en vecka börjar jag se resultat. Ni vet känslan av att man ibland bara vill dra av översta lagret av sin hy och börja från början? Precis så.

Som sagt – ska ge en ordentlig recension nästa vecka när jag har provat alla produkter ordentligt. Men hittills är de guld. Det vore så kul om ni ville ta deras test inför nästa inlägg, bara för att se var ni hamnar i produktväg. Så kan ni dela med er.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Ge mig ett jävla sammanhang

Det känns som att jag gång på gång försöker sammanfatta vad jag håller på med här på bloggen. Eller vad jag pysslar med i största allmänhet. Slogs totalt ut ur min bana när jag och C gjorde slut och jag flyttade hem till Sverige i någon vecka bara för att sedan bestämma mig för att flytta tillbaka till London bara för att tillbringa två och en halv veckor i Frankrike hos familjen. Ja. Det är lika rörigt som det låter, förmodligen rörigare. Men nu när den initiala chocken gått över och jag börjar landa i vad fan jag nu håller på med så försöker jag komma tillbaka till er, hit, och det är svårare än vad jag trodde att det skulle vara.

IMG_9810

Något som definitivt bidrar till min allmänna sinnesförvirring är att jag börjat läsa igen. Jag har alltid läst, när jag var liten fullkomligt slukade jag böcker, men de senaste åren har det blivit mindre och mindre för att till slut stanna av. ”Den här ska jag läsa när jag har tid” tänkte jag och lade ifrån mig bokjäveln i hyllan där den fick stå och samla damm. Vem fan har ens tid? Klart man inte gör något när man har tid. Gud ibland blir jag så irriterad på mig själv. Hur som, jag har börjat läsa. Som den smärtsamt förutsägbara person jag är flydde jag till böckerna när saker blev jobbiga och sedan dess är jag: sinnesförvirrad.

Det är skadligt att läsa för mycket. Det gör något med ens psyke. Som jag nämnde sträckläste jag Jenny Jägerfelds Blixtra, spraka, blända (recension hittar ni här) på en (1) dag. Femhundranitton sidor av ren eurofori vill jag meddela men så finns det också en baksida av det.

Femhundranitton sidor med ord efter ord som små legobitar som tålmodigt monterar en helt ny värld, med nya personer, nya platser och nya historier. Femhundranitton sidor. Jag ska säga er varför det är skadligt. Varje gång jag lyfte blicken drabbades jag av en sprängande ångest när jag insåg att jaha, det var visst den här världen jag levde i. Skyndar mig att vända tillbaka blicken och börjar ögna igenom sidorna igen och när boken är slut klockan 00.23 på natten bläddrar jag omedelbart tillbaka till första sidan och  börjar om från början. Desperation i blicken. Som en knarkare.

Jag lyfter blicken, rör mig mellan Instagram och Facebook som i trans, känner mig stel och liksom okoordinerad. Det tar timmar innan boken släpper mig, innan jag kan agera någorlunda vettigt bland folk, och under dessa timmar genomlider jag en bakfylla av rang. Som en ecstasydepression från helvetet, det är nästan inte värt det. Vad gör jag här? tänker jag misstroget medan jag stirrar fientligt på alla glada julfirande turister som mer eller mindre skuttar nerför Oxford street. Vad i hela helvete gör jag här? Och då är jag ändå i London. Att lyfta blicken till ett mörkgrått, slaskigt Stockholm kan göra vem som helst suicidal.

Ibland blir jag så upprörd över mitt plågsamt ordinära öde att jag i ren panik bestämmer mig för att riva upp allt. Skapa en historia. Jag smider storslagna planer i huvudet, jag ska starta ett krig. Råna en fucking bank. Sälja min kropp. Slänga mobilen i vattnet, gå rakt ut genom dörren och aldrig mer prata med någon (undrar hur lång tid det skulle ta innan jag blev hittad? Om jag reste till typ Sydostasien och bara försvann? Gud, min mamma skulle bli så förbannad). Ligga med en miljardär och bli hans trofefru och bara dricka afternoon tea varenda dag för resten av mitt liv (och vara tvungen att lobotomera mig alternativt förgifta honom av ren tristess).

I böckerna målas kulisser så verkliga att de blir tredimensionella och detta trots att det bara är svarta ord på vitt papper. Ingen VR i världen kan jämföra sig med dessa små krumelurer du läser just nu. Det är för bra för att vara sant, tänker man, och inser att det är just det.

Lösningen på min självförvållade post bok-depression är givetvis nämnda lobotomering. Nej, jag skojade bara (lite), botemedlet stavas skrivande. När jag skriver kan jag skapa en egen värld. Detta förutsätter att jag har en värld att skapa. Vilket leder oss till nästa problem.

Jag_måste_hitta_en_historia. Jag letar under varenda jävla sten och hittar den absolut ingenstans. Det är förkrossande. Jag vill slita mitt numera ganska friska och tjocka hår men jag känner att jag inte behöver göra saker och ting värre än vad de redan är. Jag måste hitta något att skriva om. Tills dess balanserar jag på gränsen mellan verklighet och fiktion. Något annat kan man väl knappast begära av en människa.

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..