Q/A: Vanligaste frågorna om C

Här har jag samlat de vanligaste frågorna jag får om Christian; 

Hur träffades ni?
Alltså det är verkligen en SÅ bra historia haha. Jag var på presskonferensen för En del av mitt hjärta, en “romantisk musikalkomedi” som baseras på Thomas Ledins musik, och jag minns att jag blev helt trött i huvudet när jag insåg vilken stor träff det var; alla var där, från Aftonbladet LIVE till SVT till Expressen till DN och jag må vara en envis jävel när det kommer till att få material men det är inte lätt att tävla om tid mot de största medierna. Fick stressen bekräftad när en av tjejerna från PR-byrån tog tag i mig;
— Christian Hillborg. 09.45. Bordet längst bort i hörnet.
Hon tittade snabbt upp från schemat hon höll i handen;
Du har fem minuter.
Fem?
— Ja, sa hon och försvann iväg.
Plockade fram det format jag visste skulle gå snabbast och så väntade jag in honom. När han satte sig ner hälsade vi kort och sedan rabblade jag den första frågan. Han svarade, jag tappade orden, fick total panik över min fumlighet och blev alltmer nervös. Vet inte vad det var men i huvudet började det pulsera av den där tanken jag delat med honom så många gånger nu, skrattande; du vet inte om det än, men vi är kära i varandra. 

Roliga är att jag har intervjun inspelad så man hör när jag börjar stamma och babbla om irrelevanta grejer. Det är fint. Jag gick därifrån med en surrealistisk känsla och dagen efter skickade jag ett mail till honom med utkastet på intervjun. Fick svar direkt. Och på den vägen var det.

Vem tog initiativet till att ses?
Jag. Haha. Men först efter ett trevande, men intensivt, mejlande fram och tillbaka. Föreslog en AW, han tackade nej, jag blev besviken, han ändrade sig, vi sågs, hade en kul kväll och sedan dejtade vi i en månad innan jag åkte ner till Budapest där han var och filmade och resten är historia som man brukar säga.

Min favvobild på honom. Vet inte om det är för att han halvsover och ser så mysig ut eller om det är den optimistiska tummen som gör det. Men återkommer alltid till denna.

Hur ser ni på ålderskillnaden i ert förhållande?
The million dollar question. För er som inte vet; Christian fyllde precis 40 och jag fyller 21 detta år så det är 19 år mellan oss. Såhär i efterhand är det ju komiskt att föreställa sig hans min när jag avslöjade min ålder på vår första dejt. Den första tiden, när vi dejtade, definierade och höll på, så var det en ständig diskussion. Ingen av oss har varit med någon där åldersskillnaden har varit så stor, så det behövdes några dissekerande samtal oss emellan innan vi fick rätsida på det. Men numera är det en icke-fråga. Jag är inte kär i honom på grund av hans ålder, och han är inte kär i mig på grund av min, så varför skulle det betyda något? Jag är inte mogen för min ålder och han är inte ung i sinnet, vi är bara som vi är och ju mer man tänker på det är det ju bisarrt att ålder skulle ha någonting  med ens personlighet att göra. Däremot är det tacksamt på många sätt; vi lär oss mycket av varandra, och kan dela olika sorters erfarenheter. Det är väldigt fint.

Hur ser era föräldrar/omgivningen på ålderskillnaden?
Mina föräldrar diggar honom och struntar i ålderskillnaden, de är bara glada över att jag är kär. Omgivningen kan vara lite knepigare. Ibland stöter man såklart på folk som slänger ur sig rätt dumma kommentarer och i början, när det var så nytt för en själv, sjönk de där kommentarerna in. Numera rör de oss inte. Vi delar bara en blick och försöker att inte börja skratta när folk ställer frågor med en sån där halvt upprörd ton, som om vi aldrig hört dem förut. Faktiskt. För alltså, vi gör varandra så jävla glada. Vi skrattar så mycket tillsammans. Vi lyfter varandra till skyarna. I jämförelse med det blir de där kommentarerna ganska betydelselösa.

Hur får ni ihop er vardag med respektive karriär?
Hittills har det inte varit något problem eftersom han just nu jobbar med med En del av mitt hjärta, en svensk produktion, men klart det kommer bli knepigare att få ihop en vardag i framtiden. Som tur är är ingen av oss särskilt intresserad av en vardag. Och som tur är arbetar jag också kreativt. Så vi lär pyssla ihop våra egna rutiner och låta respektive arbete leda vägen. Ska berätta mer om det sen, det hör samman med höstens planer som jag lovat att dela med mig av.

Gillar den här bilden haha. Från en pressplåtning. Vet inte riktigt vad jag håller på med?

Hur bemöter ni fördomar/kommentarer?
Jag har lite kortare stubin än Christian som för det mesta bemöter folk med ett svalt ointresse. När jag tycker att folk går över gränsen blir jag förbannad, men det händer inte så ofta.

Det viktigaste är nog att komma ihåg att folk alltid kommer ha något att säga ändå. Vad man än gör, hur man än beter sig, vem man än är med, så kommer folk hitta något att klaga på. Man kan inte kontrollera omgivningens reaktioner men det är också viktigt att känna efter var ens egna gräns går; folk kan lätt ta sig friheter och då får man påminna dem om att nu är det läge att hålla käften. 

Vad är det bästa med C?
Att han tänker. Hela tiden, oavbrutet, ett ständigt analyserande och funderande. Att han är medveten och intelligent, jag älskar att prata med honom; vi kan vända och vrida på saker i timmar tillsammans, det tar liksom inte slut.
Att han är omhändertagande och trygg när jag bryter ihop totalt, att han inte blir rädd när jag har ångest utan agerar pelare tills jag fått tillbaka balansen. Att han låter mig göra det samma när han har sin svacka.

Och jag har aldrig varit med någon som är så obegripligt stolt över mig; han geniförklarar mig framför sina vänner när jag ska hälsa på dem för första gången och ibland tittar han på mig som om jag är det mest otroliga han någonsin sett. 100% Will Smith på röda mattan. 

Han får mig att skratta. Han ger mig utrymme om jag behöver det. Han är i ständig förändring. Och han är en genuint snäll människa. Det är en raritet tycker jag. 

Skulle kunna hålla på i evigheter såklart men det bästa med oss tror jag nog är att vi båda arbetar kreativt vilket gör att vi kan förstå varandras state of mind när vi sysslar med respektive jobb. Det gör att man tillåter varandra att få vara en egen människa utan att behöva trassla ihop sig med den andre. 

Jag skulle kunna använda varenda superlativ i ordboken utan att ens komma i närheten av att beskriva hur idiotiskt jävla kär jag är i honom. Så jag struntar adjektiv.
Jag älskar honom. Det räcker kanske så.

  1. Vad tänker du på åldersskillnad om en av partnerna är minderårig? Tänker på Kylie Jenner som var ihop med en 25 åring när hon var 17. När jag var 17 så kände jag mig så himla mogen, men nu när jag är äldre så förstår jag hur naiv jag var och är alltid rädd att den yngre i ett förhållande, om den personen är under 21 (vet att man är myndig vid 18 men ändå!) och den andra är väääääldigt mycket äldre. För jag vet att jag själv skulle ha blivit så jävla utnyttjad när jag var yngre och inte förstått det tills nu 🙁

    1. Tror man typ måste avgöra det själv!! Bara för att man är omyndig behöver det inte betyda att man är ”yngre” än en person som är tio år äldre på pappret, om du förstår hur jag menar? Beror som sagt på personen tycker jag ❤️

      1. Det är sant! Förstår precis. Tänker mer på dem som tror att dem är mogna men märker senare att dem inte var det? Har en vän som var tillsammans med en man som var mellan 35-40 år när hon var 19 tror jag, och hon märkte senare att hon hade blivit utnyttjad. Vill inte låta som en jätte tråkig person som dömer alla relationer. Det är ju som du säger att det varierar från person till person, och det här är verkligen inte en pik mot ditt förhållande! Men generellt så är jag faktiskt skeptisk, bara för att jag tänker på säkerheten (speciellt när det är någon under 21). Typ som när en främmande man kommer fram till mig och vill prata. Hur i helvete ska jag veta vad han vill? 😅😅😅

  2. Så himla härligt att läsa! Dina känslor genomsyrar liksom texten och man blir varm inombords. Njut och strunta i vad andra tycker!! ❤️

  3. Okej nu känns det här som världens bekännelse, för bara min familj känner till det här. Men jag och min pojkvän har en ålderskillnad på över 60 år. Förvisso inte 20 år som du och C, men jag förstår ditt inlägg till fullo.
    Jag läste upp det för min pojkvän och han sa att du är så klok. Ibland sker det bara och om det känns rätt och båda är myndiga och vuxna – kör på. Sen kan jag utifrån erfarenhet säga att ditt förhållande har bästa förutsättningarna hehe! Älskar att man kan utbyta erfarenheter och att vardagen aldrig blir tråkig, eftersom man lever två helt olika liv.
    Önskar er all lycka <3 Kram

  4. Jag älskar att du skriver att ”han inte är ung i sinnet och du inte är mogen för för din ålder utan att ni bara är den ni är. Tycker det är så sjukt löjligt att höra tjejer säga att dem dejtar äldre män för att dem är mogna för sin ålder! Folk som är mogna går ju inte runt och säger eller antyder att dem är mogna.👏👏👏

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..