Kärleksbrev till mina läsare

Salut. Sitter på balkongen och dricker kaffe, sov ganska dåligt inatt så vaknade på halvbra humör. Många obehagliga drömmar, av någon anledning.

Hur som helst, alltså. Vad ni är fina! Tack för kommentarerna på inlägget om mig och C, för alla DMs och meddelanden jag fått. Ni är så himla overkliga? Blir alltid lika förvånad när ni blir så innerligt glada för min skull, när ni blir lyckliga över att jag är lycklig. Det är egentligen helt SJUKT. Att ni är så fina. Förstår ni hur mycket jag tycker om er? Förstår ni hur glad ni gör mig?

Det har ju alltid varit så, egentligen; har alltid haft genuint smarta och snälla läsare, aldrig känt att jag behövt stänga av mitt kommentarsfält eller att det har varit jobbigt att träffa på er ute. Under alla år jag bloggat har er närvaro varit så himla, himla tydlig och det känns verkligen som att man har en blogg tillsammans med ett helt litet community. Särskilt i och med Facebookgruppen, såklart. Men också genom att ni lämnar sådana fina kommentarer som de ni gör nu, när ni blir sådär genuint glada för min skull. Det är så himla fint och jag hoppas ni förstår hur mycket jag uppskattar er, hela tiden. Jag hoppas också att  jag förtjänar er närvaro och att ni kan hämta lika mycket styrka, kärlek, glädje och stöd från mig som jag gör från er. Tack, hörni ♡

Nu ska jag ta hand om en femårig syster som ligger på golvet och gallskriker som om hela hennes värld håller på att rasa ihop totalt. Fy fan vad den där lilla tjejen är dramatisk. Det är beundransvärt. Vi hörs sen! Puss

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..